Provar lite nya papper

Om att njuta när man tittar

Jag blir starkt påverkad av analoga bilder kopierade på ett vackert papper. Något av det finaste jag sett var en utställning på Arbetets museum i Norrköping. En utställning bilder med motiv från en  beriden tjurfäktares (rejoneo) liv. Vackra bilder både till motiv och utförande. Dessa var på silvergelatinpapper och hade en djupt mörkbrun svärta på en klar vit grund. Elegant och vackert så det värmde i bröstet. Ända sedan dess har jag letat efter ett liknande papper eller toning som skulle göra mina bilder lika vackra i svärtan. Mina motiv är en helt annan sak och där har jag mycket kvar att göra.

Jag köpte hem tre olika Foma-papper nyligen och gjorde kontaktkopior av ett 4"x5"-negativ från i somras för att se hur de ser ut. Titta inte för noga på de skannade kopiorna utan ta in vilket intryck papperet ger.

Fomatone MG fiberbas 542

Fomatone MG fiberbas 132

Båda dessa papper är relativt långsamma, 30-45 sek. Det finns tid att pjatta och efterlysa.

Fomabrom variant 123

Det här papperet var jämförelsevis snabbt, 8-10 sek. Det är nog mest lämpligt för jämnt exponerade negativ. Det har också en mycket svag varm ton jämfört med de andra två.

Min favorit bland dessa är nog Fomatone 132. Lagom varmton och längre exponeringstid.

Jag kan väl säga som så här: jag har inte hittat Papperet eller Processen ännu men jag fortsätter leta. Själva vägen känns ibland som målet. Letandet är ett äventyr i sig.

Eders hängivne

PS
Det blev lite ludd kvar på bilderna från torken men jag iddes inte ta bort det. 

Internet är inte så bra som man tror

Eller: Hur tusan gör man handretsuch på mörkrumskopior?

Jag är inte bra på att retuschera mörkrumskopior även om jag hållit på ett tag. Ett litet tag. Jag betraktar mig nog som nybörjare. Det känns lite nervigt när man vet att några riktiga mörkrumsfantomer kanske tittar på mina bilder på lördag. På lördag ställer jag ut på det fria Gnestaplanket. Ja, alltså, om jag hinner innan det blir fullt.

Det är lättare att plocka bort dammprickar i photoshop, helt klart. Men papperskopiorna går inte in i burken. Det här är "slow photography" hela vägen. Men roligt är det, och skönt att veta att man kan lära sig något vid min ymniga ålder. Jag försökte hitta lite i ämnet på internet men se, det sket sig. Allting handlar om retuschering i photoshop. Jag kanske kan hitta något om retsuch på mörkrumskopior på sidan 5011 i sökresultatet. Bläddrar lite i Rune Jonssons bok "Fotografera i svartvitt" och se där, flera sidor om retuschering. Internet, ha!

Mellanformataren

PS
Nu återstår en presentation. Men det är ju bara skrivgöra. Lätt som en plätt.