Vissa dagar är inte som andra

Utsikt från cafeteria intill båtvarv i Åbo. Runsala 10.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/365.

Träffade under dagen en gammal bekant som jag inte sett på år och dag; frågade något om frun - och fick höra att hon var död ... (i cancer, i sina bästa år ...).

Bra talat om fotografi

Igen ett värdefullt nummer av Camera Natura (3/2018). 10.10.2018. Foto: Håkan Eklund.

Från intervjun ovan skall jag återge det som står i nedre högra hörnet på bilden ovan, där frågan lyder: "Hur viktig är tekniken kontra de personliga idéerna för att nå det resultat du söker?"

Fotografen Björn Persson svarar så här:

"Teknik och rätt grundinställningar är absolut viktigt, men ofta ser jag andra fotografer som helt låser sig på grund av detta. Tekniken är inte någonting man ska behöva tänka på, den ska bara finnas där i ryggmärgen. Jag håller med en av mina favoritfotografer, Art Wolfe, när han säger, att han bra förstår tre procent av sin kamera. Istället fokuserar jag på att se bortom det uppenbara och hitta unika kompositioner. Mindre bra teknik kan förlåtas i en perfekt komposition, men perfekt teknik i en ointressant komposition kommer aldrig kunna rädda ett fotografi."

Kloka ord.

När jag intervjuade naturfotopionjären och -legenden Hannu Hautala i mars (artikeln är publicerad i norska Natur & Fotos senaste nummer) sade Hannu att naturfotografering är 90 procent fältarbete och 10 procent kamerateknik. Något som många av
dagens "fotoaspiranter" inte ännu tagit till sig.

I den fina boken som Björn Persson gjort följde han t.ex. en gepardfamilj under tre veckors tid, som gjorde att de accepterade honom som "en i familjen", precis som t.ex. Heikki Willamo gjort med många arter som han jobbat med i Finland.

Björn Perssons bok hittas på: www.realownersoftheplanet.com, utgiven på eget förlag. 40 % av vinsten skall Björn donera till viltvård i Afrika.

De första silverklockorna

Från eftermiddagsvandringen i hemskogen. Hirvensalo, Åbo 9.10.2018. Foto:Håkan Eklund. Nr 282/365.

Det märks att kylan i norr har påverkat fåglarnas rörelser; hörde första sidensvansflocken under skogsvandringen. Och en flock med gråsiskor passerade.

Känns bara skönt med + 10 C efter solheta dagar på kullarna i Georgien.

Värdefullt med äldre litteratur

Ung stäppvråk (Buteo buteo vulpinus)/falkvråk/ryssvråk -  över Shuamta Hill, Batumi, Georgien. 1.10.2018. Foto: Håkan Eklund.

I Dick Forsmans klassiker "The Raptors of Europe and The Middle East. A Handbook of Field Identification" (1999) hittas 8 sidor text och 23 bilder om denna underart till ormvråk. Mycket informativt material. 

Dick har 2016 gett ut en uppdaterad ny version av handboken där också Nordafrika är inkluderad (jag beställde nyss boken ...).

Dick Forsman (f. 1953) från Kyrkslätt, nära Helsingfors, är en av  Europas främsta rovfågelexperter, en trevlig kille som jag träffat ett antal gånger.

Det som överraskar mig är att finlandssvensken Ivar Hortling (1876-1946) som utgav "Ornitologisk Handbok" i fem delar 1929-1931 också beskriver ryssvråken (eller falkvråken som underarten kallades på 1930-talet) på hela sex textsidor i del 3.

På den tiden hade olika forskare olika uppfattningar om det handlade om en skild fågelart, eller en underart av ormvråk (som är dagens uppfattning).

Men Hortling har inga bilder av fågeln; de flesta bilder i handboken är tagna av uppstoppade fåglar i museer, som var kutym innan fågelfotografering i fält var möjligt med "fältdugliga" kameror och objektiv (som blev vanligare under 1940-talet).

I slutet av kapitlet skriver han: "Falkvråken flyttar på 50-200 meters höjd men sedd uppe på 3200 m höjd; försvinner ur betraktarens åsyn på 1500 m höjd. Om vintern i SW Europa, Ostafrika, Sudan, måhända ock i Arabien, Persien, W Indien. Genomflyttande, sannolikt ryska falkvråkar ses i mängd vid Persiska viken, Sinai halvön, Erzerum."

Detta med höjdangivelse är intressant. Under vår sista dag i fält (lördag 6.10) i Georgien stod jag en timme vid vår bussparkering och tittade på ett "never ending" band av vråkar på 1000-1500 meters höjd (antagligen). De var nästan osynliga för ögat, men i handkikaren tydligare. Minst 3000 vråkar passerade under en timme.

Också "Mäster Erik", dvs. Erik Rosenberg, ägnar "Falkvråken" (Stäppvråken) Buteo vulpinus ett kort kapitel i sin bok "Fåglar i Sverige" (jag har upplagan från 1995, utkom redan 1953). Rosenberg var ju Sveriges första utpräglade fältornitolog, därför är texterna i denna gamla handbok fortfarande otroligt värdefulla och intressanta!

Om "falkvråken" (det namn som han använder) skriven han bl.a.:

"I terrängen söder ut måste man ha fågeln på närhåll och tydligt se den roströdaktiga färgen framförallt på stjärten förutom den mindre storleken, innan man fäller ett bestämt omdöme. Falkvråken flyger snabbare och ryttlar mera än den sydliga ormvråken."

På bloggbilden ovan syns den roströdaktiga färgen på stjärten ...

Tillbaka i det vanliga

Hämtade gårdagens VBL från järnvägsstationen i Åbo. 8.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 281/365.