När siktet är fel inställt

Där stigen börjar. Hirvensalo, Åbo 23.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 297/366.

Läser en artikel i landets största dagstidning (Helsingin Sanomat 22.10) som gör mig bestört, som berör motivet ovan.

Det handlar om "skogsvård" i staden Esbo som ligger intill Helsingfors. Stadens forstmästare (= jägmästare i Sverige) har låtit gallra några rekreationsskogar där alla rötskadade träd tagits bort (gran, tall, klibbal, asp) och kvar står en gles och urtråkig ekonomiskog som förlorat all sin naturliga charm och skogsekologiska värde. De ansvariga försvarar avverkningarna med att stadsborna "vill ha" ljusa och skötta skogar, inte "ovårdade" och snärjig snårskog. Låter som en konstruerad ursäkt ...

I artikeln framgår att de som förstår sig på skogsekologi, och där man utgår ifrån vad naturen behöver, är bedrövade. Men all rätt. Att vi håller på att förlora många av våra hålbyggande fågelarter beror just på detta, att de flesta skogar putsas på döda och döende träd. Dessutom behöver de flesta arter skyddande vegetation i form av buskar, snår och annat som många uppfattar som "skräp". Och de av oss som tycker om att fotografera natur har nog ingen större lust att ställa upp kamera och stativ i en ekologiskt utarmad gallring.

Hela Finland (och Sverige) består av röjda och gallrade ekonomiskogar (= likåldriga monokulturer) där målet är virkesproduktion. Vill stadsborna i Esbo hellre vandra i sådana, lär det inte finnas någon brist på alternativ. Däremot är det en bristvara att hitta skogar som får leva sitt eget liv, där träd föds, växer till sig, för att småningom dö. Det är sådana skogar som jag har tillgång till runt om i Åbo, skogsområden som ägs av Åbo stad, i en salig blandning, och som är ekologiskt mycket rika och värdefulla, och ett sant nöje att vandra i - där man gärna ställer upp stativet ...

Städer, kommuner, församlingar och andra "allmännyttiga" skogsägare borde förbjudas att bedriva den typ av ekonomiskogsverksamhet som privata ägare bedriver; de senare skall ju leva på virkesproduktion. Samhällen som äger skog skall sätta andra mål för sitt skogsinnehav.

På bilden ovan börjar den stig som leder in i min närmaste skogsbacke, några 100 m bort från hemmet, en skog som är en riktig skog. Och alla stigar slingrar sig runt snåriga, "ovårdade" områden med vindfällen och annat som hör en naturskog till. Bara så vackert!

Publika bildvisningar kräver sitt

Tom Svensson på estraden. Logomo, Åbo 22.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 296/366.

Detta med bildvisning är ingen enkel sak. Det räcker inte bara med bra bilder, det måste finnas en berättelse, allt det tekniska måste fungera - och mycket mera till.

Tom S hade ett bra bildmaterial i "White bears of te great rainforest", en fungerande story, men en usel tolk - som förstörde helheten. Tolkningen var en plåga; 90 procent av publiken (fullsatt sal) förstår engelska, som Tom använde.  Han borde ha pratat svenska så skulle 90 procent av publiken inte ha kunnat jämföra den usla tolkningen med originalet ... Sen blir det lätt kantigt och staccato-aktigt med korta meningar i taget, som måste översättas.

Men det finns undantag: den finska naturfotografen Jari Peltomäki (som inte är någon tolk, men kunde ämnet) gjorde däremot ett strålande arbete när han tolkade norrmannen Roy Mangersnes bildvisning "Svalard Exposed" - vilket flyt!

Det är bara de äldre finska naturfotograferna (Hannu Hautala & co) som bara är enspråkigt finska, som behöver tolkning. Tyvärr.

Det handlar om de finska naturfotografernas höstdagar (i dagar tre) som inkluderar en halv dag med Årets Naturbild-festival med bildvisningar för allmänheten, denna gång i fina utrymmen i Åbo.
https://svenska.yle.fi/artikel/2016/10/22/arets-naturbild-2016-utsags-se-bilder

http://www.tomsvensson.se/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tom_Svensson

Tom Haugaard Svensson, född 1965 i Danmark, är en dansk-svensk fotograf. Han bor i Fjällbacka.

Tom Svensson har skrivit böcker om starkt hotade arter som t.ex. svarthuvad lejontamarin i Brasilien och vita lejon i Afrika. Samt boken Vid vägs ände som handlar om tjuvjakt samt illegal handel med djur. Han arbetar också med artbevarande på Nordens Ark. Han föreläser om hotade arter och om hur man som enskild aktivt kan bidra till bevarandet av dem. Som naturfotograf är Svensson medlem i Naturfotograferna /N samt även The International Environment Photographers Association, IEPA, där han blev invald som första svensk. Han ingår också i kameratillverkaren Canons ambassadörsprogram som Explorer.

https://roymangersnes.wordpress.com/about/

Roy Mangersnes is a trained behaviouralist and professional wildlife photographer living in Sandnes, southwestern Norway. Roy is a Nikon ambassador and is considered among the most influential nature photographers in Norway today. He has published several books, as well as won multiple international awards including BBC Wildlife Photographer of the Year 2010 and 2011, European Wildlife Photographer of the Year (GDT) 2010, and 2009 and also Nature Best Awards 2012. Roy is working around the world and his images are being published in magazines and books all over. He is also an experienced speaker and has been presenting his work at several international photo festivals.

Besides his carer as a photographer Roy is partner and professional photographic host in WildPhoto Travel. He will be doing assignments around the world to destinations ranging from the Arctic to the Antarctic, also visiting destinations in Africa and the Galapagos Island. The company office is in Longyearbyen, Svalbard, where WildPhoto also have opened the northernmost fine-art gallery in the world.

Ändå min favorit

En hederlig barrskogsidyll i soluppgången. Hirvensalo, Åbo 21.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 295/366.

Ok, visst är det fint med lundmark, med sin växtkraft och sina ädla lövträd. Men min favortiskogstyp är ändå momarkens barrskog, med mossa och bärris under fötterna. I lunden är det ju lera direkt under förmultnade löv ...

Frisk momarksskog (stenig sådan) är den skog jag växt upp med och som jag fortsättningsvis har tillgång till på nära håll.

Här är jag några hundra meter från hemtrappan. Mötte flera grupper med dagisbarn och barnskötare på väg till skogen; en härlig miljö också för småttingar - en urban lyxmiljö.

I vår näromgivning har vi flera olika privata dagisar som dagtid bidrar till ett positiv "ljudlandskap" när de är ute och leker. Det är tjo och tjim för hela slanten, av unga som ännu är omedvetna om all värdens ondska.

En klassiker

En ek med hundraåriga minnen. Runsala, Åbo 20.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 294/366.

I Göteborgs-Posten den 30 november 2011 skriver Lisa Ahlqvist om granar och andra träd:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.787307-lisa-ahlqvist-en-julgran-full-av-minnen

Här ett stycke:
"Om eken, Blekinges landskapsträd, har Martinson inte skrivit så mycket, men i diktsamlingen Vagnen finns dikten "Ekens minne" där det uråldriga trädet minns "den vackra på stigen" – långt ifrån Ivar Lo-Johanssons syn på eken som jordens utsugare":
Min krona susar om henne.
I sju sekler har jag känt henne nu.
Det är ändå som i våras.

Igen en njutning

I eklunden. Runsala, Åbo 19.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 293/366.

En ledig dag från jobbet. Tillbringade några timmar i ett lundskogsområde med massor av lövprassel under skorna. Mötte en person under två timmars fotograferande. Ljudlandskapet fylldes med rödhake, gärdsmyg, sidensvans och bergfink.

Först mulet med ett mjukt och fint ljus, sen kom solen fram och gav färg åt lövträd och buskar.

Kan inte fatta att en höst kan vara vacker så länge. Men det är torrt i markerna (och i brunnarna ...); regn skulle behövas.