Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Redaktör'n testar Canon EOS 6D och Nikon D5200

Jag tänkte först skriva rubriken "Experimenterar med gatufoto och testar kameror", men ordet gatufoto skulle kanske begränsa läsekretsen. Fast i och för sig kommer det här mest handla om gatufoto. Hrmm.

Lördagen ägnade jag bland annat åt att gå runt i stan (Stockholm) med en Canon EOS 6D med 35/2 och en Nikon D5200 med en DX 35/1,8. Även om det är samma brännvidd på kamerorna har de kompletterat varandra bra eftersom D5200 har en mindre sensor som ger ett snävare utsnitt.


Nikon D5200, DX 35/1,8

Jag fann att det går rätt smidigt att använda två små relativt lätta och små spegelreflexkameror, om man nu vill ha dubbla hus. Istället för som vanligt ha en om nacken och en över axeln, så hade jag 6D runt nacken och D5200 i vänster hand. Då kunde jag blixtsnabbt växla kamera med höger hand.

Jag har haft med kamerorna under lite olika förhållanden (det är svårt att bara testa på kontorstid på redaktionen). Kamerorna har bland annat fått plåta action och vanliga familjebilder. Och nu testade jag gatufoto.

Det blev testning på flera plan, för jag lekte också med lite olika stilgrepp. Varför? Jo, för jag var på det humöret. Jag tror att det är bra att prova lite nya grepp ibland.

Här är den mest lekfulla. Inspirerad av färgpionjärer som William Eggleston och Saul Leiter.

Att jämföra sig med mästarna känns lite överkaxigt, men jag tror ni förstår.

På senare tid har jag plöjt igenom ett antal intervjuer med duktiga gatufotografer och det är tydligt att man inte ska visa för mycket bilder. Det är inte bara gatufotografer som säger det är en spridd uppfattning.

Samtidigt tycker jag att det är trevligt att kunna föra en dialog genom fotobloggar. Nyligen skrev den karlskronitiske gatufotografen Joakim KE Johansson om hur svårt det är för honom att ta bra bilder i Stockholm. För mig som just plåtar i Stockholm blir det extra intressant. Precis som Joakim tycker att det är enklast att få bra bilder på sin hemort Karlskrona, så tycker jag att det enklast att få till bra bilder i min hemort Stockholm. Vad kan det bero på? Vad tro du?

Jag har gjort två resor till andra storstäder för att ta gatufoton, till Aten och Berlin. Även om jag var ki Aten i januari så såg jag mest turister. Få bilder därifrån känns äkta. Det hade behövts mer tid och arbete för att lära känna stan och få bättre bilder.

Som turistgatufotograf blir det lätt mycket bilder av folk som går fram och tillbaka och ser lite kul ut. Kul glasögon hade det paret ovan i alla fall. Och oj vad hon gapar nedan:

Och så lite juxtaposition, såklart:

Jag tror att det är farligt att begränsa sig för mycket vid fotograferingen. Det viktiga är att koncentrera sig på  vad man vill, inte på vad man ska låta bli att göra. Med rätt fokus blir det fler bra bilder, om den sedan blir lite skräpbilder på vägen gör ju inget. Ibland måste man hålla igång fotograferandet för att vara redo när de rätt ögonblicken dyker upp.

Det här tyckte jag var ett sött och talande ögonblick:

Jag söker innehåll i mina bilder, men ibland fastnar jag för formen:

Och ibland blir det lite flummigt.

Det går bara inte att låta bli vissa lustiga bilder:

Nå, vad är då slutsatsen i det här blogginlägget? Kanske att det går en del lustiga bilder på varje som känns äkta och talande? Åtminstone om man är trigger happy som jag. Och givetvis kan även lustiga bilder vara bra ibland.

Slutsatsen om kamerorna får du läsa i Fotosidan Magasin nr 2/2013 ;)

Inlagt 2013-02-17 01:41 | Läst 5135 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Tack Magnus, mittinatten..
Kul att se så varierade bilder och var tvungen att slå upp juxtaposition ;-),
Sov gott! /K
Hej,
Min erfarenhet är att man skall ta mycket bilder. Efter en tid mognar några och då kan man vädra dem på fotsidan.
Det här med att man tar bättre bilder på hemorten kan säkert vara sant, men det finns en risk att man blir hemmablind. När man är på främmande ort, hit räknas 08, har man mer nyfikna ögon. Om man förstår vad som händer.
Ett land som jag tycker är svårt är Japan, där förstår man inte förstår kulturen och man kan inte läsa alla skyltar. Å andra sidan är det kul att plåta något som är annorlunda.
Ha det bra
Bob
Visst är det ett intressant fenomen - alltså hur bilderna man själv gillar mest oftast blir till i en miljö som man verkligen känner väl och har en djupare relation till.

Idag ska jag förresten ge mig ut en stund med min 5D Mk II. Det brukar vara ganska dött här nere på söndagar, men kanske dyker något kul upp om jag har tur :-)