En fin dag på kullen

Mr Lars  på väg till Station Nr 2/Shuamta, Georgien 3.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 276/365.

Jag och Mr Lars (han kallades så av kunder utomlands när han jobbade för Nokia, globally ...) från finlandssvenska Raseborg (Karis) delade rum under veckan i Georgien. Sen kom vi underfund med att alla "rikssvenskar" i gruppen hade begärt egna rum; och jag som trodde att alla i Sverige var mera sociala än vad vi i Finland är. Kanske det inte alls är så?

Men så är vi ju vana att sitta i bastu, utan kläder ...

Det är ju alltid mera kul att umgås, än att isolera sig, tycker jag. Men jag är väl yrkesskadad efter decennier av arbete där jag levt i symbios med mina kursdeltagare, där vi ofta bott billigt och delat på allt. Under nio år av mitt yngre liv har jag också via utbildning och jobb bott i internatliknande förhållanden, militärtjänstgöring inkluderad.
 
Och nu när min klädväska var försvunnen ett antal dagar öppnade Mr Lars sin väska, och jag fick låna vad jag behövde. Härligt. Tack Mr Lars! Shortsen satt perfekt.

Sen hade vi också bara så förbaskat roligt med en massa "storytelling" från åren utomlands; eller bara sådant som vi hört av andra, som Trumpens "Best ever" ...  Eller Matti Nykänens "Fifty-sixty", t.ex. - a long story. Eller "May be I took, may be not" - en annan (när backhopparässet Matti Nykänen togs av polis vid en trafikrazzia).

Nyttiga uttryck, att skratta åt.

I en grupp finns det ett ansvar hos var och en att bidra till en god och kamratlig stämning, tycker jag. Liksom runt ett middagsbord. Att det inte blir tyst som i ett begravningssällskap. Ibland tycker jag att det är trist att vara vuxen, när så många tar sig själva alldeles för mycket på allvar, att allt skall vara så seriöst. När jag under fem år jobbade med fijianer skrattade vi dagarna lång, trots att vi jobbade med livsfarlig utrustning.

Och vad passerade Station Nr 2/Shuamta under dagen, ja, bl.a. 8000 stäppvråkar, 245 bruna glador, 181 bruna kärrhökar, 142 bivråkar, 109 mindre skrikörnar, 9 större skrikörnar, 5 dvärgörnar, 4 stäppörnar 2 aftonfalkar - och så vidare.

Men utan tubkikare hade jag inga större möjligheter att själv artbestämma rovfåglarna som ofta flög på mycket hög höjd.

Och det var hett i solen. En fin dag. Best ever, nästan  (om det inte varit för avsaknad av optik ...).

Jag ringde Turkish Airlines från receptionen på morgonen, ingen svarade. Gav killen i uppdrag att under dagen fortsätta.
När vi var tillbaka på hotellet på kvällen ringde jag på nytt, och nu nappade det! De hade väskan, men att jag själv måste komma och hämta den! De påpekade att det var Norweigan som hade slarvat, inte de  (Turkish Airlines), att de inte hade skyldighet att leverera till hotellet. Jag får försöka fixa skjuts i morgon, efter "jobbet".

Skäms Norwegian

Incheckad 29.9, tillhanda den 4.10 kl. 19.30. Oasis Hotel, Chakvi, Georgien 4.10.2018. Foto: Håkan Eklund.

Två timmar före avgång lördag 29.9.2018 checkade jag in väskan ovan med reskläder för terrängvistele i olika typ av väder i Georgien. Väl inlindat i alla textiler fanns min tubkikare med stativ för rovfågelsträck-skådning, som var resans främsta mål.

Väskan skulle till att börja med bara transporteras under en kort flygtur (Norwegian Air Shuttle/D80204) från Helsingfors till Arlanda, Stockholm där jag och min kompis måste övernatta för att hinna med ett tidigt morgonflyg (Turkish Airlines) till Turkiet och vidare till Georgien under söndagen.

Och se, detta klarade inte Norwegian av! Ynkligt!

Framme i Arlanda fick jag stå med lång näsa, tillsammans med minst tre andra snopna resenärer, från Helsingfors - som också saknade sitt baggage.

Denna banala miss saboterade fyra dagars dyr vistelse i Georgien; jag fick nöja mig med att i handkikare (8x42) titta på 10 000-tals passerande rovfåglar på hög höjd - medan alla andra i detalj via tubkikare kunde artbestämma de olika rovfågelarterna (speciellt örnarna är svåra).

Varje morgon och kväll (från måndag morgon) ringde jag från hotellreceptionen till flygfältet i Batumi för att fråga efter min väska; först på onsdagkväll 3.10 fick jag svar att de hade väskan, som jag själv måste komma och hämta (eftersom det inte var Turkish Airlines som hade sabbat sig, utan Norwegian ...). Men då var det för sent för mig att fixa transport.

Nu på torsdagkväll i hällande regn kunde jag och vår guide Costa köra ner till Batumi (tog 45 min en väg) för att hämta väskan; dags nog. Bättre sent än aldrig, men jag har missat 4 fågeldagar utan att kunna göra artbestämning i fält av svåra arter -  av 6 dagar i fält.

In Norwegian Air I do not trust ...

Det får ta en tid innan jag använder dem igen!

Turkish Airlines hade inga svårigheter att transportera samma väska tillbaka från Georgien till Finland, med planbyte i Istanbul, med hundratusentals fler väskor att hålla reda på ...

Gillar enkla lokala ställen

Lunchpaus på en landsvägsrestaurang i Georgien. 4.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 277/365.

Bland det trevligaste under resor i främmande länder är spontana pauser på enkla lokala matställen. Som är på bilden ovan.

Vi hade varit på halv dags båtutflykt i ett område som påminde om Amazonas ... och behövde mat när vi kom iland. Chauffören tog oss till detta ställe som var enkelheten själv, men med god mat! Samtidigt passade en häftig åskfront på att passera, med ordentligt regn. Vi var nätt och jämt under tak.

Uppfriskande.

Framme till höger vid bordet Daniel Green från Birdsafari Sweden.

Inte på beställning

Utedasset i Botaniska trädgården, Batumi, Georgien. 5.10.2018. Nr 278/365.

I några områden runt Svarta havet och längs Turkiets kust finns en vacker nötväcka som heter Krüpers nötväcka (Sitta krueperi). Den sökte vi vid två tillfällen i Batumis botaniska trädgård under senaste veckas fågelresa med Birdsafari Sweden.

Men nej! Fåglar visar inte upp sig på beställning; kanske just därför är fågelskådning så intressant ...

Jag stod en timme i skydd för regnet en bit från utedasset på bilden ovan för att lyssna in fågeln från en barrträdsdunge, där de finska skådarna hade hängt in arten några dagar tidigare; det enda jag hörde var kungsfåglar och talgoxe.

För elva år sedan sökte jag och min son samma art i en tallskog på ön Lesvos i Grekland (nära turkiska kusten), det enda stället inom EU där de häckar, men nej. Vi hittade den inte.

I valnötens tid

Bönder i Georgien. Shuamta, lördag 6.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 279/365.

I oktober insamlas nötterna från valnötsträden i Georgien. Överallt längs de vägar och stigar som vi använde när vi tog oss upp till våra observationsplatser för rovfågelsträcket såg vi säckar fyllda med nötter, som väntade på hämtning.

Valnötsträdets frukt, valnöten, är botaniskt sett ingen nöt som namnet antyder, utan en stenfrukt som innehåller 60 procent fett, det mesta fleromättat. Dessutom en stor del av protein och järn.

Just på detta ställe (nära Shuamta) räknade jag in ca 3000 passerande stäppvråkar på hög höjd under en timme (kl. 16-17) i väntan på att resten av gruppen skulle komma ner till vår samlingsplats.

Sammanlagt under dagen inräknades 25 800 stäppvråkar (östlig underart av ormvråk), 255 mindre skrikörnar, 31 större skrikörnar, 75 ormörnar, 1 duvhök, 873 bruna glador, 30 stäppörnar, 4 kejsarörnar, 2 dvärgörnar, 1 gåsgam, 3 aftonfalkar, 1 tornfalk, 3 lärkfalkar, 234 svarta storkar -  och så vidare. Allt från en kulle några kilometer från stället där bönderna på bilden ovan står.