Dan före dan

Hemåt i regnet, kl. 21.30. Åbo 29.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Regnkväll. Dessutom ett kallt regn. Just en sån kväll när man helst drar sig inomhus och gör något mysigt. Därför är det alls inget dåligt väder; egentligen älskar jag såna här ruggiga dagar/kvällar precis lika mycket som de soliga och fina. Det är ju bara att ställa om sig själv; attitydmässigt.

Det är säkert många som önskar ett bättre väder i morgonkväll, på Valborgsmässoafton. Då är det "karnevalstämning" i Åbo, det är då alla vinterna fördämmningar spricker, när alla hästkrafter släpps lösa ... I ett enda festande. På gott och ont.

Normalt brukar jag dra norrut till lugnet just denna kväll. När det är vår vill jag helst av allt vara ute i naturen. I lugnet. Dra in all positiv energi som lösgörs. Följa med fåglarna, växterna - med kamera och kikare.

Det är säkert 10 år sen jag tillbringat Valborg i Åbo, det må bli ett undantag i år ...

Nr 119/365.

Billig studio

Växtporträtt. Friskala, Åbo 28.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade en förmiddagstimme med vovven i en solig eklund med massor av blommande blåsippor. Hade med regnkåpa som underlag och experimenterade sen med olika bakgrundsmaterial (mössa, regnrock, vante ...) för att skapa skugga och få till en jämn färgmatta för växtporträtt. På bilden ovan har jag placerat mina svarta yllevantar runt sippan, skuggar växten med kroppen för att få jämn belysning: en enkel och billig studio.

Som sällskap hade vi ett par mindre hackspettar som trummade och var våryra, ett stenknäckpar som höll till i trädtopparna, sjungande trädpiplärka, bofink, gulsparv, svartmes, blåmes, stare och några till. Bara så skönt.

Nr 118/365.

Sjunde dagen på bygget

Jobbar på, 7: e dagen. Friskala, Åbo 28.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Större hackspetten fortsätter att mejsla på sitt bohål. Idag har den hållit på i sju dagar. Nu har den kommit så långt att 3/4 av kroppen ryms in; här visslade jag på den att den skulle tittat till ett slag. Observera spånen som hänger ur "skägget".

Trots att den röda nackfläcken inte syns på denna bild är detta hanen; det är bara han som jag sett jobba på att hacka ut bohålan. Undrar om honan alls deltar i det jobbet; någon som vet?

Det är ju lätt att skilja på könen, det är endast hanen som har en röd nackfläck.

Viskar i örat ...

Romantik. Runsala, Åbo 27.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Satt en stund med stora kanonen (500 mm)och kollade in kajor. De är rätt roliga. Sociala som bara den.

De här två satt länge och vänslades som ett riktigt förälskat par om våren. Och en etta hade de hyrt, en hålighet i en hamlad lind. De kollade inredningen då och då. Nöjde med tillvaron verkade de.

Nr 117/365.

Snapparen har anlänt

Vårkrokus (Crocus vernus). Brinkhall, Åbo. 27.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Senaste natt anlände svartvita flugsnapparen. Tänk att den flugit hela vägen från tropiska Afrika; en av de miljoner som gör samma tripp varje vår och höst. Höll på att fotografera krokusar när jag hörde den välbekanta stämman från en sydsluttning där den gosade sig i solen. Sen jagade den bort en blåmes från en holk; konkurrens om boplats?

Läste idag en stort uppslagen artikel i Helsingin Sanomat, om alla de faror som möter våra tropikflyttare som skall över Sahel och Sahara och sen försöka undvika de 10 000-tals fågelfångare som finns längs hela den nordafrikanska kusten, ute på öarna i Medelhavet och längs Medelhavskusten. Trots att det är förbjudet fångas miljoner flyttfåglar i nät, på livstickor eller skjuts.
En del hamnar i stekpannan, stora fina fåglar stoppas upp, resten skjuts "just for fun". Ynkligt.

Hittade detta om krokusar på Wikipedia:

Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter med cirka 80 arter. De förekommer i huvudsak i Medelhavsområdet, men några arter förekommer i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan. Mest känd är saffranskrokus (C. sativus), men även vårkrokus (C. vernus) som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.

De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt. Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7…10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv. Hyllebladen är sammanväxta vid basen till ett långt rör. Hyllebladens antal är sex, och de är violetta, vita eller gula, ofta med mörkare strimmor på utsidan. Ståndarna är tre. Stiftet är ensamt med tre märken som är långa och flikiga. De är fästade inne i hyllets rör. Fruktämnet är underjordiskt, fruktskaftet förlängs efter blomningen så att frukten vid mognaden kommer upp ovan jord. Frukten är en trerummig kapsel.'

Även om krokusen är perenn, så blommar varje enskild lök bara en gång. Löken ger dock upphov till sidolökar som i sin tur blommar. Krokusen blommar i många olika färger och färgkorsningar. Blomningstid beroende på sort är mars-april, ev. maj. Den höstblommande krokusen (C. speciusus), blommar under september-oktober med ljust violetta blommor.

Vanligen förekommande sorter i svenska trädgårdar är bägarkrokus (C. chrysanthus), vårkrokus (C. vernus), snökrokus (C. tommasinianus) samt höstkrokus (C. speciosus).