När guldet blev till sand

Bra avbrott i besvikelsen. Åbo 26.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 57/365.

Pessimister brukar ofta säga något i stil med att "aldrig får man vara glad"; idag kändes det nästan så.

Just när det blev spännande i Lahtis (Skid-VM), när Finland äntligen kunde ta guld i lagsprinten, just när det blir duell i målområdet (som är höjdpunkten för annars så tråkiga skidtävlingar när vissa är överlägsna) så går en norrman och drullar till det ...

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/26/nedstamd-niskanen-sallan-man-far-chans-att-ta-vm-guld-framfor-hemmapubliken

Emil Iversen var slutkörd och ville inte bli passerad, saboterade ett säkert guld. Kanske var det en reflex, att intuitivt stänga spåret, men med ett förödande resultat (mest för Norge ...).

Sånt blir man inte glad av. För det mesta är det ju andra som vinner, speciellt norrmän, men just då när något stort håller på att hända inför hemmapublik, måste någon drulla till det. Fy för den lede.

Som tur var har man en hustru som vet hur man bryter ett dödläge, fixade ett bord i en mysig restaurang - och då blev det ju genast trevligare, dessutom med dotter och pojkvän med i sällskapet.

Snärjigt i fejklandet

Fejkfartyg från vetetraden? Åbo 25.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 56/365.

Fejkdemokraten och fejksagofarbrodern  i fejkstormakten Trumpland har hittat en fejkadvisor och kriminell fejksvensk som sprider fejkinformation om situationen i Sverige ...

Har USA  och Vita huset någonsin förlöjligat sig själv så grundligt som just nu? - medan miljoner trump-amerikanare klappar i händerna ... Fascistmaffian i Vita huset har sänkt anständighetens ribba i det politiska samtalet med ljusår, och deras försök att tysta mediekritik närmar de sig länder som Turkiet, Azerbajdzjan, Kina och Putinland.

Och trumpen själv verkar ju vara en ängslig och räddhågsen typ, som är rädd för omvärlden, medan de skjutglada amerikanarna själva tar livet av varandra med drygt 300 000 vardagliga vapenvåldsoffer under det senaste decenniet.

Tack Skavlan

Äntligen vinter. Åbo 24.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 55/365.

Tittar gärna på Skavlan och är imponerad av hur ett i sig enkelt koncept fungerar så bra.

Speciellt gillar jag den stora variationen på gäster, allt från helt vanliga människor med en berättelse till de mest kända celebriteter.

Ikväll imponerades jag av gästen Peter Hammarstedt, som verkligen hade en historia att berätta, som tydligen utkommit som en bok just idag. En bok som jag måste få tag i, lär heta "Jakten på Thunder"; det handlar om avancerat tjuvfiske, och om en flera månader lång jakt på ett tjuvfiskefartyg. Som skurkarna till slut sänkte för att "dränka" alla bevis.

http://magasinetfilter.se/magasin/2017/54/jakten-pa-thunder

Två gånger bra

Efter snöyran. Hirvensalo, Åbo 23.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 54/365.

Ett snöoväder är fotografiskt värdefullt två gånger: under ovädret och dagen efter. Likadant är det med vilket oväder som helst.

Alltså gäller det att ha motiv på lager i närheten och styrde i morse mina steg till en klibbalslund/-strand som jag då och då besöker. Såg färska spår av rådjur mellan stammarna, och ja - ett rådjur i en vinterskog skulle inte vara illa. Men de som finns här jagas och är rätt skygga.

Såg också hack-spår i en död klibbal, troligen gjord av mindre hackspett som brukar trivas i dylika biotoper.

Om det goda livet - för en spottstyver

e

Kvällens snöoväder/favoritväder - härligt! Åbo 22.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 53/365.

Efter en dag vid datorn drog jag in till centrum för att ta dagens bild (ovan) och för att hitta något att läsa. Inte för att mina bokhyllor inte kunde fixa saken (de innehåller 100-tals olästa böcker), men ni vet, ibland skall det vara något nytt (gäller inte  bara fotoprylar ...).

Hamnade på ett "lopptorg" (kirppis på finska) som är betydligt mera spännande ställen är de finaste märkesbutiker (själsdöda ställen, som inte är för mig ...). Hittade mycket överraskande en hylla med svenska böcker och plockade med mig Per Wästbergs "Kring Johannes" (288 s, 1994) för 2,50 euro och Anna Politkovskajas "Putins Ryssland" (292 s, 2006) för 2 euro. Substans för en spottstyver.

Per Westberg (f. 1933)  är en av mina favoriter; hans språk är bara så vackert, oberoende om han skriver sakprosa eller annat. Speciellt gillar jag hans böcker om Afrika, och hans kamp mot apartheid. Jäklar vilken kille ... Han sitter numera på stol nr 12 i Svenska Akademin (sedan 1997).

Anna Politovskaja (1958-2006) har jag inte läst tidigare, men det skall bli intressant att se vad hon skriver om trumpens favorit Putin, som har mera blod på sina händer än de flesta presidenter. Hoppas bara att inte trumpen läser och lär sig hur man i Putinland gör sig av med kritiker ... Tack och lov så lär ju inte trumpen orka läsa mera än en A4 med text, helst bara en handfull franska streck. Men med sina fina rådgivare och sitt Twitterkonto, behöver han ju inte öda tid på långa invecklade texter.

Men ryssinnan Anna P får vänta till en annan kväll; hennes dokument passar inte ihop med Westbergs lyriska språk om en stadsdel i Stockholm.

Sen hittade jag ett antal CD:s (a´4 euro/st) med för mig okänd musik. Har nu som bakgrundsmusik Maria Teresa Vera (1895-1965) kubanska sånger som passar bra till en flaska Altano Douro a´ 14 euro (https://www.altano.pt/) som tillsammans med en bit ost blev upphandlingens dyrast post :-), men ack så kompletterande.

Med frun på arbetsresa är kvällen min, ändå i gott sällskap. Ett exempel på ett gott liv för en spottstyver, medan snöstormen ruskar i knutarna och många vänner är på sportlovsresa i varma, svettiga länder.

PS. Missa inte Åbosonen Paavo Nurmi på bilden ovan, som springer naken i snön ...
Han föddes 13 juni 1897 i Åbo, död 2 oktober 1973 i Helsingfors och var en framgångsrik finsk medel- och långdistanslöpare. Han satte 22 officiella och 21 inofficiella världsrekord samt vann åren 1920–1928sammanlagt 9 olympiska guldmedaljer.