Jag har använt min 5D Mk II och 50/1,4 på gatan några gånger men jag blir bara deprimerad. Det vill sig liksom inte :-) Då tyckte jag nog att Fujifilm X100 var trevligare även om autofokusen är allmänt kass enligt min mening.

Jag tror det är bulkigheten jag hakar upp mig på när det kommer till min 5D - och den där frånvarande känslan när man tar en bild. Det är något emellan som ett filter liksom. Jag tycker man förlorar närvarokänslan.

Samtidigt har jag ju sett dina kanonbilder från gatan, så problemet sitter nog mest i huvudet på mig själv :-)

Jag tycker inte det spelar så stor roll nu för tiden. Kraven ökar kanske mest för att möjligheterna finns nu. Jag menar att man (iaf jag) lyckades hyfsat ofta för klarade sig med en Nikon FM, Minolta SRT 101, osv, dvs manuella kameror. Jag har dessvärre mindre koll nu på inställningarna. Det är för många alternativ liksom. Förr var jag tvungen att ha koll på allt. Iso var lättast (det var ju liksom fast på rullen). Nu använder jag MFT i form av Panasonic G5. Den har möjlighet till tyst slutare, men det har aldrig bekymrat mig förutom i kyrkor å sånt. Annars är det väl ballongen i damens hand du efterfrågar?.../PE

En Leica med en hyperfokalinställd 35:a tycker jag funkar bäst för gatufoto. Men som du skriver är allt sådant personliga ställningstaganden.

Allt handlar om känsla, inlevelse och kännedom om människan och vad som utspelas på gatuscenen, att se det oförutsedda innan det händer eller då det händer och att ta bilden i det ögonblicket. Inte om kameran, den är ändå bara ett redskap ett verktyg, skit samma om den kostar 40.000 tusen eller 40.00 kr. Bilderna blir inte bättre än den som står bakom kameran. "Med risk för att bli hängd så publicerar jag min kommentar".
/Hans-Åke

Fina bilder gillar den första, kvinnor i svart.
Med vänlig hälsning
/Hans-Åke

Hej Magmus. Jag har en fuji Xe1, och en Panasonic G3. När jag köpte Xe1 var jag berusande lycklig, och såg kameran som den ultimata gatukameran. men så märkte jag att jag inte riktigt kunde lita på den, eftersom den ansåg lite själv, när den skulle sätta skärpan snabbt, eller jojja, och jag därmed missade bilder. Alltid är det något tänkte jag, och tog med mig min panasonic G3 ut, som känns som en kroppsdel , den bara finns där när jag är ute och knallar, jag märker knappt att jag har den med, Det gör att jag obehindrat kan gå lite långsamt och speja, och plötsligt kasta upp kameran och bilden sitter till 90%. Fördelen med den är ju också, att jag på f 4, får stort skärpedjup(Halvformatet), och samtidigt snabba tider, om jag rör mig kring iso 800-1600, men bildmässigt är väl den inte lika bra somFujin Får hoppas fuji uppgraderar sin Xe1 till snabbare och framför allt säkrare af..Man måste kunna lita på sin kamera totalt känna sig som ett med den Gör man det ,så har nog inte kameran och fabrikat någon betydelse och då kommer bilderna.När det gäller Leica m, så får vi inte glömma att det är en kostnad med film.I bland får man en känsla av att storfräsarna förr med sina Leicor.laddade sin kamera med en 36 rulle Tri-x och gick ut på stan, och sparade och var eftertänksamma och tog enbart en bild när de var helt säkra på att de fått något fantastiskt. i ärlighetens namn var det nog vanligare att de öste på och körde rätt många filmer på en dag Ett bevis på detta var när man såg hur snabbt och rutinerat de laddade sina Leicor, Dom var ett med sina Leicor. . / Bengt

Utan att påstå vad som är bäst, vill jag ändå påpeka det faktum att kameran påverkar motivet - om motivet är en eller flera personer. Människor reagerar olika om du siktar på dem med en liten eller stor kamera (särskilt om den stora kameran har ett stort objektiv). Älgar och bofinkar är däremot inte lika kinkiga.