Två gatufotografer gör en resa

Jag föredrar att gatufotografera helt själv, men gillar att ha en resekamrat. Att tillsammans gå i grupp och fotografera på gatan fungerar inte alls för mig. På sin höjd kan jag gå bredvid en annan fotograf. Annars blir det okoncentrerat och iögonfallande.

Joakim K E Johansson och jag har funnit vår modell för att resa som gatufotografer. Vi strosar först omkring tillsammans och lär känna området. Vi fikar och äter tillsammans, men när vi ska växla upp och fotografera koncentrerat så går vi själva.

Förra året åkte vi till Berlin. I år lockade Gdansk i Polen. Ett praktiskt val eftersom det går en färjelinje från Joakims hemstad Karlskrona till Gdynia, grannstad till Gdansk.

Vi var bara en dag i Polen. Det begränsade naturligtvis möjligheten få flera bra bilder. Både Joakim och jag blev ändå nöjda med utdelningen. På en sådan här resa förväntar jag mig egentligen inte några helt pangbilder alls. Jag ser det lite som sportfiske. Det är kul, avslappnande och man får den fångst man får. Den här bilden är jag i alla fall helt nöjd med, trots att den är tagen bakifrån.

Nu borde jag kanske inte visa fler bilder? En del menar nämligen att man bara ska visa sina allra bästa bilder. Då tror folk att alla bilder man tar är av samma klass. Detta stämmer säkert. Jag har jobbat en del med PR tidigare och vet att man till stor del kan styra vilket intryck man ger. Fast  resonemanget förutsätter att man har ett behov av att kontrollera sin image. Vill man etablera sig i vissa konstkretsar kan det vara nödvändigt.

Jag har inte detta behov, men har ändå funderat över hur många bilder jag publicerar på nätet. Om jag publicerar varje bild som jag är nöjd med så riskerar de att upplevas som gamla om jag gör en fotobok eller utställning. Därför har jag bestämt mig för att ligga lågt med bilder från de två projekt som jag jobbar på just nu. Bilderna från Gdansk har jag inte projektplaner för, så här kommer ett urval:

Riktiga fotografer käkar film och pissar D76!

Snodd stil

På väg hem från Skåne stannade jag till i Karlskrona och besökte gatufotoentusiasten Joakim K E Johansson som jobbat i två år med ett fotografera sin stad i svartvitt på film. Jag har sett många av Joakims bilder och det kommer att bli en fin bok när den är klar.

Joakim passade på att visa mig runt i Karlskrona innan vi tog färjan till Polen för att fotografera i Gdansk. Jag passade sin tur på att ta lite bilder i stan. Givetvis gjorde jag bilden så lik Joakims som möjligt vid råkonverteringen som en hommage till hans projekt. :)

Jag får återkomma till polenbilderna. Trots att jag fotograferade digitalt och Joakim mestadels analogt så var han betydligt snabbare på att få fram sina bilder.

Gatufotograf på turné

Just nu är jag i Skåne (för tredje gången i sommar). Passade på att fotografera lite i Malmö i lördags när jag ändå var i stan och shoppade. Det är inte optimalt att kombinera fotograferande med omfattande klädshopping, men kameran kan ändå få följa med tycker jag.

Imorgon blir det Karlskrona och sedan Polen.

20-årigt projekt snart till ända

Den här veckan är jag nere/hemma i Skåne för att slutföra ett projekt. Jag har inte varit någon projektmänniska utan mer följt samma linjer under många år. Det finns många fördelar att arbeta i projektform. Då kan man tvingas lägga in en högra växel och ta sig ur komfortzonen för att bli klar, men framförallt kan man nå en belönande slutpunkt.

Att fotografera Kiviks marknad har blivit ett litet projekt i ett större projekt. 1993 fotograferade jag Kiviks marknad intensivt och sedan dess har jag återkommit några gånger. I år tyckte jag att det var läge att sätta punkt. Tanken är att sammanställa bilderna i bok och utställning. 

Nu återstår många timmars bildredigering. Och sedan ska agnarna sållas från vetet. Och sedan är projektet kanske klart.

Här är ett litet smakprov från veckans fotografering:

Så här såg det ut 1993 (se fler bilder genom att klicka på länken): 

Jag brukar alltid få frågor om strippor när jag nämner att jag fotograferat på Kiviks marknad. Och visst har jag fotograferat dem också. Jag följde dem några timmar bakom kulisserna. Det får ni se i boken. 

Vad göra när fotoassistenten går och gömmer sig?

Som frilansfotograf får man vänja sig vid knäppa situationer (ursäkta oavsiklig ordvits) och märkliga önskemål. Ett vanligt önskemål från kunderna är att byta årstid. "Tänk på att tidningen kommer ut i sommar" kan man få höra innan snön smält. Då gäller det att hitta något grönt i bakgrunden och en vinkel som döljer snödrivorna.

I början av sommaren fick jag i uppdrag att fotografera två åkare i längdskidlandslaget för en tidning som kommer ut i vinter. Utomhus var det verkligen full sommar. Det hade gått att hitta olika lösningar för att skapa vinter eller göra bilden tidlös om vi bara fått tid (plåta på gym, kylrum, ishall, himmel som bakgrund osv). Nu fick jag bara 10 minuter för att ta omslagsbild, helsidesbild samt småbilder. Att bara lyckas med det blev ett tillräckligt stort mål. Dessutom var "modellerna" sommarklädda.

Jag bestämde mig för en skogsdunge 50 meter från landslagets träningsanläggning där jag kunde få till några olika bildlösningar med skogskänsla. När det väl var dag att plåta tog jag 700 bilder på 10 minuter. Till och med landslagets mest explosive åkare Emil Jönsson tyckte jag brände på mer än fotografer han var van vid - 12 bilder per sekund smäller på rätt bra. Men i efterhand kan jag säga att det inte var slöseri med exponeringar. Att få två personer som klampar genom lingonris att se snygga ut samtidigt kräver en massa klick.

Igår var jag ute på att annat udda uppdrag. Jag skulle plåta en pulkabacke mitt i sommaren. Pulkabacken ska bebyggas med radhus och nu är folket i grannskapet upprörda över att deras samlingspunkt om vintern är hotad. Bilden ska publiceras i tidningen Villaägaren.

Med mig hade jag min trogne fotoassistent Ossian. Han är visserligen bara 7 år, men han är van att följa med pappa på olika uppdrag. Igår fick han uppgiften att hålla en reflexskärm. Det var för mycket spring i benen och det visade sig roligare att krypa mellan fotografens ben. Jag fick leta fram ett kamerastativ istället för att fästa reflexskärmen.

För att få lite "tittvärde" på bilden av en upprörd granne i pulkbacken tog jag med en grön pulka som jag lånat in. Det kan kanske tyckas lite fjantigt. Men ibland får man ta till lite olika tricks för att inte bilden, och därmed artikeln, ska gå obemärkt förbi.

I morse fick fotoassistenten bli fotomodell istället. Jag försöker dokumentera min sons liv, så jag tog med kameran till simskolan.