Drar mig för att fotografera människor

Ljuv musik för de dansanta. Aura å, Åbo 8.7.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 189 /365.
Jag drar mig för att fotografera främmande människor, trots att jag egentligen skulle vilja göra det. Jag ser hela tiden en massa fina motiv, som jag gärna skulle försöka mig på, men orkar inte skapa relationen som krävs.
Ja, jag vet, jag borde bara går fram och fråga om det är ok. Men det gör jag sällan eller aldrig.
Såg ikväll massor med färgstarka ungdomar som kom längs strandpromenaden från rockfestivalen Ruisrock (Nordens äldsta, på en ö utanför Åbo hamn), som skulle ha gjort sig bra på bild.
Men jag lät dem vara. Det var lättare att göra ett kort besök inne på detta danshak där en mognare publik håller till på kvällarna, sommaren igenom. Och underhållare på scenen kan ju inte protestera ...

Sten
Så sant!
- hawk
Mvh
Fredrik
Jag vet, men tänkte inte direkt på gatufoto utan mera på porträtt av spännande ansikten och "utstyrslar", nån typ av "on-location-foto".
Men ja, gatufoto på minner om "wildlife-photography", att vara snabb och passa på ...
- hawk
Jag såg att det var Sten i sin kommentar som nämnde gatufoto, och inte du. Läste din blogg igår och svarade idag och hade glömt vem som sa vad. Jag brukar som sagt aldrig fråga, och de få gångar jag har gjort det så har jag fått nej. Men, jag tror inte att det är så svårt om man övar lite, dvs. snabbt och lättförståeligt kan förklara varför vill ta någons foto. Eric Kim har väl som en uppgift i sina workshops att man ska få 10 "nej" och 10 "ja" – de flesta menar att det är svårare att få ihop tio "nej".
Om du verkligen vill ta denna typ av gatuporträtt så tycker jag att du borde pusha dig själv att försöka. Man lever bara en gång!
Lycka till!
/Fredrik
Jag har då och då sysslat med gatufoto, och tycker att det är en "spännande utmaning". Helst utomlands ...
- hawk