FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Kolonialiseringen av Sameland


Landet i norr. Foto: Håkan Eklund.

Läser med stort intresse temanumret "Efter kolonialismen" i nr 3/2014 i den finlandssvenska tidskriften Fredsposten. Mest handlar det om EU/Afrika men artikeln "Kolonialism i Finland" blir ändå det första jag läser. Det är Elisabeth Nordgren som intervjuat Inger-Mari Aikio-Arianaick från Nuorgam i Utsjoki, som talar nordsamiska.

Själv fick hon ingen undervisning på sitt modersmål, men är glad att hennes son får det. I det norra Samelandsområdet i Finland är det möjligt att få undervisning på samiska i alla lågstadieskolor och i många högstadieskolor (sedan 1970-talet), men inte i gymnasier.

Inger-Mari berättar att en same ofta uppfattas som en bråkstake och besvärlig person då man ber om att få service på samiska (som vi finl.svenskar känner bra igen, när det gäller svenska/finska). Hon berättar att hon en gång i tingsrätten begärt om en tolk, och fick svaret att "ni behöver ingen tolk" (när de visste att hon pratade flytande finska). Men Inger-Mari repiklerade med att det inte är hon som behöver tolk "utan ni behöver en sådan eftersom jag tänker tala samiska ...", som hon hade laglig rätt till.

Ännu under 1600-talet brändes samer på bål och kallades för häxor för att de jojkade ... Man var rädd för det annorlunda som kändes som ett hot; samer skulle "civiliseras" och göras till goda finnar, svenskar, norrmän, ryssar.

Samerna i Finland uppgår till cirka 8000. År 1999 erkändes samerna som Finlands enda ursprungsfolk. Deras språk i Finland är nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska.

En stor del av det samiska landområdet ägs av finska staten som gör vad de själva vill med markerna (hugger, öppnar gruvor, ger jakträtt).

Inlagt 2014-09-09 12:24 | Läst 1306 ggr. | Permalink
Samerna har misshandlats och deras mark konfiskerats både i Sverige, Norge och Finland. Vi ondgör oss gärna över hur man behandlade urinnevånarna i USA. Fast vi inte var mycket bättre själva mot samerna i Norden.
Idag tycker jag det är en stor skillnad på hur man i Sverige ser på andra kulturer mot hur man betraktar det i Finland.
Här är Finlands majoritetsbefolkning betydligt mer diskrimenerande.
När jag är i Finland pratar jag oftast engelska när jag checkar in på hotell, skall åka taxi eller handla i en affär. Eftersom jag talar engelska med en engelsk accent så är det ingen som tror jag är svensk. Jag får då ett betydligt bättre bemötande än om jag provar att prata svenska först. Provar jag med svenska blir folk ofta väldigt mindre hjälpsamma. Så jag förstår helt vad du menar. Kan tänka mig att nu när det går dåligt för Finland, att intoleransen mot minoriteter ökar?
Svar från Håkan Eklund 2014-09-09 13:50
Ja, vi kan nog alla skämmas för våra resp. länders behandling av samerna.
Vad som gäller finska attityder i Finland gentemot svensktalanande bottnar i bl.a. detta:
- de yngre kan verkligen ingen svenska, de "tvingas" läsa svenska först i högstadiet, i värsta trotsåldern = för sent
- sen läser de finskspråkiga inte heller om Finlands historia innan 1808-09 års krig, där börjar deras historia ..., 700 år som del av Sverige vet de just inget om, och tror att Finland var ockuperat av Sverige ... (östra rikshalvan, dvs. vi, hade ju riksdgsmän i Sthlm, precis som alla andra landskap i Sverige)
Vi har ju inte så många invandrare i Finland; känner inte precis att intoleransen har ökat. Ett tag gick ju drevet efter oss som har svenska som modersmål, men det har nu runnit ut i sanden. Det är ju alltid ett fåtal högljudda rabulister som leder olika typer av korståg ...
- hawk
Intressant läsning men som vanligt fastnade jag mest för den lavklädda granen. Vackert !
Sten