Ett emigranöde

Naturen  tar över. Hagaback, Kimo 21.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 233/366.

En del av en vacker gårdshelhet på en bra tomt med utsikt över Kimo ådal; sakta men säkert tar naturen över. Vill minnas att detta var tvättstugan.

Här bodde Hans, en av mina bästa kompisar; i skogarna runt omkring lekte vi indianer och cowboys. Pappan hade varit i kriget, var en duktig jägare och en person som jag gillade stort. En gång hade jag artbestämt orrar till tjädrar, han höll god min och gjorde inte narr av mitt misstag, som jag själv insåg och korrigerade.

I ett skede såldes hemmanet och familjen emigrerade till Sverige. Mamman i familjen trivdes inte och alla återvände, och fick börja från början igen.

Som vuxen emigrerade kompisen (från ett direktörsjobb ...) till Kanada under 1980-talet där han länge  fungerade som jaktguide uppe i B.C:s vildmarker. I augusti 1994 hälsade jag på Hans och hans familj långt inne i ödemarken intill Stikinefloden, i väglöst land. Deras HQ i en "trapline" (ett pälsfångstområde som omfattade ca 3000 km2 ödemarksnatur) låg 30 km nedströms från den gamla "guldgrävarstaden" Telegraph Creek.

En gång när vi var ute med flodbåten kunde jag fotografera en vargfamilj på en flodstrand, som senare publicerades som förstasidesbild i Hufvudstadsbladet (jag skrev en artikel om familjen).

Vissnad skönhet

Sibirisk björnloka. Pandros, Kimo 17.8. 2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 230/366.

Också utblommade växter är värda en bild; skönheten hittas ju i betraktarens ögon.

Fjärilsvimmel

Sliten och trött. Pandros 18.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 231/366.

Under hela sommaren såg jag knappt en fjäril kring sommartorpet. Nu formligen vimlar det av färggranna fjärilar. Antar att detta är en art som på svenska heter påfågelöga (Inachis io). Smög på tranor med 500 mm, som inte bidde nån bild - det fick i stället bli en sliten sensommarfjäril i snålblåsten. Med 500 mm.

På första parkett

Utskällning. Kuhmo 16.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 229/366.

Vid en åtel, eller vid ett nedlagt byte,  är det den starkaste som äter först. Här är det två björnar som gör upp om matordningen.

Jag hade 500 mm monterad på kulled i gömslet, men regnbyarna som drev in gjorde att det hade alltför mycket väta på linsen för att fokusera rätt.

Här gällde det att snabbt få "ut" med 70-200 mm som jag höll i reserv inne i kojan i skydd för vätan, och fick några bilder på deras uppvisning.  "Djur i landskap".

Vi hade installerat oss i gömslena (i fyra olika) kl.17.30. Ett franskt par satt i en koja, bara med kikare, för att få se vilda tajgadjur.

Jag var ensam i mitt gömsle, kl. 18.30 såg jag i kikaren en björn skymta i skogskanten på andra sidan myren.

Sen var det tyst en timme. Inte ens en korp. Några ladusvalor flög runt gömslet och en gulärla landade ute på myren.

Men sen började korpar komma flygande, och jag visste att det förebådade björn. Och se, kl.19.30 var den första på plats vid åteln. En halvtimme senare en till (bilden ovan), och ännu en timme senare skymtade jag första vargen (kl. 20.40).

På grund av det dåliga vädret var det halvmörkt redan då, det blev inga bra bilder, men ändå lika mäktigt att på första parkett i kikare kunna följa med björnarnas och vargarnas förehavanden.

Sammanlagt var det väl 4 - 5 olika björnar och minst tre vargar som då och då frekventerade arenan.

Stämningsfullt

Karelsk kulturmöte. Vuokkiniemi, Ryssland 15.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 228/366.

Jag har nog svårt att tänka mig att ett besök av 10 naturfotointresserade skulle locka fram denna typ av gästfrihet och respekt i våra egna små samhällen i Finland/Sverige, som vårt korta besök i Vuokkiniemi resulterade i.

På nolltid hade vår värdinna Maria Filippova (står längst till vänster) kallat ihop sina vänner och sen uppträdde de för oss i folkdräkt med ett antal folksånger från området. En måndagseftermiddag i augusti.

De är stolta över sin karelska identitet och kultur och de lyckades nog framkalla emotionella vibrationer hos oss med sina ibland vemodiga, ibland hurtfriska sånger. På karelska, som är en finsk "dialekt".

Innan den stora ledaren i landet stökade till politiken och de internationella relationerna, hade de då och då turistgrupper på besök i byn, som saknar hotell/motell eller motsvarande. Men många har en gäststuga, gästrum, eller också upplåter man sitt eget hem för de som vill övernatta.

Nu är det glest mellan grupperna, många är rädda att resa till Ryssland, men när det gäller denna avlägsna del, så har de ju inget med den internationella politiken att göra.

Här går allt sin gilla gång, som alltid. Ett ställe som jag verkligen gillar, ett ställe där förnöjsamhet råder - trots att de inte har det så ekonomiskt välställt som vi har det.