Historiska bilder

Sista brödet ur ugnen. Kimo, Oravais, julbaket 1986. Foto: Håkan Eklund.
Grävde härom dagen i mitt gamla diabildsarkiv (som fyller ett helt skåp ...) och hittade en intressant diaserie med bilder som Göran Segeholm skulle kalla bilder med högt innehållsvärde. Dvs. de må sakna intresse för den stora allmänheten, men för några kan de vara ytterst värdefulla.
Det är en bildserie när mamma Margit (1926-2001) har stort brödbak nere i källaren till vår bondgård. De är de enda existerande bilder av något som hon gjorde ett antal gånger per år under hela sitt vuxna liv, dvs. ett vardagsgöra som ofta tenderar att inte avbildas. Och nu slår det mig hur lite jag egentligen vet om detta; t.ex. hur många bröd (minst 50) hon bakade på en gång (en brödställning som rymde ca 100 färdiggräddade bröd finns utanför bilden, till vänster), jag vet inget om receptet (det var dock rågbröd), vet inget om vem som gjort brödspaden, brödkaveln, etc. Alla "redskap" var hemgjorda, antingen var det morfar (som var snickare), eller kanske min pappa - han var också duktig med allt praktiskt arbete. De hade säkert gjort dessa strax efter kriget, när mina föräldrar gifte sig och flyttade ihop. Då var Finland så urfattigt att just inget fanns att köpa, och pengar var det ont om.
Det jag vet är att pappa lät bygga hemgården i slutet av 1940-talet, när han var 18 år gammal, med hjälp av granngubbarna i byn. Ritningarna till huset hade pappa själv gjort. På den tiden kunde ju alla män bygga hus; åtminstone ute på landet.
Pappa själv blev faderlös 1939, när han var 12 år gammal - några veckor senare bröt vinterkriget ut.
Minns ännu hur han brukade berätta om denna dystra höst. Farfars dödsorsak? = lunginflamation ... Ännu före kriget fanns det inte antibiotika (utvecklades under kriget), så nära u-landsförhållanden har vi levat också i Norden.
När jag hittade dibilderna hade jag ingen aning om när de tagits; tack och lov var de beställda med inramning - och se, på ramarna står det stämplat januari 1987. Bilderna kan möjligen vara tagna i december, troligen brödbaket före jul. Och just den vintern var jag några månader hemma och väntade på grönt ljus från Geneve att återvända till Fijiöarna. Jag hade avslutat mitt UNV-kontrakt hösten 1986, och fortsatte som ILO-expert i samma projekt på Fiji 1987 - 1989.

Även min mormor bakade i vedeldad ugn. Hon började elda långveden klockan fyra på morgonen. Sedan gräddades det grova matbrödet först. Sedan var det en fallande skala, ner till de finaste kakorna i den svaga eftervärmen. En stor konst och ett enormt kunnande - det har jag fattat först som vuxen. och gott blev det!
Ja, så upplever jag det också. När man själv byggde upp sitt eget liv hade man inte tid att lyssna på de äldre; när man insåg deras värde - var de flesta redan borta.
- hawk
Bilddokument av det här slaget är ovärderliga. Det känns ju ganska märkligt att inse det faktum, att när motiven själva sen länge legat i mullen - lever bilderna som om människorna ännu levde.
- hawk
framtida behoven! Hälsingar Peter
Så sant!
- hawk
Sten
Allt är relativt. I vårt hus hade vi nog tavlor, gardiner, lampskärmar och mattor. Och böcker. Men inte piråger eller karelsk stek ... Längs kusten i de svenskspråkiga områden var kulturen annorlunda; ett land är inte en kulturell enhet - utan består av en massa olika delar, som kanske inte alls liknar varandra. Jag växte upp med Sveriges Radio, SVT - inte med finsk dito (ingen av oss kunde finska ...).
- hawk
Jasså, du har hittat min blogg - kusin vitamin ... Kul!
-hawk