När ryssarna tvångsarrenderade

Skog på Porkalaudden, Kyrkslätt. 9 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

Idag när ryssarna firar Segerdagen över nazismen för 68:e gången besökte jag ett område som ryssarna tvångsarrenderade av Finland efter kriget. Det är en udde som ligger ca 20-30 km västerom Helsingfors, ett strategiskt ställe där Finska viken är rätt smal (Spithamn i Estland ligger på södra sidan om viken). Ryssarna skulle ha området i 50 år, men gav det tillbaka efter elva (1956). Tack och lov.

Porkalaområdet bestod av närapå hela kommunen Degerby samt delar av Sjundeå och Kyrkslätt. Ungefär 10000 invånarna fick 8 dagar på sig att sticka, det blev ett sjujävla jobb att få med  boskap, skördar, redskap, lösöre och allt av värde från området.

Området blev sen en vit fläck på Finlands sjökort, välbevakat. Från början av år1947 tilläts man resa genom områdets "fastlandsända" med tåg, men då skulle tågvagnarnas fönster vara täckta med luckor och sovjetiska vakter följde med och övervakade att ingen fotograferade. Då kallades denna sträcka för världens längsta tunnel .

Under 1950-talet förändrades världssituationen, Porkala var inte längre av strategisk vikt för ryssarna utan blev istället en ekonomisk börda för Sovjetunionen. De återlämnades området till Finland den 26 januari 1956.

Hörde nu vid besöket vårens första gök får skogen på bilden, och noterade första törnskatan. Lövsprickning på björar i varma lägen. Det går snabbt nu.

Nr 129/365.

Må denna tid skynda långsammare

Spångad led till fågeltornet. Friskala, Åbo 8.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Just nu är vi inne i en tid som bara sprudlar av liv; varje dag är som ett vulkanutbrott i naturen - en massa nya växter som slår ut, nya fågelröster, nytt, nytt. Och detta efter ett halvår av stiltje, när allt bara stått stilla. Ibland önskar jag att denna tid kunde stanna kvar lite längre, att inte allt bara skulle skynda förbi ...

Eller snarare: denna tid borde till 100 procent tillbringas ute i naturen, dag och natt.

Gjorde den sedvanliga morgonturen förbi hackspettaspen (där allt var tyst och stilla, honan kanske i bohålan?), hörde lövsångare och flyttande grönbenor. Massor av nyutslagana nunneörter och vitsippor. Kollade in viken från fågeltornet, gott om änder, doppingar och skrattmåsar.

Nr 128/365.

Sommarkänsla

Majkväll vid havet. Runsala, Åbo 7 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

Första varma dagen i år som gav sommarkänsla. Skönt att se ungdomar i shorts och T-skjorta.

Länge har floran dominerats av en handfull blommande arter: tussilago, blåsippa, hassel, backskärvfrö, nagelört etc. Nu kommer det massor med nya arter varje dag, och vitsippsbackarna börjar lysa allt vitare. En härlig tid!

Hörde lövsångare överallt, en tropikflyttare till som alltid kommer nån vecka efter gransångaren. Tänk vad skönt att man så bekvämt kan artbestämma dessa "small brown ones ..." via lätet, att man inte behöver kämpa med att via utseendet försöka hålla dem isär. Annat är det i Amerika, där alla skogssångare är otroligt vackra och färgstarka. De är lätta att artbestämma.

Just nu känner jag ett stort sug att åka till USA och Canada, det är så länge sen sist (grannen är emigrantforskare, pratade med honom idag, han är igen på väg till de gamla skandinaviska områdena i Minnesota etc. i sommar ...). Gav mig resfeber. Två av mina barndoms-/ungdomskompisar har länge bott i USA (N.J) och Canada (B.C); killen från N.J. kommer "hem" fram och åter i maj, för att vara med i vårt lag i Oravaisnejdens naturvetarklubbs fågelrally (22 h) - som han gör vart och vartannat år.

Bild som borde censureras ...

Privatliv. Friskala, Åbo 7.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Passerade hackspettaspen med hunden i morse, såg honan sitta på stammen vid bohålet. Hon var tydligen på inspektionsrunda för att kolla in nya hemmet. Det måste ju dofta färskt virke i det vackert utmejslade boet.

När vi kom tillbaka efter en kvart satt hon ännu kvar, tänkte att jag skall ta en bild - och just då flög hon till grenen intill. Nästan genast dök hannen upp, och på nolltid parade de sig. Det tog inte många sekunder ...

Sen flög honan iväg och hannen for till bohålet och försvann in i bokammaren och kom ut med träspån och flisor. Sista trimmningen för äggläggning, tydligen. Han vill väl att allt skall vara putsat och fint innan det blir barnkammartid.

Känns nästan oetiskt att publicera denna bild, men de på bilden bryr sig nog inte ...

Nr 127/365.

En fin dag

Mossa på stubbe. Friskala, Åbo 6 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

En härlig dag, både i naturen och på jobbet. Sånt som bara är så skönt att kunna identifiera och ta till sig. Dan började med att jag hörde vårens första göktyta in till sovrummet 05.30 (när frun steg upp för att köra till Vasa t/r ...).

Morgonvandringen med hunden bjöd på närkontakt med trädpiplärka och havsörn ... (dvs. lyckades ta bilder av dem), kollade in större hackspettboet - där allt var tyst och stilla. Kanske det är färdigt? Senast i går jobbad hanen djupt inne i håligheten (= 14:e dagen), bara en liten del av stjärtspetsen stack ut. I så fall skulle det stämma exakt med FS-bloggaren Sten Björklunds kommentar på min blogg 28.4, att en tretåig hackspett som han följt hackade ut sitt bohål på 14 dagar! Intressant!

Noterade att ladusvalorna har anlänt, ett sommartecken. Hörde också första sjungande lövsångaren.

Hade ledningsgruppsmöte för tidskriften Skärgård idag, bl.a. två professorer, en docent och ett antal unga duktiga kvinnliga skärgårdsaktörer sitter med i gruppen - människor som besitter en massa kompetens, och de är världens trevligaste människor. Kul att få jobba i en kunskapsorganisation där rationellt tänkande är ledtråden!

Nr 126/365.