En skärgårdskonstnär av guds nåde

Domkyrkogatan, Åbo. 26.1.2012 kl. 16.40. Foto: Håkan Eklund.

Sitter och bläddrar i ett Stockholmsfynd, nämligen Roland Svenssons "Bilder och minnen", och bara njuter. Inköpt på antikvariat 25.2.2011.

Detta är en konstnärsbok när den är som bäst, när ord och bild fungerar optimalt tillsammans! Jag såg hans retrospektiva utställning på Waldemarsudde för ett år sedan, då det gått drygt 100 år sen hans födelse. Ungefär 200 av skärgårdsmålarens verk var utställda, en helt fantastisk upplevelse!

Många av dem kan hittas på denna fina webbplats:

http://www.rolandsvenssonsällskapet.se/verk/index.htm

Genom att klicka på menyerna till vänster får du upp litografierna; glöm inte att först läsa Jan Wigrens inledningsord! Denna webbplats är som att gå på en virtuell utställning, bekvämt och tilltalande.

På Wikipedia hittas bl.a. följande information:

Roland Svensson, eg Gustaf Roland Svensson. Svensk konstnär och författare, född 18 januari 1910 i Stockholm, död 31 juli 2003 i Nacka , Stockholms län. Grafiker, bokillustratör och tecknare av förlagor till frimärken.

Svensson sökte sina motiv bland kobbar och skär utanför trakten av sommarvistet och ateljén på Stora Tornö över sundet vid Långsvik på Möja i Stockholms skärgård och skildrade årstidernas växlingar med stark inlevelse. Han arbetade i kraftiga manér, helst i kol och med en impressionistisk iakttagelse som inte uteslöt dekorativ känsla. Hans syn på svensk natur och svenska folktyper är besläktad med Karl Nordströms och Albert Engströms. Han nådde en bred publik genom sina färglitografier.

Sven Barthels två senare böcker har förutom Svenssons illustrationer i svart även färgbilder efter akvareller och pasteller. Dessa bägge böcker är mycket svenska i sin kärva frasfrihet och sin äkta kärlek till naturen. De är ovanligt vackra böcker som både konstnärligt och litterärt blivit klassiker.

Roland Svensson bodde från 1957 med hustrun Ingrid och barnen Lif (Mariott) och Torbjörn i Villa Wallbeck-Hansen, Storängen, Nacka. Här, i det synnerligen nationalromantiska hus som en gång konstnären Anton Genberg bott i, hade han sin huvudateljé.

En lögnens värld

Skymningen sänker sig, Aura å, Åbo. 25 januari 2012 kl.16.55. Foto: Håkan Eklund.

Den stora miljöskandalnyheten som ventilerats i medier den senaste veckan handlar om ett enormt utsläpp av fosfor från en rysk "konstgödselfabrik" börjar nu tystas ner av ryska myndigheter. Det handlar om tusen ton fosfor om året som sipprar ut genom ett enda dike från en "dump" i närheten av fabriken.

Såg idag på teve när en kvinna i samhället blev intervjuad, hon sade att fisken i området inte gick att äta, att den luktade så illa att man inte ens ville röra den. En finsk miljöexpert som besökt området säger att de siffror som fabriken uppger, endast handlar om det som kommer från produktionen, alltså inte från avfallshögarna utanför ... (som är det stora problemet).

Under en mansålder har Östersjöns ekosystem "gödslats" till oigenkänlighet; våra barnbarns dom över vår generation kommer inte att vara nådig.

Det är i en lögnens värld vi lever.

Detta är klippt från Yles nyhetssida ikväll:
"Fabriken Fosforit ligger på Finska vikens södra kust och är en Rysslands största producenter av mineralgödsel. Finländska miljömyndigheter anklagade nyligen fabriken för allvarliga miljöbrott; stora mängder fosfor uppges rinna via floden Luga ut i Finska viken.

Enligt Kommissionen för skydd av Östersjön Helcom belastar Fosforit Östersjön med hela tusen ton fosfor om året, det vill säga lika mycket som hela Finland släpper ut. Men fabriksledningen dementerar alla anklagelser.

Enligt företagsledningen släppte fabriken ut cirka 35 ton fosfor i fjol, helt lagligt. Helcoms ryska samarbetspartner bekräftar uppgifterna. Vice direktören för Helcom i Ryssland Larisa Makarova säger att det visserligen stämmer att andelen fosfor i floden Luga ökat de senaste åren, men enligt henne är det ändå inte korrekt att hävda att gödselfabriken skulle vara skyldig till utsläppen.

Gödselfabriken Fosforit tog i dag nya prover på andelen i fosfor i vattendragen kring fabriken. Företaget meddelade också att det är berett att samrbeta med finländdska miljömynddigheter för att lokalisera källan till utsläppen.

Finländska miljöexperterna fick inte delta i dagens presentation på fabriken, trots att de hade planerat att göra det."

Sällsynthet

Betesmark i vinterskrud, Friskala, Åbo. 24 januari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en tur in till ön innan det bar iväg in till HQ i centrum. Kollade om det fanns någon varfågel i grannskapet. Ibland brukar de övervintra på ön. Stannade vid Friskalavikens betesmarker med sina tusentals grästuvor som är en sällsynthet i dagens sterila och renputsade industri-jordbrukslandskap.

I dessa gräsmarker frodas den biologiska mångfalden. Här häckar både gulärlor, ängspiplärkor och en massa andra intressanta arter. Och insektlivet är rikt. I vassen mellan åkrarna och havsviken har jag noterat min första vassångare för ön. Känner att jag börjar längta efter vår!

Vissa vintrar har en hökuggla hållit till här; ännu i år har jag varken sett eller hört en endaste uggla.

Saabnostalgi

Saab i snö, Fabriksgatan, Åbo. 23.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Parkerade i morse bredvid en gammal, rostig, nersnöad Saab 900 . Kunde inte låta bli att känna melankoli över ett bilmärke som jag verkligen såg upp till under 1970-talet.

Min största önskan då var att ha en Saab 96:a! Det var en tuff bil, som jag sett "in action" i en rallytävling (Stig Blomqvist (?), om jag minns rätt, körde en sådan i Jyväskylärallyt som hade en rutt som kom ut till min hemby sommaren 1970, eller -71).

På min första arbetsplats (Oy Wilh. Schauman Ab) hade de äldre killarna just sådana som firmabilar, vi som var yngre fick nöja oss med VW (jag fick 1976 en splitterny, illgrön "bubbla") som hade stora hjul och "ren undersida" som var bra att köra med på dåliga skogsvägar.

"Bubblan" var en bil  som jag tidigare hade lovat att aldrig sätta min fot i, jag tyckte att den var så förbaskat ful, men sen när jag fick en sådan, så älskade jag den. En härlig bil att köra!

Men ändå var det nog en Saab 96:a som skulle ha slagit högre, men som jag aldrig kom att få köra eller äga.

Och nu är det väl slut med Saab som bilmärke, till mångas sorg. Så går det när man säljer till amerikanska storföretag, GM som håller i licenserna ser effektivt till att Saab går i graven ...

Det lär rulla 365 000 Saabar runt om i Sverige, en halv miljon i världen.

Utömorgon

Utö fyr, söndagsmorgon 22.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Det ljusnar på Utö, Tuija W är på väg till frukostbordet på hotellet (= f.d. militära anläggningar) efter ett fotopass sen första gryningsljuset.

Det är blåsigt och mulet  med svagt snöfall. Sidensvansarnas silverklockor till kontaktläte hörs från olika håll och en grupp livliga och högljudda siskor (grå- och grönsiskor) klänger i klibbalarna ovanför.

Annars tyst och stilla. Inga bilar, inget människomyller, ingen jäkt och inga andra måsten än att vara klar för avfärd till fastlandet kl.11.

Jag försökte hitta hornugglan, kollade in alla träd i omgivningen - hittade inget. Skulle gärna ha blivit kvar på ön, en vecka eller så.