Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Gatufoto i New York - en klassiker på gott och ont

För drygt en månad sedan var jag i New York. Jag åkte dagen efter att vi lämnat Fotosidan Magasin #6 och specialnumret Fotoprylar till tryck. Efter en galen arbetsperiod var det skönt att sätta sig på planet och somna in.

New York är tillsammans med Paris gatufotografins vagga. Idag finns en stark gatufotokultur även i Tokyo och London. Vissa menar att dessa städer är sönderfotograferade och att man därför inte kan ta några vettiga bilder där.

Jag är alltid skeptisk till liknande påståenden om att "alla bilder är tagna" eller att en något skulle var sönderfotograferat. Gatufoto handlar ju inte om att ta vykort. Jag försöker ta intressanta bilder av människor. I förlängningen hoppas jag att bilderna också säger något om staden.

Samtidigt ska kan jag inte låta bli att fundera om det är rätt att åka till en annan stad för att ta bilder. Blir bilderna äkta om man åker till en plats för att fotografera? Man har ju ingen djupare relation till platsen.

Jag åkte egentligen inte till New York för att fotografera. Det kan väl inte vara vara fel att passa på att upptäcka de platser man besöker med kameran?

Tidigare idag bläddrade jag i en av mina tidigaste inspirationskällor: "I Sverige" av Ralph Nykvist från 1976. Boken är en samling av 10 års bilder tagna runt om i Sverige mellan 1966 och 1975. Till de flesta platserna har Raplph inte haft någon annan koppling än han varit där.

Den här boken fick mig intresserad av gatufotografi i 13-årsåldern. När jag idag kollar i "I Sverige" ser jag att det finns en del bilder som vi idag skulle kalla klichéartade. Joakim K E Johansson skrev nyligen om gatufotografins solskensbilder, de enkla klichéartade bilderna.

Det är bra att se gamla bilder med dåtidens glasögon. Jag tror att Ralph Nykvists bilder var relativt nyskapande på den tiden. Det är i vår tid hans bildlösningar blivit allemansgods. Och till hans heder ska jag också säga att han senare utvecklade sitt bildspråk ännu mer. Bilderna blev mer suggestiva med mer raffinerade kompositioner.

I mitt tycke ska en bra bild ha flera lager. Förutom det uppenbart avbildade ska det finnas mer att upptäcka och känna. Kanske förmedla en känsla och ge associationer förutom en god form.

Jag kan sakna i mina bilder. De kan vara fyndiga och välkomponerade, men sällan med en påtaglig känsla för platsen likt Pieter ten Hoopen. Jag jobbar på det. Kanske gör mina kompositioner att bilderna inte blir så känslofyllda utan lite strama. Jag kan känna mig lite HCB-skadad.

Att ställa ut eller göra en bok är ett bra sätt att komma igång och reflektera över sina bilder. Just nu håller jag på att sammanställa en bok med gatubilder. Eftersom mina bilder är tagna på olika platser vid olika tillfällen gäller det att hitta en röd tråd. Enklast är att avgränsa sig geografiskt, det kan också vara lyckat rent kommersiellt.

Jag började med en innehållsmässig tråd och valde sedan att snäva urvalet ytterligare. Därefter följde det roliga arbetet med att prara ihop bilder och få allt att hålla ihop. Innan jag tar nästa steg måste jag få input från andra och sova på saken.

Det är en häftig upplevelse när en bok tar form. När bilderna förstärker varandra och bildar en helhet. Det ger energi att jobba vidare.

Nästa steg är att köra ut boken via Blurb som en prototyp. Förhoppningsvis tycker något förlag att den är tillräckligt bra och ger ut den, eller så får jag göra det själv. Jag har precis gjort en 200-sidig fotobok åt Scouterna så jag har ett bra hum om hur man gör.

Några bilder bilder från New York blir det inte i denna bok, men troligtvis i den efterföljande boken om mina planer slår in.

Inlagt 2011-12-04 21:57 | Läst 14839 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Intressanta reflektioner och bra bilder Magnus. :)
-affe
"Jag kan känna mig lite HCB-skadad."

Det citatet snor jag gärna - för jag kan inte annat än känna igen mig. Ibland längtar jag efter att hitta en större tyngd i mina bilder. Ja, en slag svärta faktiskt. Fast å andra sidan är det väl ofta så att man imponeras och lockas av det andra gör samtidigt som det är svårt att se styrkan i det man själv producerar. Man blir trött på sig själv, liksom. Det där med lager och att nå djupare är också något jag funderar över.

För övrigt gillar jag när du tar den här sortens bilder:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/598825.htm

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1770934.htm

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1335258.htm

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1321797.htm

Men det är ju samtidigt påverkat av min smak.
Skön blandning av bilder. Ska bli spännande att se vad du sätter ihop för något.
Bra bilder! Villen kamera använde du?
Svar från froderberg 2011-12-05 13:43
Canon Eos 5D Mark II och 35/2 eller 24-105/4L
Hej!
Den boken önskar jag mig när jag fyller 35 år. Signerad av min bästa storebror!
Svar från froderberg 2011-12-05 14:30
Har du många bröder att välja mellan? ;) Klart att du ska få en bok.
Helaijn 2011-12-06 10:09
Har bara en bror. :)
Bilden på den galne killen som åker skateboard mitt i gatan är väldigt bra. Den illustrerar på något sätt det amerikanska frihetsbegreppet.

/Torbjörn
NY är en utmärkt inspirationskälla att ösa ur. Du har en utmärkt känsla för att nästan alltid ha bra kontakt med människan i dina bilder. Det ger en känsla av närvaro.
Mvh/Bob
Vackra bilder! Gillar skateboard-killen, allt är möjligt i den stan. :-)
//Ewa
Alla bilder blir aldrig tagna. Tänk en sådan bildskatt det finns idag bara någon tar vara på den. En bok är ett bra sätt att öka möjligheterna att bilder och miljöer blir ihågkomna.
Bra artikel dessutom. Har planer på att åka till "The Big Apple" till våren igen - det var 15 år sedan sist.
Skön bilder! Jag skulle vilja se många bilder i svartvitt speciellt bild 3,4 och 9.

Blir sugen att åka till NY och köra gatufotografering. NY är nog en av de bästa plats för gatufotografering. Finns mycket intressanta folk där att studera. Lycka till med boken :-)