Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Självgående

Vernissage i Nykarleby. 1.10.2017. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika befriande, och känns alltid lika tillfredsställande, att se hur fotokursdeltagare under kurstiden växer i sin roll och, som här på bilden, en vacker höstkväll håller vernissage för sitt slutarbete inom naturfotografi inför stor publik.

Britt Vienonen (i glasögon) berättar här om sin utställning "Non Grata" där hon vill förmedla skönheten i det oansenliga (vanliga vilda växter som vandrar in i hennes trädgård) och samtidigt väcka intresse för naturen. Jens Lax (närmast till höger) är landskapsfotograf och kallar sin utställning "Vid havet" där han presenterar ett antal fina kust- och ö-landskap både längs sin österbottniska kust och ställen längs den finska sydkusten, Estland (Odensholm) och Kullaberg, som vi besökt under kursens gång.

Båda representerar vuxna, självgående fotokursdeltagare som har en mycket stark inte vilja och lust att utvecklas som fotografer. Det är ju så med vuxenutbildning som till största delen är baserad på distansundervisning att man själv måste vara aktiv och disciplinerad och jobba stenhårt för att komma framåt.

Eftersom Axxell Utbildning har sin bas vid den finska sydkusten, ute på Kimitoön, har dessa två fått spendera 5-6 timmar i bil enbart för att komma ner till södra Finland och olika närstudie tillfällen eller fotoutflykter till olika öar/eller ännu längre bort. Redan det visar på vilja.

Det är ju så vid vuxenutbildning att det finns lika många åsikter om hur en utbildning borde vara organiserad som det finns deltagare. Alltför många är ännu kvar i ett gammalt skoltänk där allt skall vara bekvämt presenterat, ständig handledning, styrning och kontroll, och så vidare.

I det kurskoncept som jag har haft hand om sedan 2014 har vi bara tydliga, specifika kriterier och mål för tre examensdelar att avlägga (för en specialyrkesexamen enligt utbildningsstyrelsens föreskrifter). I sig handlar det om ett gesällprov, som förutsätter mångårig aktiv fotografering redan innan antagning, och sen under kursens gång visa prov på sitt kunnande via de olika examensdelarna.

Vi står till tjänst med ett antal specialkurser och verktyg, som täcker några viktiga delar - resten måste deltagarna själv ta till sig på olika sätt (de har bl.a. tillgång till Moderskeppets alla videokurser) samt öva, öva, öva.

När vi är i fält måste alla själv söka sina motiv och bildvinklar, tyvärr ...

Vi tycker inte att någon "expert" skall styra den processen (no spoonfeeding ...). Var och en måste lära sig att själv välja vad hen vill skapa i bildväg. Att lära sig att se bilden i bilden (vi ser ju vidvinkligt, alltså måste vi lära oss att i det överflödet hitta ett mera begränsat utsnitt) är en konst som kräver träning, och att lära sig att bygga upp en inre bild av vad det är som hen vill åstadkomma med kameran och gradvis växa in i sin roll som bildskapare.

Det är just därför vi har en massa duktiga naturfotografer som kanske aldrig gått på en enda fotokurs, de tränar i fält, oavbrutet. Och med en stark inre vilja att nå ett specifikt resultat.

Motivation kombinerade med en stark inre vilja är drivkraften bakom alla som på olika sätt är framgångsrika.

Publicerad 2017-10-01 20:11 | Läst 1399 ggr 0 Kommentera

Odlarmöda

Borde inte vara åker. Kaurajärvi, Vörå 1.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 274/365.

Trots sitt finska namn är Kaurajärvi ("Havresjön") en helsvensk by, en gränsby till det finska Härmäområdet. På väg till mitt eget torp brukar jag ibland ta en lite omväg via byn i hopp om att se rovfåglar.

I dylika områden är inte allt täckdikat från skogskant till skogskant, och här brukar både jorduggla och tornfalk häcka, ibland som nära grannar. Den ena uppe i en bolåda på en laduvägg, den andra dold i gräset i en dikeskant ett 10-tal meter bort. Det enda som jag nu kunde notera var flyttande bo- och bergfinkar, två dubbletrastar och en del ängspiplärkor.

Bilden ovan visar på den nybyggariver som gjort stor skada på mångfalden i våra odlingsbygder. Tittar man på gamla kartor hittas en massa små slättsjöar runt om i bygderna, som under seklers gång dränerats på vatten och förvandlats till odlingsmarker.

Havreåkern på bilden ligger i utkanten av Kaurajärviträsket, som i princip dränerats, men inte helt gett efter för all odlarmöda.

Till höger skymtar en skog som till stor del består av buskagen och döda björkar, en sumpskog som är resterna av ett träsk. Jag har aldrig sett någon bild (finns knappast?) på hur det såg ut i tiden, men sådana här områden borde har fått förbli kvar som värdefull våtmark.

Havren på åker kommer nog aldrig att mogna och bli skördad i höst, om vädret fortsätter som nu.

Publicerad 2017-10-01 14:31 | Läst 705 ggr 0 Kommentera

Fotofestivalreflektioner

Korsholms naturfotofestivalmaterial 2017. Foto: Håkan Eklund.

Sitter kvar en stund på mysiga pensionatet Odd In ute i Korsholms skärgård, där jag och mina fotokursdeltagare huserat, och reflekterar över gårdagens naturbildsupplevelser.

Kan bara konstatera att aspirerande naturfotografer som inte tar del av dylika evenemang inte är seriösa! En bättre "skola" för kommande naturfotointresserade , som vill lära sig hantverket, finns bara inte .

Förutom att ta del av bra bildmaterial är det alltid lika intressant att studera hela "bildvisningspaket", dvs. bildurval, bilberättelse, bildvisningsteknik och så vidare.

Gårdagens program vid Korsholms naturfotofestival i kulturhuset strax norr om Vasa var mycket omväxlande och bra (http://www.fotoklubbenknappisarna.com/pages/naturfotofestival2017.php). Festivalen som leds av radarparet Johan Geisor & Anders Geidemark (uppbackat av fotoklubben Knäppisarna + Korsholms kommun) blir bara bättre år för år; nu hade man också en riktigt stor publik.

Denna gång representerade Orsolya Haarberg från Norge eliten, när hon i två briljanta bildvisningar visade hennes och hennes man Erlends superfina bilder från Island och Laponia världsarvområde. Suveränt bra bildmaterial samt proffsig presentation, ett verkligt nöje att ta del av. Det är klart att det märks att man har tillbringat månader i fält för att fotografera natur; då blir det resultat! Deras material hittas i superfina böcker i stora upplagor på många språk.

Sen tycker jag att det bara är så kul att se hur helt vanliga och vardagliga motiv runt hemknutarna kan göras till superfina bildvisningar, som t.ex. Johan Geisor/Marita Gleisner bjöd på, med bilder ur deras fina bok "De osynliga fåglarnas skog".

Lika suverän som alltid var Camilla Noressons från Malmö (med släktrötter från mors sida i norra svenska Österbotten) med sitt program "Med känsla, engagemang och kärlek till naturen" som är ett typexempel på ett genomtänkt bildvisningskoncept med personlig prägel. En njutning.

Sen kan man bara inte undgå att förundra sig över vilken innerlig och stark inre drivkraft det är som får naturfotografer (fortfarande "hobby"-sådana ...) att sätta ner ett sånt oerhört stort arbete, tid och energi på att fotografera i sin egen närnatur.

Johan Strand presenterade sitt landskap Österbotten, Benny West hade byggt en massa fina gömslen av alla de slag för att komma skygga fåglar och däggdjur nära, samt Tommy Vikars som visade på nattbilder av fåglar och insekter som jag aldrig sett maken till!

Av allt bildmaterial berördes jag nog mest av Tommys bilder: att kunna fotografera vilda djur, fåglar, fladdermöss och nattflyn i mörk skog fattar jag bara inte. Dessutom på ett synnerligen konstnärligt sätt! En kille som borde publiceras i internationella naturfotopublikationer; hans material är världsunikt!

Själv är han en tillbakadragen och lågmäld person, som kanske inte är den stora estradören, men bilderna är "out of this world"! Och det är ju bilderna som sist och slutligen avgör; det är ju kring dem vi samlas.

Här finns en artikel på hans hemsida hur han jobbar: http://www.tommyvikars.fi/page_id345

I samband med festivalen hade också en fototävling arrangerats (https://www.fototavling.fi/).

PS 1. Johan Strand gav en bra definition på skillnaden mellan naturfotografer som är proffs dito, eller "hobby" dito. Om naturfotograferingen kostar mera än vad den ger i inkomst, är man hobbyfotograf.

Ps 2. Att bo långt ute i skärgården (ca 40 min från fotofestivalen inne i det urbana) gav mig ett bra årskryss = en vitryggig hackspett (hane), en mycket sällsynt häckfågel i Finland. Jag fick till och med två bilder av fågeln (skitbilder- men dock ett bildbevis).

Publicerad 2017-10-01 09:32 | Läst 1460 ggr 0 Kommentera