Plåtat, photoshoppat, fakturerat och klart

Man hamnar lätt i genre som yrkesfotograf, särskilt i storstan. Det gäller att vara specialiserad på något för sticka ut.

Jag säljer mig som en jävel på ögonblicksbilder till tidningar eller informationsavdelningar som vill fylla sitt bildarkiv. Eller rättare sagt, jag säljer mig inte alls utan det är vad jag kommunicerar passivt. Jag har inte så mycket tid för nya kunder. Lagom mycket jobb flyter in ändå.

En av mina uppdragsgivare skiter fullt i vad jag tror mig vara bra på.
– Kan du plåta drinkar på Grand Hotell?, frågade han en gång?
– Ehhh, jo, det ska väl gå.
Han verkar lita på mig som fotograf och gillar att få annorlunda bildlösningar. Som när en pressfotograf plåtar drinkar i befintlig belysning.

På senare tid har det blivit lite jobb åt inredningstidningar. Känns inte helt som jag, men det har varit kul uppdrag.
Idag åkte jag till andra sidan stan och plåtade ett nyrenoverat kök som nästan var klart. Själva fotograferingen tog 45 minuter och bilkörningen det dubbla. Sen hem för två timmars bildbehandling och lyssnande på P3 Dokumentär via Itunes.

Vissa jobb med kan bli sega att bildbehandla om jag inte får ur mig dem direkt. För att undvika den jobbiga känslan planerar jag numer alltid in bildbehandlingstid direkt i anslutning till fotograferingen. I höstas plåtade jag två bröllop med festligheter, båda på en lördag och dagen efter var bilderna klara till parens förvåning.

Blir bilderna klara snabbt kommer också pengarna in snabbare. Inte dumt alls. :)

Drinkbilder på Grand Hotell och East på Stureplan.

Ett av höstens bröllop

Fotosidan Magasin: Renovering pågår

Erik Leonsson och Andres Leijon diskuterar innehållet i Fotosidan Magasin.

I torsdags satte jag, Erik och David oss ned med två trevliga snubbar från IDG för att diskutera hur Fotosidan Magasin ska utvecklas.

Vi vill göra Fotosidan Magasin ännu bättre och mer komplett. Därför är planen att göra om den första delen av tidningen som nu består av lite lösryckt statistik, citat från bloggar med mera och istället fylla denna framvagn med aktuellt material som nya böcker, utställningar, fotomässor och utrustning. Det enda vi behåller är åsiktspanelen eftersom den är väldigt uppskattad.

I övrigt kommer tidningen vara sig lik. Vi kommer att utöka fotografreportagen något så att fotografens egna bilder får plats. Lite småsaker ska finputsas och så funderar vi på att lägga på några sidor på slutet med praktisk relaterad teknik.

Därmed måste antalet sidor utökas och detta ledde till en diskussion om alla läsare skulle uppleva detta som positivt, eller om vissa kan få en negativ känsla då de kanske känner att de inte hinner läsa allt i tidningen. Vi tror ändå att de flesta uppskattar att få mer läsning för sina pengar.

Nu ska Erik börja designa de nya delarna i tidningen och jag ska göra klart sidplanen och lägga ut uppdragen på alla frilansarna.

Avbrott för lunch

Vems slitna fotoväska?

Sitter just nu och redigerar en webb-tv-intervju med fotografen som bär runt på denna slitna Domke.

Gissa vem?

Äntligen pressträff med Nikon

Igår var en sån där dag som jag ser fram emot. Det var pressvisning.

Att skriva om fotoprylar och testa kameror varje dag har fått mig att bli lite immun mot nya prylar, eller kanske ska jag säga avtrubbad. Jag har hittills inte köpt mig någon kompakt utan hittar hela tiden fel och tänker att det snart kommer nya bättre modeller.

Ändå tänder jag till när det är produktsläpp och pressvisning. Anledningen är inte någon eufori över de nya prylarna egentligen utan över utmaningen över att hitta det intressanta och kunna förmedla det. Det blir också ett litet tävlingsmoment att snabbt få ut nyheterna och göra bra webb-TV.

Efter gårdagens nikonintervju fick jag reda på att den nya ljusstarka kompakten P300 inte har råformat som sina konkurrenter. Det grämer mig att jag inte fick möjlighet att fråga Nikon om detta under intervjun. I de specifikationer som jag läste fanns inte några uppgifter om filformat. Det var nog inte oavsiktligt.

Trots konkurrensen är det riktigt kul att gå på pressträffarna och återse sina kollegor. Det var längesedan jag träffade Christian Nilsson på Foto, men i måndags dök han upp på Canons pressvisning. Där var också Dietmar på Digitalfoto. Både tyckte visst att det var mödan värt att ta sig till Stockholm när Canon kallade.

På nikonträffen var det lite färre journalister, men mer folk. Nikon bjuder nämligen in bloggare och representanter på olika nikonforum. Du får en glimt av hur det var på den här filmen från pressträffen.

Ibland kan vi fotojournalister tycka att det är så kul att träffas och snackas att vi är som en olydig högstadieklass som inte vill lyssna på läraren när det ska presentera nya prylar.

Nya prylar (leksaker) till Fotosidans redaktion

Jag är van att jobba med video från min tid på Kamera&Bild. För att fortsätta med det har jag fått skaffa lite nya prylar till redaktionen.

I fredags försökte jag panikhandla på Scandinavian Photo inför Canons presskonferens som hölls igår. Givetvis fanns inte allt jag behövde inne eftersom jag var ute i sista stund. Här är filmen.

Stativ har jag gott om, men för videofilming behövs ett oljedämpat huvud så att rörelserna blir mjuka. Det är också smidigt med en nivilleringskula så att man enkelt kan få huvudet horisontalt utan att behöva fippla med längden på stativbenen.

Manfrottostativet 547B med huvudet 501HDV motsvarade mina krav utan att priset blev alltför svettigt. Eftersom det är ett budgetstativ är det inte helt perfekt. Benen är lite rackliga och maxhöjden är inte så bra trots att det är rätt långt ihopfällt. Men, men... perfekta videostativ kan kosta en förmögenhet och behövs knappast för det som jag ska filma.

Någon ny videokamera behövs inte utan jag har fått till ett bra flöde med min Canon Eos 5D Mark II. Den är inte perfekt att filma med. Bildkvaliteten är grym, men det går inte att zooma lika mjukt som med en riktig videokamera med motorzoom. Det sägs att proffs inte zoomar, men det är en sanning med modifikation. När man filmar döda ting som kameror behövs rörelse för att det inte ska blir för tråkigt att titta på klippen och då är det enklast att få till det med långsam inzoomning. Dessutom är jag ju inte videoproffs. ;)

Det korta skärpedjupet kan vara snyggt, men är också ett problem. Det är inte kul att titta på en intervju där skärpan ligger på öronen. Och det är inte lätt att följa rörliga motiv när skärpedjupet är så litet.

Jag hade gärna haft en vridbar skärm på kameran. Det är inte lätt att göra en intervju och ständigt behöva krypa bakom kameran för att kolla att skärpa och utsnitt håller sig. Med vridbar skärm räcker det med att vrida på huvudet mot kameran för att ha full koll.

Sen ska ju ljudet också vara bra. Røde har en bra intervjumikrofon kallad NTG-2, men tyvärr hade det sista exemplaret precis sålts när jag skulle handla. Som tur var fick jag låna Kamera&Bild gamla AKG-mikrofon som ger bra ljud.

Om de inte skulle ha varit där och gjort webb-TV så hade jag fått använda den nya ljudinspelaren som jag också köpt in till redaktionen. Det är en Zoom H4n som nästan blivit standard bland fotografer som gör bildspel. Den är lite stor, men har ingångar för professionella mikrofoner och lagrar på SD-kort.

Det hade gått att göra intervjun med den även om två de inbyggda mikrofonerna inte är optimerade för tal på nära håll utan mer för miljöljud. Kruxet hade varit att få till läppsynken. Men då finns ett program kallat Dual Eyes som fixar till detta genom att jämföra och analysera ljudet från kamerans inbyggda mikrofon med det externa ljudet.

Framöver bör vi nog också skaffa en led-lampa. En sådan hade hjälpt när jag filmade Canons nya kameror i en mörk lägenhet som Canon hyrt.

Imorgon är det dags att göra en ny film på Fotografiska. Håll utkick efter den!