Testade de nya funktionerna i Canon EOS-1D X

I veckan släppte Canon ny firmware till EOS-1D X som ger flera nya funktioner och påstådda förbättringar. Jag tänkte att bandy på Zinkensdamm i Stockholm vore det bästa stället att testa uppgraderingen.

En nyhet är förbättrad följande autofokus (AI Servo) i mörker. Perfekt. Zinkensdamm är en mörk arena om vintern. Extremt krävande för autofokusen.

En annan nyhet är möjligheten att exponeringskompensera i M-läge vid Auto-ISO. Perfekt att testa på Zinken där det är is och ojämnt ljus.

Men efter en koll på Hammarby bandys hemsida visade det sig att de numer spelar på Tele2 Arena. Där består ljussättningen av kraftiga dagsljuslampor som ger jämn belysning över hela planen. En dröm för varje fotograf, men inte bra bra för mitt lilla test.

Med andra ord blev det till att köra på som vanligt med manuell exponering. Jag körde på 1/2000s, f/2,8, ISO 3200. Vissa bilder tog jag med telekonverter och då körde jag ISO 6400. Efter uppdateringen kan man kameran automatiskt byta ISO eller slutartid vid manuell exponering när man sätter på en telekonverter, byter till ett ljussvagare objektiv eller använder en som men variabel maxbländare.

Jag föreslog den här funktionen när jag testade EOS-1D X för Fotosidan Magasin och Proffsfoto. Då föreslog jag också exponeringskompensation i M-läge vid Auto-ISO, som nu finns efter uppdateringen. Det är kul att Canon lyssnar på sina användare.

Jag skrev också att det vore bra om man kunna beskära bilderna direkt i kameran. En praktiskt funktion om man webbpublicerar eller skickar sina bilder till olika redaktioner direkt från kameran. Tyvärr kom inte detta med. Det kanske inte finns hårdvarustöd för en sådan funktion.

Under matchen passade jag på att prova den utökade möjligheten att ställa in skärpeprioritet för följande bilder i en serie. Jag testade inte så noga, men det kändes som serietagningen blev klart segare när jag vred prioriteringen till max. Enligt Canon så blir skillnaden mellan de olika lägena större i svagare ljus. I Tele2 Arena är det åtminstone rätt mycket svagare ljus än under en solig dag utomhus.

Jag har inte plåtat så mycket sport det senaste halvåret och kände mig rejält ringrostig. Jag hade inte samma koll på hur jag skulle ställa in autofokusen som jag brukar och andelen felfokuserade bilder blev stor. Bandy är en snabb sport och det kommer hela tiden spelare och klubbor i vägen för huvudmotivet.

När jag skiftade till automatiskt byte av fokuspunkt med hjälp av färg och mönster föll bitarna på plats. Plötsligt kunde kameran med stor säkerhet skilja motiv från hinder.

11 890 åskådare kom till Tele2 Arena, vilket är nytt publikrekord för Hammarby. Så trycket i arenen var bra. Men på plan stod Sandviken för trycket. Matchen slutade 2-6 till SAIK.

Jag använde mitt EF 400/2,8L IS II USM tillsammans med en EF 1,4x III telekonverter. Det var flera fotografer på arenan som använde 400/2,8 i olika färger och varianter.

Stundtals, när spelarna kom för nära, önskade jag mig ett 200-400/4. I den här arenan hade en sådan zoom inte varit för ljussvag. Min kollega Martin Agfors provade att fotograferade matchen med Olympus E-M1 och ZUIKO DIGITAL ED 50‑200/2,8‑3,5 SWD. Det gick överraskande bra, men naturligtvis inte i klass med hans Nikon D3s med AF-S 300/2,8G II.

När jag testade Canons nya EF 200-400/4L IS USM mot EF 400/2,8L IS II USM i somras bestämde jag mig för den fasta 400:an. Dels är priset lägre, men den passar också mitt sätt att fotografera bättre. Jag fotograferar regelbundet i mörka lokaler och när jag fotograferar sport är jag mer ute efter snyggast möjliga bilder istället för att kunna fånga alla situationer. Det är en annan sak om man jobbar på en dagstidning.

Här hittar du den nya mjukvaran till Canon EOS-1D X.

Testade Sony A7, A7R och Nikon Df under jul och nyår

Det är väl synd att klaga över ett liv som kameratestare, men att hålla isär jobb och privatliv är svårt i det här jobbet. Jullovet ägnades till stor del år att testa kameror.

Efter några om och men kom Sony A7 och A7R till redaktionen sista arbetsdagen innan jul. Med A7R följde en skarp instruktion – kameran måste vara hos tidningen FOTO i Helsingborg den 3 januari. Nikon Df kom också sista jobbveckan 2013. Det blev alltså till att ägna jullovet åt att fotografera med kamerorna.

Nu är mitt liv så väl ordnat att jag med nöje fotograferar på fritiden, och samma gäller för min sambo. Således tog vi varsin kamera på fototurerna under de lediga dagarna och jämförde sedan våra intryck.

Jag har en Leica M6 TTL med några blandade objektiv från Leica, Zeiss och Voigtländer. Under senhösten har många snackat om  möjligheten att använda objektiv med Leica M-fattning tillsammans med Sony A7/A7R. Dessa objektiv är ofta kompakta och har hög bildkvalitet. För att ta reda på hur bra denna kombination skaffade jag en Novoflex-adapter.

Sony A7R med Voigtländer APO-Lanthar 90 mm f/3,5 @ ISO 12.800

Jag blev snabbt förtjust i Sony A7 och A7R. Det är små kameror som ger en härlig bildkvalitet. Jag använde mest kamerorna med det nya objektivet Zeiss FE 35/2,8 som är riktigt skarpt och samtidigt lätt och kompakt. Det påminner mycket om mitt Zeiss Biogon C 35/2,8 som jag använder på min Leica M6.

Tyvärr har det visat sig att Sony A7 och A7R tappar en hel del skärpa i kanterna när man använder vidvinklar som är gjorda för kameror med kort avstånd mellan sensor/film och objektivfattning, exempelvis Leica M. Martin Hertsius har i sin blogg på Fotosidan skrivit mycket om Sony A7 och kommit fram till att det verkar finnas en brytpunkt vid cirka 40 mm.

Problemet ligger i att filtren framför sensorn verkar vara tjocka, alternativt ha lite för långt avstånd mellan filtren. Ljusstrålar som kommer snett mot kanterna bryts då inte korrekt i filtren. Objektiv som är konstruerade för spegelreflexkameror har ett optiskt centrum som ligger längre från sensorn och då uppstår inte samma kritiska ljusvinklar.

Jag provade med min Zeiss Biogon 28/2,8 och skärpebortfallet mot kanterna är så kraftigt att jag inte kan tänka mig att använda objektivet ihop med Sony A7/A7R. Annars är detta ett mycket skarpt objektiv. Som jämförelse har jag tagit bilder med Leica M9 med samma objektiv.

Det ska bli intressant att se hur Sony och Zeiss kan ta fram några kraftiga vidvinklar till A7/A7R utan att behöva göra dem stora och klumpiga.

Slussen i Stockholm. Sony A7R med Zeiss FE 35/2,8 @ ISO 400

Ett moment i testandet är att ta ingångsbilder. Jag och min sambo roade oss att pyssla med detta hemma. Köksbordet fick bli underlag för en bild på Sony A7 och A7R. Som belysningen använde vi den nya TTL-styrda studioblixten Profoto B1. Softboxen passerades i höjd med min kamera för att ge ett mjukt ljus med lite lite spotlight-effekt.

Till bilden av Nikon Df använde vi klassiskt designade möbler, en Ägget-fåtölj och en AJ-lampa designad av Arne Jacobsen, för att matcha rubriken "Nikon Df bjuder på klassiska former".

Till Nikon-bilden fick min sambo hålla en liten extra canonblixt med en liten mini-softbox på för att framhäva kamerans klassiska former. Hon kallades då "voice controlled lightstand" av en kompis.

Snacket om Nikon Df har också gått varmt, men mestadels i negativa ordalag. Visst gick inte Nikon all-in och fixade utbytbara sökarskivor med mera. Men jag har ändå ett positivt helhetsintryck av kameran.

Tillsammans med 24-70/2,8 blir kameran jobbigt framtung och greppet krampaktigt, men med mindre objektiv som 50/1,8 eller 28/1,8 ligger kameran bra i min hand.

Den största tillgången för Nikon Df, förutom att vara snygg, är sensorn från Nikon D4. Under det mörka jullovet har jag verkligen haft nytta av att kunna vrida upp ISO:t högre än 25.600.

Under nyårsafton ville jag fotografera min son när han kollade på raketer. I mörkret gick det inte att se inställningarna på kamerans alla rattar och vred. Då blev det till att gå över till ett mer modernt sätt att ställa in kameran - genom att vrida på ratten och kolla inställningen på skärmen.

I Fotosidan Magasin 2/2014 kommer testerna av Sony A7, A7R och Nikon Df att publiceras. Ett test av Profoto B1 kommer snart här på sajten.

Jullovet har börjat

I går var det julavslutning på sonens skola. Därefter blev det lunch och bio i stan. Idag åkte vi Tom Tits Experiment i Södertälje med en vän. Kameran var givetvis också med.

Att gå på Tom Tits första dagen på jullovet när alla andra handlar presenter visade sig vara en hit. Det var nästan folktomt. Men ett bröllopspar hade i alla fall förirrat sig dit:

När jag mötte Elliott Erwitt

Just nu pågår en sevärd utställning av Elliott Erwitt på Fotografiska. Han är en av mina fotografiska favoriter. 2007 hade jag förmånen att få träffa Elliott Erwitt i New York.

Tyvärr missade jag möjligheten att träffa honom igen när det var pressvisning på Fotografiska i torsdags. Fotografiska hade som vanligt skickat inbjudan till en adress som jag aldrig haft.

Jag passade på att besöka Fotografiska i söndags för att inte missa utställningarna av Inta Ruka och Paolo Roversi. Det var sista dagen för Inta Ruka.

Att kolla på Elliott Erwitt var som att färdas 20-25 år tillbaka i tiden. Det var flera av de här bilderna som formade mig som fotograf. I min pappas fotobibliotek fanns flera böcker med hans bilder som formade mig. Hans sätt att göra bilder med en knorr påverkar fortfarande hur jag fotograferar.

2007 belönades Elliott Erwitt med ett pris för "Lifetime achievement" på den stora fotogalan Lucie Awards i New York. Jag och Årets Bild-generalen Jonas Lemberg var inbjudna för att studera tillställningen. Sedan dess har Elliott Erwitt fått flera liknande priser och sagt:

"Jag har fått fyra livstidsutmärkelser på kort tid, så jag förmodar att livet snart är slut."

Inför prisceremonin hamnade jag på en trevlig presslunch i en takstudio i New York tillsammans med de övriga pristagarna: Eugene Richards, Philip Jones Griffiths, Ralph Gibson, Lord Snowdon, Heinz Kluetmeier med flera. Jag blev placerad bredvid sportfotomästaren Heinz Kluetmeier. Han pratade om skillnader i millisekunder mellan olika kameror och varför man ska ha med dig dykardräkt och domkraft på OS ...

Det gavs möjlighet att intervjua fotograferna. Jag tog givetvis chansen att intervjua Elliott Erwitt. Elliott verkade inte helt förtjust i att bli intervjuad på löpande band, så så här löd konversationen:

Du är känd för dina humoristiska bilder. Var har du fått din humor ifrån?
- Jag har ingen humor, men jag jobbar på det, svarade Elliot Erwitt till synes allvarligt.
Vad driver dig?
- En Honda.
Hur får du energi att fortsätta fotografera?
- Av en rejäl och hälsosam frukost.
Vad har du får råd till unga fotografer?
- Skaffa rika föräldrar så kan du ta vilka bilder du vill.

När vi kom in på hans kommersiella fotouppdrag blev han mer allvarlig. Och han hymlade inte om att  de kommersiella jobben knappast låg honom närmast om hjärtat.

- Vid kommersiella uppdrag gör du vad som förväntas av dig. Jag gillar hellre att ägna mig åt min hobby?
Och det är?
- Fotografering. Färdiga idéer är dåligt. Bra fotografi är reaktioner på vad man ser och upplever. Jag har med mig kameran när jag är ute och går. Med kameran reagerar jag på vad jag ser.

Han påpekade också att hans bildstil inte längre var kommersiellt gångbar. Han trodde att folk snart skulle tröttna på  tomma konceptuella bilderna.

- Det är dags att gå tillbaka till riktiga bilder.

Efter intervjun var Elliott betydligt gladare och lät sig villigt fotograferas.

Jag var också glad när jag lämnade Fotografiska, för att inte säga lyrisk. Utanför tog jag denna bild:

Läs mer om utställningen här.

De bortglömda

Det är kul att gå igenom gamla bilder. Finns alltid en del bilder som jag glömt bort. De blir som en glad överraskning.

Oftast är det bilder som kändes nästan lyckade. Bilder som inte fick komma med i mapparna med årets bilder.

De här hittade jag precis. Tagen på YMCA i New York 2008.

Och den här i New York 2007