Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Nya projekt

Vid Aura ås nedre lopp. Åbo 1 januari 2014. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika intressant att summera ihop ett år, att blicka tillbaka och kolla det som blev gjort, och sådant som blev ogjort.

Jag brukar varje år runt nyår "skissa på det nya året" genom att skriva ner ett tiotal punkter över sånt som jag vill åstadkomma. Oftast är det saker som gäller familj, jobb, fritid, motion, fotografering, skribentverksamhet, resor etc. En typ av enkel och riktgivande "projektplan".

Ok, ofta glömmer jag att kolla och ta allt på allvar och en del blir ogjort, men förvånansvärt mycket blir kvar i det undermedvetna och pockar på då och då, och blir gjort. Det är kul.

Som detta med att ta en bild om dagen, alltså att ta minst en bild/dag som går att använda "offentligt", det kan ju ses som världens mest onödiga grej. Men allt beror på hur man ser på saken. Efter att ha hållit på i två år, och lyckats en gång (2013), inser jag att detta är både roligt, utmanande och lärorikt.

Eftersom fotografering är ett hantverk som skall underhållas och där det gäller att så mycket som möjligt komma till en nivå där allt "sitter i ryggmärgen", är detta ett ypperligt tillfälle att tvinga sig själv till övning. Genom att försöka fotografera varje dag och att försöka få ihop några bilder trots att vädret är grått och trist och att det inte finns några "grand landscapes" i närheten (som idag) är en utmaning.

Och jag som tagit de flesta bilderna när jag är ute med hunden har ju fått ny stimuli att faktiskt ta ut hunden i ur och skur, och samtidigt försöka hitta en bild (som idag ...). Sen inser jag att jag mer och mer börjar tänka i bilder, och metodiskt söker motiv, också med framförhållning.

Ett resultat är att jag också får en illustrerad dagbok över året, som om några år (när mycket smält samman till en grå massa) är än mer värdefullt. Redan det att se vad det var för väder under året; + 5 C idag ... (liksom de senaste veckorna) är ju intressant, sånt som lätt glöms bort. Det senare inser man först när bilder gås igenom några år bakåt, och blir påmind om hur det egentligen var.

Alltså får detta bli årets första; 364 kvar ...

Postat 2014-01-01 17:53 | Läst 1753 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ny väg att vandra

Vägen framåt, in i ett nytt år. Foto: Håkan Eklund.

Och ingen av oss vet vad som finns bakom kröken.
Så är det för oss alla när vi drar in i ett nytt oskrivet blad, och väl är väl det.

Gott Nytt 2014!

Postat 2013-12-31 23:55 | Läst 4856 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det exklusiva i det vanliga

Bybutikens strand. Satava, Åbo 31.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

Exklusivt och äkta är sådana ställen där man kan kliva på med leriga skor, eller i oljiga "blåställ". Ett sånt ställe är bybutiken på grannön Satava, intill byhamnen och "stora vägen" som går genom öarna Hirvensalo, Satava och Kakskerta. Här känner jag mig hemma; en fläkt av landsbygden förr i tiden, innan alla själsdödande stormarkets dödade bybutikerna. Hur länge denna skall klara sig, i utkanten av Åbo (15 min bilkörning bort ...), undrar jag ofta över.

Jag brukar parkera bilen nån kilometer innan butiken och sen går jag med hunden och kameran med kaffe och nygräddade sockermunkar som mål. Sånt hittas i bybutikens lilla kaffehörna. Som sällskap brukar jag ha olika typer av yrkesmän som i smutsiga arbetskläder känner sig hemma här, liksom jag själv i mina "hundkläder".

Idag kom två killar i motorbåt från sjön för att få lite varmt i sig. Av snacket att döma reparerade de el-ledningar på öarna som lidit av höstens många stormar. Själv hittade jag en krönika i ett gammalt nummer av affärstidningen Kauppalehti som fick mig att skratta till, högt. Krönikören hade skrivit om julevangeliet i form av ett shoppingbesök; den fyndigaste text som jag läst på mycket länge. Ett skrivhantverk av den högre skolan.

När jag närd till kropp och själ går ut ur butiken i höstvädret (+ 5 C) under årets sista dag och kopplar loss hunden har jag en jagande havsörn (rätt ung) i viken utanför. Solen försöker bryta igenom molnen när jag fotograferar spår av storm, högvatten och slarviga båtägares egendom.

Samtidigt inser jag att jag klarat av att fotografera en dagboksbild varje dag detta år, det har jag aldrig gjort tidigare (ifjol missade jag fyra dagar, glömde ...). I år lyckades det, jippiiiiii!

Nr 365/365.

Postat 2013-12-31 15:19 | Läst 4889 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Känner att det svänger

Arken, Åbo Akademi 30.12.2013 kl.14.30. Foto: Håkan Eklund.

Såg ett stycke blå himmel från "jobbfönstret", måste ta mig ut för att föreviga solen innan den gick ner - som gav lite vårkänsla! Så grått, vått och trist har julvädret varit att man riktigt vaknar till när molnmassorna ger vika. Efter nyår blir allt annorlunda; hoppas att det hinner bli lite vinter ännu. Hittills har vi bara haft höstväder ...

Nr 364/365.

Postat 2013-12-30 14:36 | Läst 4792 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Litterärt om en fotoexpedition

Bilduppslag ur "Sångsvanens land". 29.12.2013. Reprofoto: Håkan Eklund.

Äntligen tid för läsning. Har idag sträckläst Yrjö Kokkos klassiker "Sångsvanens land" (255 s) som utkom på svenska 1951. Det är troligen den mest litterära "fågelfotoskildringen" som någonsin skapats i Finland. Den är oslagbar. Jag har läst den tidigare, kanske flera gånger, men det är länge sen och jag insåg hur många detaljer jag hade glömt.

Förutom det vackra språket och den spännande och medryckande berättarkonsten är den en unik fotoskildring när naturfotografering var något helt annat än idag. Yrjö Kokko och hans kompis sökte häckande sångsvan längst uppe i finska Lappland varje vår från 1946-1950. Då var sångsvanen nästan utrotade i Finland och Sverige; i Finland uppskattades populationen till 15 par. De strövade i veckor från fjällsjö till fjällsjö (lompolo), ofta enligt tips från samer som kände till gamla häckplatser. Antingen kom de för sent (boet hade plundrats, fåglarna skjutits eller häckningen var över).

Våren 1950 hade de besökt många gamla boplatser, alla var tomma, de var till och med över gränsen in i norska Finnmark, utan att hitta något. Detta var då väglöst land, de hade renar som dragdjur och samer som stigfinnare. Inte en endaste sångsvan hör eller ser de under veckor i terrängen.

Just när de är på väg att ge upp, när deras guide lämnat dem, ser de en sångsvan flyga över - och de hittar till slut häckningstjärnen. Detta sker först på sid 100 ..., det sjätte året.

Sen tillbringar de tre veckor i uruselt väder med att försöka fotografera häckningen, som det på den tiden inte fanns bilder av, åtminstone inte i Finland. De gör ett gömsle av renhudar med formen av en ren, med bjällra runt halsen ... ett koncept som fungerade (se bokbild ovan).

På den här tiden var sångsvanarna oerhört skygga för människor, pga. förföljelse.

Filmerna framkallas i tältet och sköljs i närliggande bäck (det skulle ingen klara av idag ...). Och resultatet, ja - det kan ni själva kolla in i boken, som är en verklig höjdare (obs. med "dagens ögon" är bilderna förstås urusla ...). En klassiker som alla som är intresserade av vildmark och fågelfotografering borde läsa. En njutning från sida ett till sida 255.

Boken blev en enorm framgång i det krigströtta Finland som slutade med att sångsvanen fridlystes och utsågs till nationalfågel (1981). Idag finns den häckande överallt i landet - som visar att det också finns framgångshistorier att kunna glädja sig åt.

På bakre bokomslaget presenteras boken bl.a. så här: "Det är historien om två mäns vildmarksströvtåg, om nervkittlande kamerajakt och tröttsamma strapatser, om en allt besegrande entusiasm och energi som slutligen ledde till ett resultat större än någon vågat drömma om."

Nr 363/365.

Postat 2013-12-29 22:47 | Läst 5914 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Föregående 1 ... 668 669 670 ... 959 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Nya projekt

Ny väg att vandra

Det exklusiva i det vanliga

Känner att det svänger

Litterärt om en fotoexpedition

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv