Hammarbymarschen - folkfest eller bara fulla fans?

Jag vet inte hur man definierar en folkfest, men så festligt var det inte längst fram när Hammarsbys fans marscherade till årets första hemmamatch i måndags.

Hammarbys egna funktionärer var inte tillräckligt organiserade för att känna att de kunde hålla ordning vid frontledet. En kille svingade en krycka mot folk för att de skulle flytta på sig. Jag fick höra att de skulle krossa mina glasögon om jag inte slutade fotografera. En annan fotograf blev omkullknuffad och  Anna-Lena Wejderman från DN fick kameran upptryckt i ansiktet.

Förfest i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.

Det som började som en trevlig picknick vid Medborgarplatsen i Stockholm gick över till massfylla i stor skala. Alla misskötte sig naturligtvis inte och för dem i de bakre ledet blev det nog en trevlig folkfest.

Jag hörde på radion hur en kvinna tömde fyra vattenkannor på Bajen-supporters som lättade på trycket nedanför hennes fönster. Styrelsen för husets bostadsrättsförening tog till trädgårdsslangen för att skydda sin fastighet mot Södermalms öldrickande urinvånare.

Killarna i de främsta leden hade av någon anledning behov av maskera sig. Många, även i de bakre leden skrek "Hata Djurgården". Är det folkfest?

Jag kan inte påstå att stämningen i de främre leden var särskilt trevlig eller festlig. Snarare hård och skrämmande. Det får inte mig att vilja ta med min son och kolla på en fotbollsmatch.

Röken gör sig bra på bild.  Men när man står mitt iden samtidigt som folk slänger smällare är det inte så mysigt. Men vad gör man inte för bilden ... :)

Till slut började tåget röra på sig mot Tele2 Arena. Mot slutet av Götgatan verkade de upptrissade funktionärerna inse att fansen höll sig bakom banderollen och att åskådarna faktiskt inte stod i vägen. Då blev de lite lugnare.

Vid Ringvägen blev det ett kort stopp och där kändes det som att det blev mer folkfest och mindre hatisk folkhop.

Jag stannade vid Skanstull för att se fansen passera.

Jag har trampat gatorna på Söder

Jag har börjat inse att det passar mig bäst att fotografera på gatan när det inte är för tätt med folk Insikten kom i New York då jag inte fick några bra bilder på de klassiska turiststråken, men fick några bra bilder där det var glesare.

Därför valde jag att gå runt på Södermalm istället för i City när jag tog fotopromenader den här helgen.

Både under lördagen och söndagen utgick jag från Hornstull av ren nyfikenhet. Jag har inte varit där sedan man byggt den nya gallerian.

På vägen längs Hornsgatan stötte jag på fler fotoklubbsbekanta. Och på Galleri kontrast i andra ändan av Hornsgatan var det minst sagt fotograftätt. Det var vernissage för Årets bild-utställningen.

Jag passade naturligtvis på att kolla in utställningen och jag måste säga att Sverige har många duktiga pressfotografer.

På Götgatan var det mer folk. Det vimlade av folk, så det blev inte så många bilder tagna.

GANT-gubbar? :)

På väg hem från träningen?

Window-shopping

På väg hem tog jag denna vid Östa Station. Ser ju lagom mysigt ut ;)

Grafiska gatubilder

På senare tid har jag fått dille på att jobba med kompositioner i mina gatubilder. Jag har tidigare varit mer fokuserad på händelser. Jag vet inte varför, kanske bara ett behov av variation. Eller ett sökande efter en ny bildstil?

I skiftet oktober-november var jag i New York och passade på att fotografera en del på gatorna . Sedan dess har jag haft vinterdvala och mer ägnat mig åt sportfoto och att testa kameror för Fotosidan Magasin.

I helgen kom det där vårvädret som tvingar ut en. Plötsligt vimlar stan av folk. En lärdom jag drog i New York var att jag har svårt att få bra bilder där det kryllar av folk. När mängder av folk tränger sig fram på trottoaren händer sällan intressanta saker. Möjligen kan det komma någon person som är väldigt speciell.

Jag gillar dessutom lite rymd i bilderna. Förr gick jag närmare inpå med William Klein som förebild.

Det kändes givet att utnyttja det härliga vårljuset.

Jag passade på att gå förbi Slottet när det var vaktavlösning. Ingen sol, men det blev bild ändå.

Vid Slottet mötte jag upp med Ola Billmont som knappast har den mest diskreta kameran för gatufoto. Dessutom använder han en blixt till den som han håller i vänster hand.

Själv använde jag en Fujifilm X-T1 med XF 23mm f/1,4. Ett test av kameran kommer i Fotosidan Magasin 3/2014.

Med Nikon D4s i skidbacken

I onsdags kväll tog jag och Martin Agfors nattåget till Åre för att testa nya Nikon D4s under världscupen i Storslalom. FS-medlemmen Ola Rockberg mötte upp på morgon och blev vår guide för dagen.

Ola Rockberg

Ola är lärare på skidlärarutbildningen i Åre och verkar känna alla i byn. Och backarna kan han som sin egen ficka. Den perfekta guiden med andra ord.

Före tävlingen träffade vi fotochefen Nisse Schmidt som berättade om alla regler som gäller om man vill fotografera i pisten. För det första måste man ha stegjärn så att man kan stå stadigt i branten under flera timmar. En fotograf som rullar ner är en säkerhetsrisk. Samma sak med fotoväskor och andra lösa prylar - de ska ställas utanför skyddsnätet.

Fotochefen

En timme före start ska man ha knatat upp för backen med sin fotoutrustning och hittat en fotoposition. Om man får nej på sin position, när fotochefen och en representant för skidorganisationen FIS inspekterar, gäller det att kunna presentera ett reservalternativ. Problemet är att man får bäst bilder om man fotograferar skidåkaren rakt framifrån, men då är man också i åkarens fallriktning.

- Ska du få åkaren framifrån ska du helst ha en 800:a, annars får du croppa, förklarade Nisse Schmidt.

Tyvärr hade han själv kraschat sin nya Nikon 800:a som nu är på service hos Nikon i Japan.

Jag hade planer på att ta med mitt Canon 800/5,6, men eftersom jag och Martin var osäkra om Nikon (som var på plats med utlåning och service) hade någon 800:a att låna ut till Martin, så valde vi kortare brännvidd. Vi ville använda så lika utrusning som möjligt när vi fotograferade axel mot axel med Canon EOS-1D X och Nikon D4s.

För att kunna jämföra bytte vi stundom utrustning med varandra. Martin kunde konstatera att Nikon D4s hade kvickare autofokus än D4. Den nya grupperingen av fokuspunkter gav en säkrare fokusering.

Skillnaderna mot Canon 1D X var inte så stora under det här testmomentet. Det var när motivet dök upp väldigt snabbt och plötsligt som vi kunde märka en liten skillnad. Då klarade Nikon D4s av beräkningarna lite snabbare. Martin har fortsatt med att testas Nikon D4s mot D4 under helgen på volleyboll, fotboll och simning. Ett test av Nikon D4s kommer under veckan.

En del hade ännu större objektiv ...

Jag passade även på att testa Tamrons nya zoom 150-600/5-6,3 i backen. Det var smidigt med en zoom för att följa en åkare genom flera portar.

Med Tamron 150-600/5-6,3.

Jag fick något fler oskarpa bilder med zoomen och ibland var fokusen på villovägar under en längre stund. Det senare gick att avhjälpa en del genom att begränsa fokusområdet. Jag tror att en del actionfotografer kommer att gilla det här objektivet. Men framförallt passar zoomen bra för naturfoto med sin långa max-brännvidd.

Med 400/2,8 + 1,4x

Bilderna blir tyvärr lite enahanda när man inte får flytta sig i pisten. För yrkesfotografen gör inte detta så mycket eftersom det bara är bilder på de åkare som lyckats bäst som efterfrågas efter loppet.

Men det är lite kul att jämföra ansiktsuttrycken ...

Inför andra åket valde jag att stå utanför staketet, där vem som helst får plåta. Då fick jag ha 2x-telekonverter på mitt 400/2,8 och skruva upp ISO:t upp till ISO 6400 eftersom det började skymma.

Jag provade att panorera med lite längre tid på någon bild. Här med 1/250 s:


Frida Hansdotter

Under två åk bröt den nedgående solen igenom molnen:

Jessica Lindell Vikarby

Jessica Lindell Vikarby med Nikon D4s och 600/4 (1/2500s f/4 ISO 1600). Foto: Martin Agfors

Flera av fotograferna valde att stå i målfållan under andra åket för att fånga målgesterna.

Glada vinnare gör ju sig bra i tidningen:

Fujifilm X-T1 ser rött

Äntligen har jag kommit igång med testet av Fujifilm X-T1
Äntligen, för att det här är en ovanligt intressant kamera.
Äntligen, för att jag sällan mött så mycket intresse kring en kamera som för X-T1.

Början av veckan bjöd på lockande fotoväder med sol och mild luft, men på Fotosidans redaktion var det slutspurt inför dagens deadline för nummer 2/2014. Testet av Fujifilm X-T1 kommer i nummer 3/2014.

Idag tog jag det lite lugnt på väg till jobbet och fotograferade lite på Tekniska Högskolan och T-Centralen. Den första bilden gav temat på serien: Rött. Det är inte första gången som jag är inne på det här färgspåret. Den här bilden tog jag i januari i förra året:

Mina egna, helt ovetenskapliga, observationer säger att svart är den överlägset vanligaste färgen på vinterkläder. Därefter kommer rött.

Nåväl. Här följer fler bilder från morgonens tur i tunnelbanan:

Mina första intryck av Fujifilm X-T1 är att kameran håller vad den lovar. Kameran är snabb och tyst. Kvalitetskänslan är hög. Sökaren är stor och trevlig. Hanteringen är en av kamerans styrkor, men en liten kamera med många knappar blir av naturen lite pillig.

Det är främst de två första punkterna som som imponerar – att X-T1 är snabb och tyst. Slutarljudet är lika dämpat som hos en Canon EOS 6D eller 5D Mark III i tyst läge, men med X-T1 kan man ta åtta istället för tre bilder per sekund utan att kameran låter störande för omgivningen. I en bullrig stadsmiljö blir kameran i praktiken ljudlös.

Jag har hittills använt den ljusstarka vidvinkeln XF 23 mm f/1,4. Fokuseringen har varit blixtsnabb, även i tämligen mörka lokaler. Det vore intressant att testa autofokusen med ett längre teleobjektiv på snabbt rörliga motiv.

Kameran har rattar för ISO, slutartid och exponeringskompensation. De är trögare än på tidigare modeller så att man inte oavsiktligt ändrar inställningarna. Under ISO-ratten sitter ett vred för matningsmetod inklusive funktioner som automatisk alternativexponering. Under slutartidsratten finns ett vred för inställning av mätmetod. Detta är funktioner som jag sällan ändrar, och eftersom jag flera gånger oavsiktligt ändrat läge på vreden hade jag gärna sett att de togs bort eller gick att spärra. Inmatningsrattarna är väldigt små, men det kan man leva med.

Foto: Fujifilm

Det passar mig utmärkt att kunna välja värden eller Auto-läge på de tre reglagen för ISO, slutartid och bländare (på vissa objektiv). Det går snabbt att ställa om från gatufoto med snabb slutartid och högt iso, till porträttläge med kort skärpedjup och lågt ISO eller landskapsläge med stort skärpedjup och lågt ISO. Jag saknar bara en låsning av A-läget på bländarringen. Det är lätt hänt att bländarringen hamnar på f/16 istället för Auto.

Vi vet redan att Fujifilms bildkvalitet är i topp bland kameror med APS-C-sensor. De gör också objektiv med hög optisk kvalitet. Kamerahusen har inte känts så responsiva alla gånger. Den känslan är borta med X-T1. Hittills har kameran hängt med i svängarna.