FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Det gällde att hitta boet


Vanellus. Åbo 23.4.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 113/365.

En obehaglig dag i urbana områden pga hård vind med en massa uppvirvlande damm och skräp. Stack efter jobbet ut till ett våtmarksområde för att njuta av vårens puls med testosteronstinna  fåglar som gör allt för att sätta sprätt på tillvaron. Alltid lika njutsamt.

Jag nöjde mig med att sätta mig i gräset och låta en tofsvipa komma nära. En av mina barndomsfåglar från slättlandet i österbottnisk ådal och kulturbygd.

Minns alltid hur efterlängtad tofsvipan och storspoven var, som snabbt tog de första barfläckarna ute på åkrarna i besittning. Och hur vi småpojkar brukade söka reda på deras bon och ta en titt på deras ägg.

Se men inte röra.

Jag vet inte vad det berodde på, men under de första åren som ornitolog gällde det alltid att hitta fåglarnas bon (detta handlar om 1960-70 talet), det gör ju ingen numera (förutom äggtjuvar ...). I mina första fågelanteckningar hittas massor med bobeskrivningar, hur många ägg och hur de såg ut. Till vilken nytta?

Det mest exklusiva bo jag sett i mina gamla hemmamarker är från häckande gyllensparv (Emberiza aureola) vid Kimo åmynning i hemkommunen Oravais, alldeles nära det första fågeltornet som byggdes 1983. Åren 1984 och 1985 fick de ut 4 respektive 5 ungar. 1986 sågs en hane i början av juni, sen var det slut med det.

Länge häckade de på olika lokaler längs den flacka västkusten i Finland. Längst höll de ut i Limingoviken utanför Uleåborg dit 1000-tals brittiska ornitologer brukade vallfärda för ett kryss.

Idag finns det inte längre häckande gyllensparvar i Finland, som länge var den västligaste utposten för denna östliga art. Läste i Vår Fågelvärld för något år sen hur de fångas i 10 000-tal i Kina, under vintern och säljs som grillmat på lokala torg  ...

Inlagt 2015-04-23 21:40 | Läst 1382 ggr. | Permalink
Fin och enkel bild på tofsvipan. Jag har alltid undrat varför den flyger som den gör, väldigt ryckigt och i stora kast. Dun som ornitolog kanske vet varför? / Björn T
Erkänner jag var också en av de bo-letande gossarna på 50-talet. Då jag sedan kom in på gymnasiet skulle vi under sommaren samla ihop växter. Vi skulle sedan på hösten radda upp de latinska namnen på de uppsamlade växterna. Man fick också samla ihop fägelägg, och behövde då mindre antal växter. Hade ägg av 80 fågelarter i min samling. // Då jag en gång på 90 talet besökte den växtlokalen där jag hade tagit mitt ex.av Guckoskon. hittade jag inga plantor. Förstår nu allt samlande under åren av denna orkide hade under åren utrotat hela lokalen av den arten. Det tar ca. 20 år innan en Guckoskoplanta blommar. Nu har den lokala naturskyddsförengen letat efter herbarie ex.från denna Guckoskolokal. Går inte att få fram. Var är mitt gamla herbarium i dag ? Gudarna vet !! / Hur kloka är vi idag ?? Hans
Fin bild på vårens sändebud och en informativ text därtill! Ha en fin fredag! Yvonne