Äntligen bevis

Större korsnäbb (Loxia putyopsittacus). Brusaby, Kimito 26.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 330/365

En  för mig problematisk artgrupp har alltid utgjort våra tre korsnäbbarter tillhörande släktet Loxia.
I Norden har vi större-, mindre- och bändelkorsnäbb. Den sistnämna är lätt att artbestämma via sina dubbla vita vingband, men de båda andra ser identiska ut.

Det är främst lätet och näbbformen/-storleken som skiljer. Lätena är inte heller så alldeles olika, trots att jag övat hela hösten (från CD i bilen) kan jag ännu inte svära på att jag kan skilja dem åt.

Och beträffande näbben så är den inte heller lätt att se tydligt, när de klänger omkring högt uppe i trädtoppar.

Men idag tog jag en familj större korsnäbbar på bar gärning! Äntligen! Samtidigt var det första gången som jag lyckades ta en bild av arten. Familjen provianterade i en låg bergtallbuske inne på en skolgård ... Bekvämt att fota från bilen.

Alltså: den större korsnäbbens undernäbb är mycket tjockare än den hos sin mindre kusins. Desstuom är undernäbben tjockast på mitten. Och övernäbben är papegojlikt krökt. Undernäbben syns inte så bra på just den här bilden, men nog på andra (honfärgade fåglar).

Jag har kollat flera bilder jag tog, är nu 100 % säker på artbestämningen.

Dessutom trivs större korsnäbben i tallar (äter frön ur tallkottar som de klipper upp med sin "saxnäbb"), mindre korsnäbben föredrar grankottar och bändelkorsnäbben kottar från lärkträd.

Experter emellan

 Brusaby, Kimito 25.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 329/365.

En tryckeriexpert och en yrkesfotograf studerar Kirsi MacKenzies nyutkommen bok "Nordens magiska landskap". En vacker och lärorik bok om landskapsfotografering. Vi hade henne som gästfotograf under dagen, då hon fick berätta hur boken hade kommit till. Hon tillhör den lilla exklusiva skara som plötsligt fick ett mejl där en stor bokförläggare ville att hon skulle göra en bok åt dem; just denna.

Urbana mönster

I parkeringshus med nyinköpt mobiltelefon i fickan ... (Black Friday ...). Åbo, Skansen 24.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/365.

Kom och gick

Flyktiga spår, som  regnade bort. Brusaby, Kimito. 23.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 327/365.

Allt ändrar över en natt

Piggar upp en gråtrist dag. Hirvensalo, Åbo 22.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 326/365.

Det här stället ligger 10 min (till fots) från mitt skrivbord i en skogsbacke som man går runt på 20 min.

Har idag startat ett av mina otaliga "viktminskningsprojekt" (ca 2 st per år), som alla brukar misslyckas! Men de lyckas ändå med en sak: jag låter aldrig vikten ackumuleras och skena iväg, det handlar om 5 - 7 kg att igen kapa bort.

Jag har en viss vikt som är max, när jag når dit börjar en lampa blinka rött i mitt huvud, och jag startar ett "minusfemkilosprojekt". Det är både lätt och svårt. Receptet är lätt: 1 h motion/dag och matrenovering (mindre kolhydrater och etanol ...).

Det svåra är att vara disciplinerad, det gäller varje dag att välja rätt. Men jag gillar utmaningar. Jag brukar nog nå målet, sen är det ok för några månader, tills jag igen glömmer mig, och kilona kommer sakta krypande tillbaka. En naturlig utvecklingskurva inom de flesta branscher  ...

Bilden ovan tog jag mitt på dan när jag tog min 1 h lunchpromenad med stavar i fin skogsterräng ett stenkast från mitt HQ. Fick första nysnön i natt, efter som det är minus 1 C, finns de få centimetrarna kvar. Och det blev plötsligt en massa nya motiv.

Skönt att kunna glädja sig åt så lite. Det är det som DalaiLama brukar kalla konsten att vara lycklig, att lära sig hitta de små guldkornen av stunder när allt känns rätt. Som man skall ta till sig och njuta av.