FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Tröttnar aldrig på Willamo


Fotoprat under paus. Kimito 25.4.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 115/365.

Hade igen Heikki Willamo som gästfotograf och inspiratör under en fotokursstart. En kille som jag lyssnat på i åratal, bilder och bildtänk som jag börjar kunna - men som jag aldrig blir trött på! Som alltid trollbinder och inspirerar, som känns som "ös på, mera, mera ...".

Härligt.

Willamo tar 90 procent av sina bilder inom en radie av 30 km hemifrån, för att ha kontroll över vad som sker i området, där han kan utnyttja tiden/ljuset/olika situationer maximalt eftersom han känner varje kvadratmeter, varje skrymsle, varje kvadratkilometer.

Det är ju så som revirtrogna djur och fåglar fungerar; de kan alla sitt område, känner varje vrå av sitt område - som gör att överlevnadsmöjligheten maximeras.

Så skapas fina naturbilder och genuina upplevelser, där många av motiven (duvhök, berguv, nötkråka, älg, grävling) slutat "bry sig om att vara rädda", som tänker: "nä, men det där är ju bara Willamo, en ok typ".

En som tillhör reviret, området.

Inlagt 2015-04-25 22:29 | Läst 3885 ggr. | Permalink
Jag förstår din fascination över Willamo. Jag har heller inte kunnat sluta beundra denna fotograf genom åren. Har bara sett honom när han besökt vårgårda några gånger. Första gången när han visade bilderna på dvärgmössen.
Jag gillar hans sätt att se motiven och visst finns han i bakhuvudet när jag själv är ute, men som du vet man kan aldrig apa efter en annan fotograf, det blir inte bra.
Att återvända till samma skog är också något jag känner igen. Att vandra igenom samma skog hundratals gånger på ett år så ser man alla förändringa och man lär sig verkligen området och dess fåglar. Området jag bor i måste vara det mest exploaterade i Sverige. Skogen är borta, på myrarna bryts det torv. Kvar är några mycket små skogsreservat och det är dom jag besöker. I ett har jag utfodringen och nu kommer jag att städa upp efter mig och nästa gång kommer jag inte att använda något gömsle. Det är mesar, hackspettar och gråspett ( i år tre st. ) dom kommer på några meters avstånd även om jag sitter helt synlig.
MVH Sten