En kort nostalgitripp

Klar för skördearbete. Kimo, Oravais. Foto: Håkan Eklund.

Det är tidigt 1970-tal. Min yngre bror Mikael är ca femton och har kommit med familjens Jupiter-moped till hövallen i Kimo ådal. Åkerskiften kallade vi rätt och slätt för "Hagan" på dialekt (= Hagen). Han har "högaffeln" med, klar för arbete. Vi barn var ju alla viktiga kuggar i familjejordbruket som på den tiden handlade om fysiskt arbete i ordets rätta bemärkelse. Lediga dagar (förutom söndag) under skolledigheten sommartid var ett okänt begrepp.

Mikael lyssnade på Eric Clapton från en C-kassettbandspelare så fort tillfälle  gavs; han kunde lika gärna ha blivit musiker (bidde så småningom en skogsbruksingenjör).

Detta är en tid när ett långt hårsvall gällde, och vida byxbuntar. Mor har lappat byxorna på åtskilliga ställen och han har lyckats  få hål på ett ställe till, troligen har byxbunten fastnat i någon vass mekanisk del; kanske på traktorn?

I bakgrunden skymtar gråalarna ner vid ån, och tomma höstörar. Men gräset är långt, "nyvällon" kallade vi gräset som växte upp efter första skörden. Jag måste söka i arkivet för att hitta datum, och förstå sammanhanget; minnet är en dålig dagbok. Till vänster skymtar också en gammal tröskria på grannens skifte, under nedmontering. Kanske stockarna skulle sågas till ved?

Jag har fotograferat med min Canon FX med 135 mm/f 3.5 på Kodak TRI-X; har tydligen fått repor i negativet - eller kanske i labbet?

Med Göran Segeholms "bildvärdeskategorisering" inser jag att bilden har ett högt innehållsvärde, en bild som inte kan skapas på nytt som tidsenlig dokumentär bild.

Detta var då. Nu är nu.

PS
Hittade några bilder till tagna vid samma tillfälle som förklarar jobbet: pappa hade sparat några åkrar med timotej som skördades med självbindare (en maskin som fanns innan skördetröskan kom på marknaden) för att ta tillvara gräsfrö ...  (en alltför lång historia för en blogg att förklara för den agrart oinvigda ...).

Kursdagar på Åland

Fotografen demonstrerar. Ålands Idrottscenter, Godby 19.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 139/365.

När gammalt blir som nytt

Sett många vårar. Åbo slott 18.5.2017. Foto: Håkan Ekund. Nr 138/365.

Med tiden inser man att böcker som i tiden lästs, gärna kan läsas på nytt - och boken känns som ny! Just nu har jag tagit itu med "Fyra årstider" (1970) av Gunnar Brusewitz, en favoritbok av en av mina absoluta favoritförfattare och -konstnärer. Jag har boken också i pocketversion, som gör att jag gärna tar den med på resor.

Just nu sitter jag mitt i natten på ett vandrarhem på Åland med en Irish Stout och njuter av det vackra språket, de fina illustrationerna och ett innehåll som omspänner ett stort stycke skandinavisk kultur- och naturalhistoria.

Tidigare idag när jag hade första sjungande svartvita flugsnapparen i den egna trädgården passar det att slå  upp kapitlet "Flugsnappartider", där Brusewitz skriver: Omkring den 10 maj brukar svartvita flugsnapparen sitta på en gungande gren och sjunga och därmed är det som om våren här i Roslagen kommit in i ett nytt skede. Det är signalen till lövsprickning och humlesurr och att den tiden är inne då "maj i vårdräkt trampar vinterns häl - och mörkret raglar undan till sitt skjul".

Från skådeplats

Arbetsliv på avstånd. Sagu 17.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 137/365.

Varje dag svängs ett dagboksblad. Med bilen som rullande läktarplats passerar fragment av olika människors liv och leverne revy. Ibland brukar jag stanna och ta några bilder; om några månader ser det här stället helt annorlunda ut. Kanske jag en dag stannar på nytt.

Innan midnatt

Sista bussen möter. Åbo 16.5.2017 kl. 23.50.  Foto:  Håkan Eklund. Nr 136/365.

Återvände till Åbo vid midnatt med sonens flyttlass. Skönt med tomma, mörka vägar; tid för reflektion. Lyssnade i timmar på gamla Johnny Casch inspelningar.

I en av flyttlådorna ett unikt dokument: en bunt med papper (keynotes för "uppviglingstal" ...) som en av Donald Trumps rådgivare hade glömt kvar i den bil sonen körde i Cleveland (The Republican National Convention) i juli 2017 som privat chaufför åt olika politiska dignitärer.

Sonen (som då var på studieutbyte/-praktik i USA)  och några studiekompisar hade på pin kiv anmält sig som frivilliga till "Trump-konventionen" i Cleveland och fick vara med om något historiskt, på nära håll ...