Lumpen - utan vapen

1976 gjorde jag lumpen. Den vapenfria varianten eftersom jag tyckte det var bättre att lära sig nåt nyttigt hellre än att döda människor. Samvetsöm kallades det förr. Vapenfri tjänstepliktig på byråkratspråk. Nu i dagarna avskaffar man värnplikten, tänka sig. Den 20 april 1976 ryckte jag in på Arlanda Flygplatsbrandkår för en sjuveckors kurs på brandskolan. Första samlingen inleddes av ett brandbefäl som var gammal reservofficer i det militära. Ett militäriskt tal som var menat att sätta skräck i de nya brandrekryterna. Jag hoppades innerligt att jag skulle slippa denne man som chef i min grupp. Naturligtvis gjorde jag inte det! Men när kursen var klar lyckönskade jag mig själv till att ha haft det bästa brandbefälet på hela brandskolan. Han var strikt och en ren pina i övningsmomenten men mycket rolig och trevlig däremellan. En bra ledare, helt enkelt. Efter kursen spriddes vi ut på Sveriges alla flygplatser. Karlstad som var närmast hemma behövde bara en och en familjefar från Kristinehamn fick den platsen. Kiruna och Visby ville många till (de fick flyga hem) och lotten föll inte på mig.  Så jag blev kvar på Arlanda. När jag senare fick reda på hur de andra hade det var jag lika glad för det. Det hände mer på Arlanda och på fritiden hade jag ju hela Stockholm att ströva omkring i.

Förutom att släcka bränder och då förstås speciellt i flygplan, drillades vi i första hjälpen av en mysig dansk manlig sjuksköterska. Hans favoritreplik när vi svarade fel på frågorna han ställde var "Det är bra! Men det är fel." Tänk er det på rapp danska. Att lära sig rädda liv kändes förstås mer meningsfullt än att släcka dem. Bränder släckte vi däremot och det var ofta skarpt läge i flygtrafiken med varningslarm inför landningar. Medan jag var i tjänst störtade en Vickers i Bromma på en parkeringsplats och vi visste i detalj vad grabbarna på Bromma hade för sig.

På Arlanda hade vi en rad tillbud också. Bombhot, självmordsförsök, gräsbränder och ett par harmlösa haverier. Det haveri jag minns bäst var ett sjöflygplan med lärare och elev som hade doppat buken i ett antal sjöar runtomkring och skulle landa på Arlanda. Läraren skulle göra det. Men han glömde fälla ner landningsstället och landade på V-sömmen för att slutligen tippa över på ena vingen. Det var min lediga dag då så jag fick höra om det när jag kom tillbaka efter min sedvanliga tur in till stan. Värre var det när ett fullproppat charterplan fick en fågel i ena motorn vid start. De lyckades landa och stanna med noshjulet strax bortom landningsljusen. Max 30 sekunder hade vi på oss från larm till att bilen rullade ut och det klarade vi alltid, även om vi låg och sov.

Självporträtt i backspegeln på skumbilen. Den här dan var jag "slangtattare". Ett riktigt slitgöra. Pappas gamla Praktika IV hade jag redan använt flera år. Den fick hänga med lite överallt. Även på övningar och utryckningar.

De flesta dagar förflöt dock i sakta mak med mest underhåll av materiel och kroppsliga övningar. Varje dag började med en koll av utrustning och bilar. Checklistan verkade hämtad från flyget. Rigorös kontroll alltså. Andras liv kunde ju hänga på att grejerna var ok.

Så juli månads profilbild blir ett utsnitt av gruppbilden ovan på 3303 Norén  (jag bytte inte efternamn förrän två år senare).

2010-06-30 19:38   Tomasz

Ett mycket passande inlägg på värnpliktens sista dag! Välskrivet och roligt att läsa!
Jag var stridsvagnsmekaniker och det roligaste minne jag har från lumpen var när vi låg en vecka på Utö och fick lära oss köra vagnarna, sedan titta på när den riktiga besättningen sköt prick på pansarplåt.
Jag hade lånat pappas Yashica och plåtade friskt, konstigt nog var det ingen som sade nåt om fotoförbud.

Ha det gott Thomas! /Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-30 21:44

Den bästa kommendering jag hade var bandvagnen. Den gick ju så långsamt att när vi hade övning och man till slut kom fram hade de redan börjat utvärderingen =)

Svara

2010-06-30 22:26   ojanson

Den där olyckan med Vickers Viscount i Bromma kommer jag ihåg. Stabben stallade under inflygning pga nedisning. Hans Alsér var en av passagerarna.

Trevlig berättelse, och kul/fina bilder. :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-07-01 07:03

Jag har ett par magasin diabilder från denna tid och det är alltid lika kul att titta på dem.

Svara

2010-07-01 07:08   Micke Borg

Du verkar ha varit den enda som förstått att mössan ska vara lite käckt på svaj. Jättekul när du gör dina arkivdyk Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-07-01 10:02

Den där båtmössan hamnade väl lite som den ville vare sig man ville det eller inte. Men å andra sidan hade jag ju tränat på att bära den i flera år som lördagspostiljon. Placeringen satt väl i ryggmärgen =)

Svara

2010-07-04 09:39   Rolf jansson

Hej Thomas!På min tid hette det malaj.
Du var bra på självporträtt redan på den tiden.
Fanns det inte någon mindre mössa :)
mvh Rolf

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-07-04 16:57

Jag misstänker att mössorna var "en storlek, passar alla" =)

Malajar var väl de som hade någon fysisk defekt, om jag minns rätt. Det fanns malajer bland de samvetsömma också.

Svara

2012-02-28 19:33   StingrayBass

Är det C-O som är brandbefäl på den översta bilden? Jag hade nr 4615, det var 1980 och jag hamnade på Bromma! :)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-02-28 19:52

Visst är det Carl-Oskar! Jag hade nr 3303. Bromma fick den störtande Vickersen när jag var i tjänst på Arlanda. Vi visste förstås vad de höll på med.

Svara

StingrayBass 2012-02-29 08:01

Det var ett lärorikt år! C-O var brandbefäl på Bromma under min tid där. Vi var i Kälvesta och tittade på platsen där Vickersen slog ned. Det hände inte mycket när jag var där, det var en Cessna på flygskolan som inte fick ut noshjulet och gjorde en lyckad och tursam nödlandning (den var i luften ett par dar senare) och så var det ett sanreingsjobb när en tankbil hade gjort något olämpligt. Jag var inte i tjänst vid någon av de incidenterna.

Jag var fotointresserad redan på den tiden, men jag minns inte om jag fotograferade så mycket, jag hoppas att jag hittar lite bilder när jag gräver i lådorna... :)

Svara