Detta med rötter

Vårbruk i majkvällen. Kimo ådal 23.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 143/365.

Sitter uppe på mitt gårdstun i kvällssol och följer med livet nere i ådalen. Grannbonden gör sina åkrar redo för vårsådd. Det är torrt och hela traktorn är innesluten i ett dammoln när nordan pressar på; det kan inte vara alltför trevligt att sitta inne i den traktorhytten.

Ja, jag är medveten om den fula telefonkabeln i bildens övre kant som går mellan två gårdar, tog först bort den, men sen tänkte jag att nej jäklar den fula kablen är ju en del av landskapet...

På min backe sjunger en svartvit flugsnappare som har ett antal holkar att välja emellan. En grå flugsnappare jagar insekter, lövsångare och bofink sjunger och en gråsiska ger sig till känna från en björktopp.

På avstånd flöjtar en spelande storspov. Det är vår i det österbottniska kustlandet.

Träffade nyss flickan från granngården som också byggt ett fritidshus i närheten, hon och hennes man bor och jobbar i Stockholm, båda österbottningar som bott i Sverige i decennier, men kommer regelbundet hit upp till ”rötterna”. Och i morgon träffar jag fågelskådarkompisen som jag växte upp med, som är på hembesök från USA.

Så är vi människor, detta med rötter och ursprung tenderar att ha en magisk dragningskraft.

På bordet har jag ”Fyra årstider” (Gunnar Brusewitz); det får bli några njutsamma kapitel ur avsnittet Vårdagbok vid brasan senare i kväll; ”Ett dygn i maj” står i tur.

Besökssäsong

Slottsgäster. Åbo slott. 22.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 142/365.

Färgmattor i strandkanten

Vitsippa, klibbal, kabbleka, vass. Mariehamn 21.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 141 /365.

Selfie i slottet

Bakom utställningsvägg på Kastelholms slott, Åland. 20.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 140/365.

En kort nostalgitripp

Klar för skördearbete. Kimo, Oravais. Foto: Håkan Eklund.

Det är tidigt 1970-tal. Min yngre bror Mikael är ca femton och har kommit med familjens Jupiter-moped till hövallen i Kimo ådal. Åkerskiften kallade vi rätt och slätt för "Hagan" på dialekt (= Hagen). Han har "högaffeln" med, klar för arbete. Vi barn var ju alla viktiga kuggar i familjejordbruket som på den tiden handlade om fysiskt arbete i ordets rätta bemärkelse. Lediga dagar (förutom söndag) under skolledigheten sommartid var ett okänt begrepp.

Mikael lyssnade på Eric Clapton från en C-kassettbandspelare så fort tillfälle  gavs; han kunde lika gärna ha blivit musiker (bidde så småningom en skogsbruksingenjör).

Detta är en tid när ett långt hårsvall gällde, och vida byxbuntar. Mor har lappat byxorna på åtskilliga ställen och han har lyckats  få hål på ett ställe till, troligen har byxbunten fastnat i någon vass mekanisk del; kanske på traktorn?

I bakgrunden skymtar gråalarna ner vid ån, och tomma höstörar. Men gräset är långt, "nyvällon" kallade vi gräset som växte upp efter första skörden. Jag måste söka i arkivet för att hitta datum, och förstå sammanhanget; minnet är en dålig dagbok. Till vänster skymtar också en gammal tröskria på grannens skifte, under nedmontering. Kanske stockarna skulle sågas till ved?

Jag har fotograferat med min Canon FX med 135 mm/f 3.5 på Kodak TRI-X; har tydligen fått repor i negativet - eller kanske i labbet?

Med Göran Segeholms "bildvärdeskategorisering" inser jag att bilden har ett högt innehållsvärde, en bild som inte kan skapas på nytt som tidsenlig dokumentär bild.

Detta var då. Nu är nu.

PS
Hittade några bilder till tagna vid samma tillfälle som förklarar jobbet: pappa hade sparat några åkrar med timotej som skördades med självbindare (en maskin som fanns innan skördetröskan kom på marknaden) för att ta tillvara gräsfrö ...  (en alltför lång historia för en blogg att förklara för den agrart oinvigda ...).