Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Tänkvärt om ynklingar

Graffiti på Åbovägg. 5 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

"Dömda i Nürnberg. En personlig redogörelse om rättegångarna mot de största krigsförbrytarna från andra världskriget" heter en bok av Airey Neave som utkom 1979 (orginalet), i svensk översättning 1980, som jag nyligen hittade i bokyllan i fritidshuset.

Boken hade jag köpt för 2 euro från Oravais kommunbibliotek senaste sommar; då hade jag inte tid att läsa den - nu kunde jag bara inte lägga den ifrån mig, sen jag en gång börjat. Det blev några vårnätter med pannlampa och stearinljus.

Författaren var en 29-årig major 1945 som bl.a. hade som uppgift att gå in i cellerna och överlämna anklagelseskrifterna till de 22 största nazistiska kirgsförbrytarna. De får ett kapitel var. För var och en berättar han hur det såg ut när celldörren öppnades, hur de var klädda, hur de reagerade, vad de sade - och sen kortare och längre om deras meritlista och hur de dömdes. De flesta av dem blev hängda.

Airey Neave berättar om skillnaden att se dessa män i en primitiv fängelsecell, jämfört med bilder/filmer får deras maktdagar tillsammans med Hitler. Nu är de ynkliga, enkla, självömkande fångar som vet att deras dagar är räknade - för att få smaka på det som det själva förorsakat miljoner människor. Själv hade Neave suttit i fångenskap hos Gestapo, men lyckats fly från Colditz till England 5.1.1940 som han skildrat i boken "They Have Their Exits" (1953).

Det som slår en är att en stor del av Hitlers närmaste anhängare, som han gav höga poster, var riktiga medelmåttor - men duktiga "rövaslickare" och ja-sägare. De lyckades locka fram det sämsta hos människorna och tillsammans gjorde de sig av med både demokrati, sunt förnuft och mänskligt beteende. Sånt som också dagens samhälle bjuder på, i olika tappningar. Sådana som med hot om våld och annan skrämseltaktik försöker tysta kritiska åsikter om osunda saker.

Wikipedia skriver:
Nürnbergrättegångarna var en serie av 13 rättegångar som ägde rum mellan 1945 och 1949 i Tyskland efter andra världskrigets slut mot ledande personer, som begått krigsförbrytelser. Nürnbergprocessen (20 november 1945 – 1 oktober 1946) var den första och är den mest kända av dessa rättegångar.

Nr 125/365.

Publicerad 2013-05-05 20:11 | Läst 1128 ggr 4 Kommentera

Trevlig granne

Ger liv åt trädgården. Pandros, Kimo 4 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

Den svartvita flugsnappare är ingen sångvirtuos precis, men ändå är en av de trevligaste fåglar man kan ha runt ett hus.

Den är synnerligen livlig och synlig; här sitter den och småsjunger en tidig och ännu kulen vårmorgon utanför fritidshuset. Näbben är halvöppen och det bubblar ur luftstrupen. Sen knycker den på stjärten, och vispar till med vingarna och byter sångplats. Ännu har inte honorna kommit, men det är viktigt för hanen att i tid se om sitt revir. Att ingen annan hane tar över.

Den vitvita undersidan kontrasterar bra mot allt det svarta i fjäderdräkten, som gör att den verkligen syns. Eftersom flugsnapparen (namnet berättar allt ...) är insektätare beter den sig på samma sätt när den spanar efter insekter; just på den här halvmurkna stolpändan brukar den sommartid sitta och spana efter flugor, bromsar, fjärilar - allt duger.

Och varje vår är jag lika imponerad: att den hittat hit tillbaka från övervintringsstället söder om Sahara! Jag antar att det är samma fågelindivid, eftersom den beter sig på samma sätt, använder samma holk, sitter på samma kända utsiktsställen och på allt sätt visar att den känner närmiljön.

Svartvita flugsnapparen är hålbyggare som lider svårt av att lämpliga boträd systematiskt putsas bort ur markerna, tyvärr. Nuförtiden är det ju bara unga, växande och välartade träd som tillåts leva. Hålträd kan kompenseras med holkar, men de flesta markägare bryr sig inte om sådant. Egentligen borde det skrivas in i skogslagen att så och så många holkar borde sättas upp per hektar, annars förlorar vi småningom dessa hålbyggande specialister ur vår natur.

Dessutom kunde holkupphängning ingå i vars och ens allemansskyldighet! De 30-talet hålbyggande ater är en del av vårt naturarv, som vi alla har ett ansvar för.

Nr 124/365.

Publicerad 2013-05-05 14:25 | Läst 1424 ggr 3 Kommentera

Timberland

Nr 123/365. Knippar i Keskis, Oravais 3.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Höll på att glömma en "dagens bild" i min strävan att fotografera varje dag. Här ett knippar som har valt en gammal sandtäckt till revir, tillsammans med svarthakedoppingar och ett sångsvanpar. Också detta område omringat av "timberland", tallskog på sandmark.

Nr 122/365. Tallskog på sandmo. Sandvågorna, Oravais 2.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Vandrade några timmar i ett skogsområde där marktäcket är intakt (med bärris) och där skogen fått stå i fred för "yxa och såg" under en mansålder. Vilken skön känsla i ett skogslandskap som annars är slitet och exploaterat.

Lyssnade till sjungande trädpiplärkor och dubbeltrast. Annars ganska sparsamt med liv.

Hade 500 mm på för eventuellt älgmöte (såg spår/spillning), men nej. I stället fick det bli lite "panorering" med 1/10 s; effektfullt med ett kraftigt tele. De gröna nyanserna kommer från klena granar.

Publicerad 2013-05-04 23:00 | Läst 912 ggr 1 Kommentera

Skymning

Björkdungen. Pandros, Kimo 1 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade några kvällar på stugan i norr. Skönt att stiga ur bilen efter en halv dag på vägen.

Möttes av spelande storspovar, ropande tranor, trumpetande sångsvanar, flyttande lappspvarvar och en ivrigt sjungade svartvit flugsnappare vid holken i björkdungen.

Vårkänsla.

Nr 121/365.

Publicerad 2013-05-04 20:41 | Läst 1303 ggr 1 Kommentera

De vita mössornas kväll

Centrala Åbo, Valborgsmässoafton kl. 18.30, 30.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag är ett naturbarn, som helst skulle bo i skogen, drar jag mig ofta bort från extrema människomassor. Som denna på bilden ovan; när gatorna i Åbo fylls till bredden av festande människor med studentmössorna på. Symboler för akademisk status och kunnande.

Min eventuella status och mitt kunnande har inte skaffats via vita mössor och formella symboler, utan via idogt arbete, egna studier och ett brinnande intresse för tingens ordning. Livet igenom. Rätt jordnära från arbete världen över, i olika kulturer.

Att vara nyfiken, att läsa mycket, att följa med samhällsdebatten, att engagera sig och att ha ett lagom IQ (http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligenskvot) för att tänka själv och våga uttala egna åsikter (och att ha tillgång till kanaler för detta), räcker för mig.

Skål för våren och Valborg!

Nr 120/365.

Publicerad 2013-04-30 18:56 | Läst 5314 ggr 3 Kommentera

Föregående 1 ... 727 728 729 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Tänkvärt om ynklingar

Trevlig granne

Timberland

Skymning

De vita mössornas kväll

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv