Det var här det började

En flygresenär inför hotellnatt i Arlanda. 29.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 272/365.

Ok, eftersom jag gett mig tusan på att fotografera några bilder varje dag, och att dagligen publicera en sådan på min dagboksblogg - har jag nu fixat de nio dagar som jag varit på resa utan dator. Det gäller ju att hålla hårda tyglar på en själv.

När bilden ovan togs hade vår länge planerade resa till Georgien redan fått sig en törn. Norwegians baggagehandlers hade lyckats sabba sig på Helsingfors/Vanda flygplats och inte fått med min bag (jag var inte ensam, visade det sig vid framkomst) för resans enklaste och kortaste avsnitt.

Jag hade checkat in 2 h innan avgång på en söndagssömnig flygplats där det inte verkade vara någon större stress.

Ändå var det någon pellejöns som inte skötte sitt uppdrag! Detta var dagens sista flyg från Helsingfors till Stochkolm, och jag visste redan nu att min väska med stativ, tubkikare och artbestämningslitteratur (= tunga prylar) inte skulle hinna med oss till Georgien.

I mitt handbaggage hade jag kamera med tre objektiv + handkikare och annat viktigt som redan vägde mer än det tillåtna ...

Skulle väskan ha kommit bort på Istanbuls flygplats hade jag förstått missen bättre. Men i glesbygdens H.fors/Vanda (i relation till Istanbul) borde väl inte en sådan miss hända?

Mest obekväma sätt att resa

Att i timmar sitta inträngd i dylika skrov hör fanders till ... Istanbul 30.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 273/365.

Uppstigning 04.30. Utanför hotellet träffade vi en kvinnlig taxiförare från Kimitoön som genast hörde på mig och Mr Lars att vi var finlandssvenskar. Hon hade bott i Sverige sen hon var 17 år, nu var hon 117, tyckte hon.

Birdsafari Swedens resledare Daniel Green kände genast igen Lars och mig (från våra passkopior) när vi närmade oss gaten på Arlanda 05.30. Honom har jag känt till via hans redaktörsskap kopplat till BirdLife Sverige/Vår Fågelvärld/Fågelvännen. Take off med destination Istanbul 08.05.

Kul att vara på väg.

Som reslektyr hade jag Satu Rämös bok "Islantilainen voittaa aina" (En isländare vinner alltid) där hon berättar hur det är att leva och bo på Island, gift med med islänning. En mycket intressant, rolig och informativ bok som var en bra "timekiller" under tråkiga timmar i trånga flygplansbänkar.

Landade i Istanbul 12.15. Hade många timmar att vänta; studerade alpseglare som höll flyguppvisning utanför. De påminner om falkar i miniatyr när de dyker.

Take off for Batumi 17-tiden, fick vänta länge på vår tur. Många plan i kö.. 1020 km att flyga över Svarta havet till Georgiens kust.

Landade nära den moderna staden Batumi i den blå timmen. Skönt att få stiga upp och sträcka på sig; att flyga är ju det mest obekväma sättet att resa, när man sitter som packade sardiner i en plåtburk.

Med vår egen lilla "minibuss" till Hotell Oasis i Chakvi, som låg ca 40 min utanför staden, på stranden till Svarta havet. Träffade hela gruppen (9 pers + reseledare+"lokalguide"). Varm och fuktig luft, kändes skönt.

Mr Lars fick inta the masterbedroom i vår lya, jag tog den utbäddbara soffan i vardagsrummet (med en teve som inte fungerade).
I säng kl. 22.

Rovfåglar i miljoner

Tio stäpphökar med Svarta havet i fonden. Shuamta. Batumi, Georgien. Måndag 1.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 274/365.

Vaknade 06.25, utan väckarklocka. Ljust ute. Frukost 08, iväg till fåglarna 09.15. Tung vandring längs slippriga vägar och stigar upp till Station 2/Shuamta där de internationella fågelräknarna håller till (17.8-16.10). Hela tiden såg vi rovfåglar flyga över; jag såg en blå kärrhök hona passera nära förbi när jag stannade för att fotografera landskapet. Det kändes ju helt vanligt, en fågel som hör hemma i mina marker. Här visade det sig vara en mera ovanlig art.

Väl uppe på vår kulle träffade vi en grupp holländska fågelskådare, sittande bekvämt framför sina tubkikare. De flesta rovfåglar passerade mellan kullen och havet (Svarta havet) under förmiddagen. Jag som inte hade någon tubkikare (tack Norweigan ...) fick nöja mig med handkikare, men den räckte ju inte långt för artbestämning av svårare arter.

På bilden ovan tio stäppvråkar (art=ormvråk, östlig ras), en bråkdel av de 2392 som passerade förbi detta ställe under dagen. En låg siffra ...

På adressen nedan hittas dagens officiella resultat från volontärerna som sköter bevakningen från 17.8 till 16.10:
https://www.batumiraptorcount.org/migration-count-data

Redan efter sex veckor i höst hade en miljon rovfåglar inräknats! Orsaken till dessa siffror ligger givetvis i det enorma landområde norrut, med extensivt använda odlingsområde och stora outnyttjade marker (östra Ukraina, Ryssland, Kazakstan etc.) som är något annat än de ekologiskt utarmade jord- och skogsbruksområdena i västra Europa och i Fennoskandien!

Senaste sommar såg jag exakt två ormvråkar i Finland ...

Här listan för 1.10, vår första dag i fält i Batumi/Shuamta, Georgien, tagen från fågelräknarnas lista på internet.

Monday 1 October 2018

Comments: Again a day with almost no clouds and (therefore?) very few birds. Most of the eagles flew very close past our station but decided to cross the transect line closer to Station 1 (Sakhalvasho).

Inte bara fåglar

I Batumis botaniska trädgård, 2.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 275/365.

Rovfågelskådning under förmiddagen från Hill nr 1, men det blev inga bra siffror. Fåglarna passerade mera mot bergen. Men allt är relativt, vi hade ändå 85 stäppvråkar, 2 dvärgörnar, 2 aftonfalkar, 4 lärkfalkar, 7 tornfalkar, 11 sparvhökar, 1 stäpphök, 70 bruna glador, 1 fiskgjuse, 18 bruna kärrhökar, 4 bivråkar och 3 svarta storkar.

Under eftermiddagen sökte vi Krüpers nötväcka (Sitta krueperi) i Botaniska trädgården, utan resultat. Däremot gott om fint folk i bröllopssällskap.

Alltid något.

Hade haft min smartelefon på för att vänta på eventuellt telefonsamtal angående min borttappade väska, men insåg att detta var omöjligt. Hade sms från Telia som meddelade att jag redan var upp i 62 euros räkning ... Stängde telefonen.

Dagens telefoner söker ju aktivt information utan att man själv gör något; borde ha den på flygläge, men då kan ju ingen ringa ...

Jag hade ringt flygplatsen i Batum både på morgonen, och på kvällen: "Call back tomorrow" fick jag höra.

En fin dag på kullen

Mr Lars  på väg till Station Nr 2/Shuamta, Georgien 3.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 276/365.

Jag och Mr Lars (han kallades så av kunder utomlands när han jobbade för Nokia, globally ...) från finlandssvenska Raseborg (Karis) delade rum under veckan i Georgien. Sen kom vi underfund med att alla "rikssvenskar" i gruppen hade begärt egna rum; och jag som trodde att alla i Sverige var mera sociala än vad vi i Finland är. Kanske det inte alls är så?

Men så är vi ju vana att sitta i bastu, utan kläder ...

Det är ju alltid mera kul att umgås, än att isolera sig, tycker jag. Men jag är väl yrkesskadad efter decennier av arbete där jag levt i symbios med mina kursdeltagare, där vi ofta bott billigt och delat på allt. Under nio år av mitt yngre liv har jag också via utbildning och jobb bott i internatliknande förhållanden, militärtjänstgöring inkluderad.
 
Och nu när min klädväska var försvunnen ett antal dagar öppnade Mr Lars sin väska, och jag fick låna vad jag behövde. Härligt. Tack Mr Lars! Shortsen satt perfekt.

Sen hade vi också bara så förbaskat roligt med en massa "storytelling" från åren utomlands; eller bara sådant som vi hört av andra, som Trumpens "Best ever" ...  Eller Matti Nykänens "Fifty-sixty", t.ex. - a long story. Eller "May be I took, may be not" - en annan (när backhopparässet Matti Nykänen togs av polis vid en trafikrazzia).

Nyttiga uttryck, att skratta åt.

I en grupp finns det ett ansvar hos var och en att bidra till en god och kamratlig stämning, tycker jag. Liksom runt ett middagsbord. Att det inte blir tyst som i ett begravningssällskap. Ibland tycker jag att det är trist att vara vuxen, när så många tar sig själva alldeles för mycket på allvar, att allt skall vara så seriöst. När jag under fem år jobbade med fijianer skrattade vi dagarna lång, trots att vi jobbade med livsfarlig utrustning.

Och vad passerade Station Nr 2/Shuamta under dagen, ja, bl.a. 8000 stäppvråkar, 245 bruna glador, 181 bruna kärrhökar, 142 bivråkar, 109 mindre skrikörnar, 9 större skrikörnar, 5 dvärgörnar, 4 stäppörnar 2 aftonfalkar - och så vidare.

Men utan tubkikare hade jag inga större möjligheter att själv artbestämma rovfåglarna som ofta flög på mycket hög höjd.

Och det var hett i solen. En fin dag. Best ever, nästan  (om det inte varit för avsaknad av optik ...).

Jag ringde Turkish Airlines från receptionen på morgonen, ingen svarade. Gav killen i uppdrag att under dagen fortsätta.
När vi var tillbaka på hotellet på kvällen ringde jag på nytt, och nu nappade det! De hade väskan, men att jag själv måste komma och hämta den! De påpekade att det var Norweigan som hade slarvat, inte de  (Turkish Airlines), att de inte hade skyldighet att leverera till hotellet. Jag får försöka fixa skjuts i morgon, efter "jobbet".