Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Ska det vara så svårt att översätta?

Namnen på kamerans och programvarans funktioner är ibland obegripliga. Inte ens en fotoexpert kan räkna ut vad Periferibelysning betyder. Och i nya Fujifilm X-H1 kan man av någon anledning ställa in hur ofta kameran ska få utbrott.

Nyligen lanserades en ny version av Lightroom Classic (7.3) där Adobe lyft fram användningen av kameraprofiler. Fotosidan-medlemmen Anders Grönlund upptäckte att Adobe gjort en tankemiss när de översatte sina egna profiler.

Två av profilerna heter "Adobe liggande" respektive "Adobe stående".  När ska man använda dem? När man har tagit liggande respektive stående bilder? 

Det blir naturligtvis begripligare om man använder den engelska versionen. Där heter det "Adobe Landscape" respektive "Adobe Portrait".

Hur kan landskap bli liggande och och porträtt blir stående? Fotosidans tekniske redaktör Martin Agfors har arbetat i mer än 20 år som översättare, bland annat på IBM. Han har en teori om hur missen uppstått.

– Vanligtvis får man som en excel-lista med formuleringar eller enstaka ord som skall översättas. Ofta är de bara uppräknade helt utan sammanhang och samma engelska ord kan ibland ha olika svenska översättningar beroende på sammanhang - som här. Det är därför viktigt att senare gå igenom alla funktioner i den riktiga programvaran. Det steget har nog missats här, säger Martin Agfors.

Orden "Landscape" och "Portrait" används nämligen också för att beskriva liggande och stående format på bilderna, men i det här fallet är betydelsen av orden mer bokstavlig.

På Fotosidans redaktion finns just nu bland annat en Canon Eos M50 och Fujifilm X-H1 inne för test. Båda uppvisar språkliga egenheter i sina menyer.

Fujifilm X-H1 har snabb serietagning, men Fujifilm kallar det för "utbrott" när man ska välja hastighet på serietagningen. Förklaringen är antagligen att det står "burst" i den engelska menyn och att utbrott är ett kortare ord än serietagning eller sekvenstagning.

Canon Eos M50 har liksom många andra modeller en funktion som kallas "Periferibelysn.korr". Jag frågar Martin Agfors som har mycket djup kunskap om fototeknik om han förstår vad Canon avser med Periferibelysning . Han klarar inte av att räkna ut det förrän jag berättar att det engelska uttrycket är "peripheral illumination".

– Aha, de menar vinjettering, säger Martin.

Även i Fujifilm X-H1 finns en liknande underlighet. Här kallas funktionen "Perifer ljuskorr."

Martin uppmanar mig att nämna en annan klassiker, nämligen översättningen av det engelska ordet "mute".

– Länge var en vanlig översättning av engelskans "Mute" det konkreta "Ljud av". Det fungerade bra om det rörde sig om en fysisk Mute-knapp. Men den översättningen blev konstig när man har skulle översätta menyalternativ som "Mute off" och "Mute On", vilket då kan bli de lite kryptiska "Ljud av: Av" och "Ljud av: På". Så numera är nog en vanligare översättning av "mute" istället "Tyst läge".

Har du stört dig på vad någon funktion heter?

Postat 2018-04-06 10:35 | Permalink | Kommentarer (60) | Kommentera

Ibland måste man tvinga sig ut med kameran

Som gatufotograf går jag alltid i träda mellan december och mars. Det är inget aktivt val utan bara som det blivit. Jag har blivit medveten om detta när jag gått igenom mina bildmappar på datorn som är sorterade årsvis. Undantagen har nästan bara varit när det snöat intensivt.

Förr var det svårt rent tekniskt att fotografera på gatorna under årets mörka månader. Kamerans eller filmens ISO-egenskaper räckte inte till, och inte heller autofokusens. Sedan några år tillbaka kan jag inte längre att skylla på tekniken. Det har inte heller varit tekniken som hindrat mig utan bristen på lust, trots att jag vet med mig att det är kul att plåta när jag väl kommer igång. 

Under julen bestämde jag mig för att kliva över bekvämlighetströskeln och ge mig ut på gatorna i Stockholm, Lund och Malmö. Mot bättre vetande försökte jag kombinera mellandagsreashopping med fotografering i Malmö. Det gick naturligtvis inget vidare utan gjorde mig bara extra trött.

Gatufoto kräver lite extra koncentration för att man ska se motiven och förutsäga vad som händer. Den enda fördelen med att stå med kamera i ena handen och shoppingpåsar i den andra är att man inte ser så seriös och hotfull ut, utan mer som en ofarlig turist. Just att spela turist kan vara ett bra trick för att bli accepterad av omgivningen.

Bättre gick det under mina turer med fullt fotofokus. Då såg jag plötsligt fler intressanta händelser och detaljer. Det är alltid kul att komma hem med några hyggliga bilder, och erfarenheten gjorde mig taggad att ge mig ut igen. Plötsligt är bekvämlighetströskeln lägre. 

En lördag i januari gick jag och min kompis Joakim K E Johansson vid S:t Eriksplan i Stockholm som ligger någon kilometer från city. Nästan samtidigt kom två män bärande på varsin julgran från olika håll. Det visade sig vara tjugondag Knut och nu skulle många stockholmare kasta ut sina granar. Det här händer säker på många andra platser i landet och ser lite kul ut. Se Joakims bild här.

Att ge sig ut en dag i månaden är kanske en realistisk ambition. Joakim och jag gav oss ut igår i ett svagt snöfall över huvudstaden. I bakhuvudet fanns vetskapen om att det alltid brukar bli någon hygglig bild om man bara det tid och koncentration.

Jag skulle möta upp Joakim i Kungsträdgården där det firades kinesiskt nyår. På väg dit, på Hamngatan, fångade jag bilden som ligger överst i det här blogginlägget. Joakim lyckades få en bra bild i Kungsan, se här! För mig blev det inga intressanta bilder i Kungsan, trots alla färgglada dansande kineser. 

Så vi gav oss ut på gatorna i jakt på intressanta vardagssituationer. Att gå sida vid sida är trevligt, men inte helt optimalt. Bland annat för att man riskerar att fota samma motiv, och då känns bilden lite mindre värd på något sätt.

Min bild:

Joakims bild:

Om detta är priset man får betala för att komma ut och plåta så är det väl värt det. Och vi vet också att vi får en hel del helt egna bilder också när vi är ute tillsammans.

Jag fixade också till två andra exponeringar. Inte för att jag tycker att bilderna är så bra, utan för att de kan vara kul att ha i arkivet. Jag tänker att bilden på de Adidas-shoppande tjejerna kanske kan vara kul att kolla på om 20-30 år.

Postat 2018-02-11 11:20 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Ambitiösa fotografer omringade zombies

Stockholm Zombie Walk brukar locka många fotografer - det har jag noterat på nätet. I år är det första året jag kollat på vandringen, jag tänkte att det var en kul aktivitet att göra med sonen. Och dessutom ett tillfälle att få rasta en Canon Eos 6D Mark II som jag håller på att testa.

Vi tog oss till samlingsplatsen på Riddarholmen. Där fanns ett 30-tal zombies och minst lika många som fotograferade intensivt med systemkameror. Jag såg även mästaren själv, Anders Petersen. Han hade garanterat de minsta kameror av alla, två små analoga Contax-kompakter.

Två fotografer stack ut ur mängden, inte med stora telezoomar och feta batterigrepp (för det hade nästan alla), utan med stora blixtar. Där var mannen ovan som verkar ha tagit av locket till en soptunna för att göra en mjukljusreflektor till en Elinchrom-ringblixt. Det ger säkert ett jämnt och fint ljus.

En annan fotograf fotograferade samma par med en handhållen beauty dish. Ambitiöst.

Jag förstår bara inte grejen med att fotografera zombieutklädda på det här sättet. Visst blir det snygga och effektfulla bilder, men det finns inte mycket eget skapande i det. Folk som poserar villigt och visar upp sina utstyrslar. Ungefär som att fotografera en sminkad skådis på scen. Det blir showen som någon annan skapat som hamnar på bild. Men visst, snyggt blir det.

Zombie poserar.

Min grej är mer att fånga naturliga situationer. Det blev bara 10 minuters besök, så detta knäpp var allt jag fick till:

Postat 2017-08-19 22:29 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det går faktiskt att hitta bilder på hemmaplan

Det är inte alltid helt lätt att orka hålla igång som gatufotograf. Det är ett himla traskande för varje bra bild, så det inte så konstigt att man tappar stinget ibland och låter bekvämligheten ta över. 

På senare år har jag åkt på ett flertal gatufotoresor utomlands. Under resorna blir ett extremt fokus på fotografering – många timmar och kilometer avverkas varje dag. Här hemma tar det emot att åka in till stan på lördagen med samma tråkiga tunnelbana som jag åker till jobbet med på vardagarna. Det tar emot att gå en extra runda på stan innan jag åker hem efter jobbet. Hungern och tröttheten vinner alltför ofta.

För att peppa mig har jag tänkt på att jag alltid brukar få några bilder som jag är riktigt nöjd med från varje resa. Jag borde få kunna få till bra bilder hemma i Stockholm också om jag bara är ute lika mycket och är lika koncentrerad.

Så i fredags när jag skulle gå och se en föreställning på Operan passade jag på att ha med en kamera även om jag bara skulle gå raka vägen från T-Centralen till Operan. På Sergels torg, intill Fotografiskas igenbommade affär, såg jag en man som gick ned på knä för att be. Miljön kändes udda för en bönestund, samtidigt som han på något sätt passade in. Så knäpp, knäpp och sedan raska vidare. Hade jag istället gått med musik i öronen och inte hade haft kameran med så hade jag antagligen inte ens sett mannen.

Det finns ett inslag av tur i gatufoto. Men det gäller, precis som Stenmark, att träna och vara förberedd så att man kan ta tillvara på på turen. Ju mer man är ute, desto oftare har man tur. Ju mer uppmärksam man är, desto mindre är risken för att missa när turen uppenbarar sig. Ju mer man är säker på sin utrustning, desto ...

Igår lördag tog jag en kort tur på stan med min gatufotograferande kompis Joakim K E Johansson. Vi fann båda vädret i lite varmaste laget för gatufoto och pratbehovet var nog större än fotobehovet. Men bättre att traska runt med kameran på magen och prata än att sitta och prata med kamerorna på ett fikabord. Pratandet påverkar naturligtvis koncentrationen, men vissa saker reagerar vi båda instinktivt på, som när fyra gubbar har likadana kepsar. 

Vi hade båda andra sociala åtaganden så det blev bara cirka en och en halv timme på stan. Turen gav dock mersmak. Stockholms gatufoto har absolut motiv att bjuda på. I sommar ska jag försöka plåta mer i Stockholm än förra året.

PS. Bilderna är tagna med en Fujifilm X100F om någon undrar.

Postat 2017-05-28 22:02 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Gatufoto: Konsten att missa rätt

En gatufotograf måste klara av att missa och misslyckas. En lyckad dag som gatufotograf innebär 99 procent missade bilder. En misslyckad dag stiger procentsatsen till ett hundra. 

Som gatufotograf är man beroende av slumpen, att det intressanta inträffar där man är och inte där man varit. Men det är inte bara slumpen som avgör hur man lyckas. Det är upp till en själv att göra det bästa av de situationer som uppstår framför en. Att vara på plats och ha kameran i näven räcker inte.

Nyligen var jag i Paris tillsammans med Joakim K E Johansson för att avverka vår årliga gatufotoresa. Vi flög vid sjutiden på morgon, så det var uppstigning vid fyra. 

Ambitionen var att få så mycket tid som möjligt till att fota i Paris. Men för mig innebar det istället att hela dagen gick till spillo, rent fotomässigt. Gatufoto kräver högsta uppmärksamhet och snabba reaktioner. Med sirap i skallen var jag tvåa på bollen, eller så missade jag ögonblicket helt och hållet.

Foto: Joakim KE Johansson

Foto: Gissa vem ...

Joakim och jag har gått sida vid sida genom många städer och vi reagerar på många saker samtidigt. Men alla bilder blir inte lika; ibland ser Joakim som jag missar och tvärt om. Den här dagen såg Joakim mer och tänkte snabbare. Därför fick han bättre bilder.

Smart bildlösning av Joakim Johansson

Inte lika smart bildlösning av undertecknad.

Gatufoto kan ske på olika sätt, men för min typ av bilder krävs snabba instinktiva reaktioner blandat med smart tänkande. Det gäller att kunna associera och att kunna räkna ut vad som kommer att hända.

När min hjärna halvsover blir jag dummare och bilderna sämre. DN-fotografen Paul Hansen har berättat att han fungerar likadant när han är trött som fotograf och som trött handbollsspelare, han skjuter på rutin utan att tänka. 

När Joakim och jag gick från hotellet på kvällen för att hitta ett ställe att äta på inträffade en situation där jag av trötthet bara reagerade utan att tänka smart. Som gatufotograf reagerar jag på allt som är lite udda, bland annat folk som bär saker. Joakim fungerar likadant. Så när två killar kom bärandes på ett paket reagerade vi båda, men när jag var nöjd och tyckte att bilden var tagen och tog ned kamera så tänkte Joakim längre. Han insåg att killarna snart skulle passera en korsning där ljuset, och att det skulle blir en bättre bild.

Min bild lyfter inte direkt ...

Smart tänkande gör att Joakims bild blev bättre.

Här kan du läsa Joakims självkritiska tankar om sina bilder.

Postat 2017-04-23 13:43 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 51 Nästa 
  • Intresse - Action / Äventyr
  • Intresse - Gatufoto
  • Intresse - Sport / Motorsport