Med leriga skor
Ett verkligt hantverk

Korrekturläsning pågår. Åbo 24.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 236/365.
Äntligen så här långt! Det skönaste skedet i en låååång process; detta år blev vi sällsynt sena. Men, bättre sent än aldrig. Väl i handen kommer ingen om något år att undra över vilket datum årsboken trycktes ... Allt är ändå baserat på frivilligt gratisarbete, från början till slut. Det lönar sig inte att bli nervös ...
Jag sitter nämligen just nu och läser korrektur på BioFoto Finlands årsbok 2017 - ett härligt hantverk skapat av 23 BFF-medlemmar som fått ihop 108 sidor text och bild. Vackert så; en gedigen hantverksprodukt som lever länge. En stolthet för vår unga förening. Årsboken är den sjätte i ordningen (den första utkom 2012).
Jag har sen starten fungerat som redaktör (och slavdrivare ...) för att få in material (tiggeri/uppmaningar ... ), skött textredigeringen (ett måste: många fotografer satsar inte på att öva skrivhantverket ...), skött ett begränsat annonsfrieri etc.
Det största jobbet utförs av ombrytaren Magnus Östman (till vardags redaktör för tidskriften Finlands Natur); ett tidskrävande "pillertrillarjobb" som också det skall fixas på egen fritid. Men killen gör ett mycket fint jobb; årets utgåva är igen en pärla.
Och sen är det bara så trevligt att läsa igenom alla texter, där medlemmarna delar med sig av sina upplevelser under året. Detta med text och bild bra förpackat, är något som jag verkligen gillar. Här blir verkligen 2+2 = 5 (se bloggen innan ...), men på ett positivt sätt ...
Helt "vanliga" bilder i en artikelkontext får liksom ett helt annat värde, än ensamma i ett virtuellt bildgalleri där de klickas bort under bråkdelen av en sekund. En artikel med bra layout förädlar både text och bild, där slutresultatet är en helhet.
Omslagsbilden på årets upplaga (bilden ovan) är tagen av Jens Lax som bor i Vasa (Österbotten) och är en mycket duktig landskapsfotograf.
2 + 2 = 5

Snärjd. Foto: Håkan Eklund.
I dagens (24.8) newsletter från The New York Times skriver kolumnisten Roger Cohen bl.a. så här:
|
”- - - You grow numb. You grow weary. I recall discovering a few weeks back that President Trump had lied about two phone calls, one from the president of Mexico and one from the head of the Boy Scouts. The calls, supposedly to congratulate him, did not exist. They never happened. They were pure inventions. Asked if Trump had lied, the White House press secretary, Sarah Huckabee Sanders, said, “I wouldn’t say it was a lie.” |
|
I actually remember shrugging. The shrug was terrifying. This is how autocrats — or would-be autocrats — cement their power. They wear you down with their lies. They distract you. They want you to believe that 2+2=5. They want you to forget that freedom withers when the distinction between truth and falsehood dies. In a dictatorship there is a single font of “truth”: the voice of the dictator. Remember Trump at the Republican National Convention a little over a year ago: “I am your voice.” And now his voice is everywhere. |
|
There’s the scripted Trump voice, which is fake. There’s the unscripted voice, which is genuine. The two tend to alternate; call this the choreography of disorientation. It’s confusing, like having a president who isn’t really a president but instead acts like the leader of a rabble-rousing movement. The Oval Office is a useful prop, no more than that. He’s held eight rallies since becoming president in January. The latest was in Phoenix, where he called the media “very dishonest people.” He led the crowd in a chant of “CNN sucks.” He attacked the “failing New York Time - - -.” |
Gallring pågår

Slutna rum. Biltvätt i Åbo 23.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 235/365.
Efter att under sommaren lärt mig att leva utan teve, inser jag att jag blivit mycket selektiv (mera än tidigare). Det är knappt att jag överhuvudtaget ids kolla in nyheterna - det handlar ju bara om exponering av bedrövligheter, med (o)ljud och rör(l)iga bilder om all världens jävelskap som genererar negativ energi.
Inser att jag heller går in på The New York Times e-tidning och läser välskrivna kolumner och ledare om bananrepublikanen som är kelgris för en del och ett verkligt bottennapp för de flesta; både skrämmande och underhållande. Ibland får man till och med ett gott skratt åt allt "bemböleri".
Det måste ju råda stor brist på kompetenta ledare i USA när folket blir med en sådan svarte petter i hand.
Mickel räv

Nyfiken ungräv på Odensholm, Estland. Juni 2017. Foto: Håkan Eklund.
Sökte en bild ur arkivet och snubblade över denna nyfikna krabat; den har säkert vuxit till sig nu.
Postkortsbild

Ibland bara måste man trycka av; ett kvällsljus som gillas. Aura å, Åbo. 22.8.2017. Foto: Håkan Eklund.
