Marker med historia

Farmors vildblommor (strandveronika) med 400 mm. Pandros, juni 2018. Foto: Håkan Eklund.

Det var först när jag flyttade till Åbo och hittade mina fina strövmarker på olika ställen när jag småningom kom underfund med att det ändå var något som fattades.

Jag hade en relation till träd, växter och fåglar, visste vad de hette, "de var sig lika" och jag njöt lika mycket av dem där, som på vilket annat ställe som helst.

Men jag saknade kunskapen om markernas historia, om vem som odlat vad, om vem som ägde markerna (ok, mycket hade köpts upp av staden ...), om namnet på gårdar, gamla torp, hemman, människor etc. Om vad som hänt med dem, de olika generationerna, etc.

Här i markerna runt fritidshuset är det annat, här har varje hektar en egen historia, många ställen med mina egna minnen ända sen 1950-talet (jag flyttade bort 1980, från hembyn).

Och jag har ännu en viss koll på vad som hänt med gammal och ung ...

Den blommande växten ovan växer intill det som är kvar av grunden till far och farfars gamla bondgård. Strandveronikan har troligen farmor tagit med sig från ett utskifte som låg några kilometer "bakom skogen" österut, där det fanns odlingar röjda ur ett kärr. Vägen dit var oändligt dålig; jag minns en höbärgning när jag var mycket liten - och var rädd för de hundratals bromsar och flugor som omringade oss.

Här på tomten, en torr backe, växer inte just denna art naturligt, men i skuggan på norrsidan om husgrunden har den klarat sig i hundra år. De börjar alltid blomma vid midsommartid.

Förr i tiden plockade folk med sig växter och träd som de grävde upp i naturen, dvs. naturens egna "handelsträdgård". Billigt och bra.