Alltid något att lära

Pegmatit, Oravais stenpark, Fjärdsändan. Foto: Håkan Eklund. Nr 270/365.

Spanade en stund med tubkikaren vid Oravaisfjärden. Kunde studera en flock med 12 salskrakar som fiskade ivrigt. De var alla honfärgade; hannens vackra vita fjäderdräkt blir ju påminnande om honans efter häckningen. Det är sällan jag sett så många salskrakar på en gång i mina marker.

Synd med "locket" av moln, från dimmorna som bildats av temperaturförändringar, som ligger över halva landet. Halvmörkt redan vid 17-tiden. Det gäller att börja vänja sig med allt kortare dagar.

My hideaway

I lugnet. Pandrosbacken, Kimo 26.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 269/365.

Efter en hel dag ute i naturen känns det skönt med brasa och stearinljus i ett fritidshus utan el och andra bekvämligheter.

Skall tillbringa kvällen med ryska oligarker i Ben Mezrichs bok "Once Upon a Time in Russia. The Rise of the Oligarchs". Det är viktigt att ha en koll på vad som händer i grannlandet ...

Perfekt höstväder

Höst i trädgården. Övermark 25.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 268/365.

Tillbringade en stor del av dagen på landsvägen. Tyvärr. Att sitta instängd i en bil under en vacker dag känns inte bra, när man helst skulle vandra omkring i skog och mark och bara njuta av en värmande höstsol.

Däremot är det fint att se mognande sädesfält passera revy, som nu kan skördas i soligt, torrt och fint väder.

Körde ikapp med en stenfalk på ett ställe, hörde en rödstrupig piplärka passera över under en kort paus i ett åkerområde.

Falkmorgon

På spaning. Oppsjön, Kökar 24.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 267/365.

Körde runt längs småvägar med 500 mm bekvämt inom räckhåll. Noterade årsungar av tornfalk på många ställen.

De här två sitter intill ett höksångarrevir där jag i juni haft många fina möten med just den speciella arten.

En av tornfalkarna fångade en vårtbitare från åkern nedanför, som den sedan avnjöt i lugn och ro.

En gnutta melankoli

Ett stycke dåtid. Kökar 23.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 266/365.

Trots att det är lugnt och  avstressande att köra omkring i ett ö-samhälle som Kökar, Ålands sydligaste kommun  med 250 invånare, så kan jag inte undgå att känna ett sting av vemod.

Samhället andas avfolkning, trots alla fina hus och all vacker natur. Stora arealer med gammal betesmark växer igen med buskar och träd. På gamla bilder från Kökar sen man knappt ett träd, alla var fiskarbönder, med några kor, får och en häst. Och allt som gick att bränna i vedspisen tog tillvara.