FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Läsvärt om rövarland


På väg till bokaffären. Åbo 23.2.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 54/365.

Rubriken "Korståget till Kreml" (fri översättninga från finska) fångade mitt intresse i senaste nummer av veckomagsinet Suomen Kuvalehti. Det handlar den amerikanska finansmannen Bill Browder som i sin bok "Red Notice. How I became Putin´s No.1 Enemy" (Bantam Press, 2015) avslöjar hur dagens Ryssland blev ett maffialand. Han skriver att det i landet finns 140 miljoner normala och hederliga människor, och 1 miljon kriminella.

Själv blev han av med 230 miljoner dollar när maktens män stal hans företag samt misshandlade och  mördade hans jurist (Magnitski) och kastade ut honom ur landet (2005).

Jag måste få tag i boken, gjorde en utflykt till Akademiska bokhandeln, hittade boken. Det är som att läsa en thriller, men en sann sådan. Steg upp kl. 05 i morse för att fortsätta läsa ...

Detta är den typ av böcker som gör att mitt behov av att läsa upphittade berättelser är nästan lika med noll. Varför läsa uppdiktade berättelser? - brukar jag tänka,  när verkligheten finns där att lära mera om - som är minst lika skrämmande ...

Trots att jag bara har hunnit en fjärdedel in i boken har jag redan lärt mig mycket av hur det gick till när Sovjetimperiets näringsliv privatiserades, för att sen hamna i händerna på folk som fungerar med maffiametoder. Som leder landet. En bok som redan nu kan rekommenderas.

Inlagt 2015-02-24 08:30 | Läst 1276 ggr. | Permalink
Jag tror nog att man ska vara försiktig att ta "faktabaserad" skönlitteratur för sanning. Är det inte Bill Browders minnen av sina upplevelser du läser? Förpackad i "thriller"-kostym. Är boken faktagranskad och försedd med källhänvisningar?

Ibland är en historias yta sann och lite av innehållet falskt. Ibland är ytan påhittad men mycket bakom är byggt på sanning.

Bodil Malmsten har sagt att hon saknar fantasi och kreativitet, ingen av hennes romaner är påhittade. Det bygger på sådant hon ser runt om sig, på människor hon möter på gatan. Det går att hitta många exempel där gränsen mellan fiktion och icke-fiktion är tunn och vag. Så även i foto-världen.
Svar från Håkan Eklund 2015-02-24 19:49
Kolla in "The Sergei Magnitsky Rule of Law Accountability Act" (USA, 2012) så kanske du förstår vad detta handlar om. Sergei M var Browders jurist.
Ja, sakprosa och fiktion är två skilda saker.
- hawk