Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Konsten att hitta den röda tråden i bilderna

Har du funderat på om det finns en röd tråd i ditt fotograferande? Finns det ett återkommande ämne?

För ett drygt år sedan hade jag satt ihop en bok med gatubilder från Stockholm, många med mer eller mindre tydlig humor. Jag visade bilden för många som gav tummen upp. Tryck den!

Men jag ville inte skicka iväg bilden till Blurb förrän min kloke vän Göran Segeholm tittat på den. Han bläddrade långsamt igenom pdf:en och ställde lite frågor. Enkla frågor som ändå var svåra att svara på. Är du intresserad av folk som klär ut sig eller förställer sig? Vad säger den här bilden?

Vad Göran försökte göra var att hitta den röda tråden i bilderna. Jag hade satt upp de yttre ramarna för boken, men jag hade inte funderar så mycket på vilken röd tråd som skulle löpa genom urvalet. Det går många gånger bra att bara begränsa sig geografiskt eller tematiskt, som om man gör en bok om skärgården i Bohuslän. Det säljer.

Vill man ge en djupare upplevelse är det bra att hitta en röd tråd. Dessutom är det bra att förstå vad man har att säga som fotograf. I mitt fall var det inget fel på de enstaka bilderna, det var urvalet som inte var tillräckligt starkt eftersom det saknades en röd tråd.

Det är mycket enklare att hitta en röd tråd om man fotograferar konceptuellt. Då utgår man från en röd tråd. I gatufoto spretar det lätt åt alla håll och kanter. Det kan kännas som en krystad efterkonstruktion när man ska försöka förstå vad ens bilder har gemensamt. Men om man hittar sin röda tråd kan det också bli lättare att hitta motiven.

Under året har jag tänkt mycket på den röda tråden. Jag har kollat på många gatufotografer och försökt hitta deras röda tråd. Ibland har det funnits och då har också bildupplevelsen blivit starkare.

Det åtta bilderna i det här blogginlägget har jag skickat in till en internationell gatufototävling. Temat var My hometown. Jag ville göra en kollektion där det fanns fler saker som höll ihop än bara att de var tagna i Stockholm. För mig som alltid bara jagat enskilda pangbilder är det ett ovant sätt att tänka. Jag tycker att serien håller ihop rätt bra, men om det finns någon djupare röd tråd vete katten. Jag har en del tänkande kvar att göra.

Den röda tråden måste inte vara röd.

Inlagt 2013-02-12 10:46 | Läst 7333 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag tycker att det är lite kul just att följa det röda i den röda tråden i dina bilder här, de blir som ett litet eget tema och blir en extra krydda framför allt i bilderna 1, 2 och 6. Däremot saknas DEN röda nyansen i bilderna 3 och 5 som då faller lite utanför DEN tråden. Det var vad jag spontant såg och tänkte när jag tittade igenom dina fina bilder. /Tommy.
Du har hittat din röda tråd och det kan jag se av alla röda färgklickar som skor, ica-kassar, coca-cola lastbilen och människor som har något rött i sig och mitt i det har du tagit bilder mitt i människors vardag.
det finns liksom en röd tråd i bilderna satt och kollade in dom nog och det kom en massa tankar till det röda i bilder..alla har ju nått rött utom två av bilderna.....tänker att får en bild en att stanna upp få en massa tankar så har man väl som fotograf lyckats?
peter
Jag tycker att röda trådar är överskattat, vilket kanske märks på mitt fotograferande.

För mig är det mer intressant att på något sätt bedöma och betrakta en bild i taget.

Säg att jag gör en bok som heter "mina bästa gatufoton". Stilen på bilderna kommer att variera och säkert kvalitén också. Boken kommer antagligen inte berätta en historia heller. Den röda tråden blir väldigt... bred, men boken blir säkert bättre än om jag gör en bok som heter "Upplands Väsby by night".

Vilken HCB-bok skulle man vilja köpa?

"Mina 20 bästa bilder" eller "200 bilder från Hult" :)
Svar från froderberg 2013-02-12 13:34
Jag har tagit one shots under många år. Nu tycker jag det är väldigt intressant när två eller flera bilder tillsammans kan få en större mening än bilderna var för sig.

Det är svårt att få det att hålla ihop inom gatufoto. Men det är en utmaning som jag behöver. Jag tycker det finns exempel på fotografer som lyckats bra, så det måste gå.
Samlingen bilder här har en mycket intressantare tråd än "rött", och mycket har hänt med ditt urval sedan vi träffades den gången.


Så här kan jag läsa serien:

En stor del av livet går ut på att förflytta materia. Oftast den egna kroppen, men också mat, glass och barn. Vi lyckas inte riktigt finna någon glädje i detta eviga släpande. Blickarna nedåt, kropparna stilla i rörelse. För mig har bildserien en ton av verklighetsflykt, vi är inte där. Vi är i en bok, på en facebooksida, någon annanstans i tankarna.

Vi talar väldigt mycket om "mindfulness", men förmår inte att leva det. När vi släpar oss från den ena platsen till den andra går vi ner i någon slags standby-läge. Bilderna är tagna i ett välfärdsland, men människorna ser inte lyckliga ut.

Barnet i pulkan och barnet vid garagelängan (?) i näst sista bilden är nycklar till läsningen. De är ännu inte så djupt involverade det eviga transporterandet av kroppar och varor, men de kommer att bli. Vilket ger sviten ett sorgset uttryck.


Jag tycker att det är vackert, och jag känner igen mig. Jag känner igen en av mina döttrar, som blir en liten smula deprimerad av tanken på att åka kollektivtrafik. Detta eviga transporterande, denna eviga kamp mot tyngdlagen.

Vi skulle ju vara fria andar?
Svar från froderberg 2013-02-12 13:31
Tack för en väldigt fin och träffande tolkning. Jag känner mig förstådd :)
JanKw 2013-02-14 08:50
Även om jag är trött på hypen kring mindfulness förstår jag vad Göran skriver. Inget fel på mindfulness, men jag hörde i radion om en flicka som blev erbjuden att bli instruktör efter en tredagars intensivkurs och tio veckors distansövningar. Man slänger på arbetslösa i "fas tre" sådana här kurser, fast de egentligen behöver ett arbete. Jag vill ha en lärare, helst buddist, med trettio års erfarenhet i ett så viktigt ämne.

För många år sedan läste jag en intervju med Anders Petersen. Han talade om "att vara närvarande i ögonblicket". Jag fattade inte nå´t, men det gör jag nu. Gör en sak i taget och gör det helhjärtat. I synnerhet när du träffar människor.

Jag har i alla fall ett tips. Ta med en kamera. Knäpp lite bilder på vadsomhelst som fångar din blick. Hemma kan du tänka och radera.

PS Sedan läste jag mer i tråden och den kloke Joakim satte fingret på den ömma punkten. Avgränsa ditt ämne, gör en grov planering och sätt igång.
Ju längre man går på en smal stig ju bredare blir den. Så var inte rädd för en snäv avgränsning.
Lyckade projekt handlar om 3% inspiration och 97% hårt arbete "ända in i kaklet". Jag börjar tro att det som skiljer är inte begåvning utan förmåga att idogt jobba klart. DS
Jag kan bara nicka igenkännande. Jag jagar också pangbilder, vilket märks tydligt om man vill sätta ihop ett litet bildspel. Det är svårt att få ihop bilder där man kan följa den berömda röda tråden. Ofta spretar bilderna åt alla håll och kanter. Nu mera vet jag att jag måste ha bildspel i tankarna när jag tar mina bilder, men det är ändå svårt. Jag tror också att det blir bättre att be andra personer titta på ens bildspel eller kollektion, så man får in nya intryck. Man blir själv ganska blind efter ett tag.

Jag kan också hålla med de övriga kommentarerna om dina bilder, att den röda färgen är bildernas röda tråd.

/Gunnar
Du har så rätt, som börjar tänka i banor av "röd tråd". Man kommer längre om man ger sig själv ett uppdrag, ett projekt. Då blir projektet den röda tråden att hålla sig till. Jag letar bland Dina bilder utan att riktigt förstå vad som är den röda tråden och vilseleds flera gånger av att talesättet gör att jag instinktivt letar efter rött. Färg kan vara förledande. Har Du provat om Din röda tråd (den jag inte riktigt ser) förstärks eller förminskas om Du gör bilderna monocroma? När jag gjorde min svartvita bok om Stockholm då hade jag några grundläggande tankar som vägledde. Men jag tvivlar på att dessa tankar skulle tåla en granskning av Segeholm. Han är ju rätt bra på att plocka isär saker som inte riktigt håller ihop.
Mvh Hans
Har Du inte sett min bok så kan Du ju kolla. Det är gratis.
http://www.blurb.com/b/4024351-stockholm-1
Svar från froderberg 2013-02-12 15:19
I det här fallet ser jag ingen mening med att göra bilderna svartvita. Jag ser färgskalan som ett element i serien.

På senare tid har jag gjort några bilder i svartvitt, men ofta har jag svårt för det numer. Det beror på att jag ofta känner att svartvitt blir ett sätt att rädda bilder som inte skulle hålla i färg. Då känns det inte bra. Men vissa bilder blir kraftfullare i svartvitt, det gillar jag.

Ska kolla på din bok :)
Det är nog omöjligt att göra en bildserie utan en röd tråd.

Den vanligaste röda tråden är att en och samma person tagit alla bilderna som visas. Eller medlemmarna i en viss fotoklubb och så vidare. Ur ett läsarperspektiv är tråden ganska svag, särskilt om man inte har någon förkunskap om personen ("detta är bilder som prins Daniel tagit" är en intressantare tråd än "detta är bilder som en person som du aldrig hört talas om tidigare tagit"). Den typen av trådar har också problemet att läsaren gärna börjar titta efter spår av fotografen i bilderna, istället för innehållet.

Så om man väljer bilder av alla möjliga olika fotografer istället? Den röda tråden finns ändå där: Detta är bilder valda av den och den med det eller det kriteriet. Ännu en röd tråd. Intressant? Det beror på.

Den röda tråden kommer man aldrig undan, den finns där så fort ett urval görs. Det enda man kan göra med den är att göra den intressant samtidigt som den inte är alltför uppenbar. En bra tråd skär genom både innehåll och form. Att bara ha "någonting är rött i alla bilder" som tråd är dåligt, eftersom det är absolut. Det finns inget mer att tänka på när man väl upptäckt detta faktum. Öppna trådar är intressantare, eftersom de kan betraktas ur flera olika perspektiv. Det gör att en läsare kan återkomma flera gånger och upptäcka nya saker, vilket inte är fallet med "någonting är rött".

Ja, några tankar bara. Intressant ämne.
Svar från froderberg 2013-02-12 13:19
Det är just det som är så svårt, att hitta tråden som är intressant över tid. Ibland känner jag mig låst av att jag vill kunna formulera tråden. Då blir det lätt krystat och jag lägger ner tanken.
Det känns som den röda tråden är det "svenska svårmodet". Mest frånvända eller i alla fall halvt dolda ansikten och alla inklusive det lilla barnet i pulkan ser ut att vilja befinna sig nån annanstans. Den röda färgen känns först upp-piggande som ett andningshål men efter ett tag blir allt en grå massa ändå. Associerar till låten "vintersaga" (tror jag den heter).
//Barbro
Svar från froderberg 2013-02-12 13:30
Associationen till låten Vintersaga tycker jag är träffande. Jag tycker att vårt svårmod är intressant.
Den som exempelvis har jobbat med radio- eller videoproduktion vet hur viktigt det är att i förväg bestämma sig för vad det är man vill berätta. Att hitta vinkeln, som det också heter. Det vanligaste misstaget orutinerade gör är att de går ut och spelar in timvis med material som de sedan måste sitta och plöja igenom för att i efterhand hitta en röd tråd – eller berättelsen som håller ihop det hela. Förutom att det är ett sjukt tråkigt arbete är det i värsta fall omöjligt utan att det blir krystat i slutändan.

Samma sak gäller enligt min mening fotografi och där uppstår nog problemet för många gatufotografer. Plåtandet sker kanske mest för att det är kul och kameran riktas mot allt som verkar intressant. Resultatet blir enorma mängder bilder som visar allt och ingenting.

Så mitt tips till dig är ganska tufft. Bestäm dig för vad du verkligen vill berätta. Gör de nödvändiga begränsningarna och börja sedan om från noll.
Svar från froderberg 2013-02-12 15:15
Du har naturligtvis alldeles rätt. Jag är också på väg i den riktning även om jag inte går den rakaste vägen alltid. Jag tänkte försöka göra några serier som håller ihop till en början.
Vet du att jag har stått mycket och väntat på en röd bil när jag har fotograferat arkitektur här i Hässleholm. Särskilt när jag skulle visa hur det ser ut i dag jämfört med vad där var tidigare till min utställning om Så var det så blev det i Hässleholm.
Du har så rätt så i det du skriver. Det finns andra röda trådar som inte är röda.
Ha fina dagar i rött
Gun-Inger
Här är den röda tråden vit som snö, tycker jag.
Intressant inlägg och kul att läsa andras kommenterar här också! Men om jag ska välja en bild då sticker den ut ordentligt ur min ögon: http://www.fotosidan.se/cldocpart/297067.jpg.. Den håler absolut högklass tycker jag. Den är en perfekt gatubild i färg.

Har själv påbörjat ett projekt med lite röda trådar, men mer röda trådar kommer jag att behöva i framtiden och jag tror att man lär sig väldigt mycket att studera andras bilder. Tittar man på bilderna längre än en sekund så har man lyckats tycker jag :) Allt gott
Tänkvärt och välskrivet och så himla svårt att få till för som du skriver - GF är oftast väldigt spretigt. Välformulerat av GS nedan. /Malin