Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Reflexer

Viking Grace passerar kl.21.10. Runsala, Åbo 26.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Försöker hålla takten med 365-dagars fotograferandet. Höll på att glömma mig igår, men tog kvällen till hjälp när jag kollande in sjungande fåglar i Runsla i skymningen; stämningsfullt med taltrast, koltrast, rödhake och stare i skymningskoncert. Vårfräscht i luften efter en hel dags regn.

Viking Grace passerade med en hel svärm vitfåglar efter sig. Mäktigt med ett stort fartyg som går så tyst ... (gasdrivet).

Nr 116/365.

Publicerad 2013-04-27 14:14 | Läst 1340 ggr 0 Kommentera

Besök i anrik förening

Kristian Frantz hänger upp tävlingsbilderna. Helsingfors 25.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Hade i går kväll äran att välja ut vinnarbilder från temat "Skymning" under en klubbkväll på Nordens äldsta aktiva fotoförening "Amatörfotgrafklubben i Helsingfors" (grundad 1889). Eftersom jag aldrig bott på orter med en aktiv svenskspråkig fotoförening var det roligt att se hur en dylik fungerar; gillade konceptet.

Nästa år fyller de 125 år!

Föreningen har ett eget fotolabb, både för analogt och digitalt, och när de håller månadstävling är det riktiga påsiktsbilder som gäller, det tycker jag är rejält.

Som tävlingsdomare får man ju vara subjektiv, och jag körde helt på min egen "skymningskänsla", dvs, bilder som gav mig en fin skymningskänsla. Jag valde ut bilderna nr 1, 2 o 4 i övre raden (räknat från vänster) samt den som Frantz hänger upp (= hedersomnämnande). Och sen hade de lika många bilder i svartvitt.

Sen berättade jag om mitt fotograferande som jag avslutningsvis illustrerade med ett urval bilder som jag hade satt i ett LR-bildspel. I hastigheten hade jag glömt att klicka bort "slide duration" från en tidigare visning (utan prat) och hade plötsligt ett bildspel på en minnessticka som forcerade i sin egna förinställda takt (jag hade nog testkört, och då aktiverades inte "tidsmaskinen", utan bilder kunde klickas fram en och en ...). Snopet.

Men det var ändå en fin kväll. Lärde känna en massa trevliga fotoentusiaster - som avslutade klubbkvällen på en restaurang. Den klubben var det stil på!

Nr 115/365.

Publicerad 2013-04-26 12:25 | Läst 1824 ggr 4 Kommentera

Long lost friend

Stillhet. Uittamo, Åbo 24.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Då och då brukar jag reflektera över en fotograferade kille som jag umgicks med då och då under åren i Botswana 1992-94, och som jag köpte ett stativ av - som jag använder vid reprofotografering.

Jag hade glömt hans förnamn, kom ihåg efternamnet - till jag för en stund sen snubblade över honom på internet; han hade i fjol vunnit en stor fototävling i Botswana. Åtminstone så tror jag att det är rätt kille. Har mejlat honom, skall se om jag får svar.

Har verkar ha utvecklats stort; här är hemsidan: http://kalahariimages.com/index.html

Det är ju så att när man jobbat i projekt utomlands så träffar man så oerhört många människor, som man bara inte kan "hålla reda på". Det blir bara så att de flesta kontakter försvinner med åren - tills man plötsligt hittar varandra igen ... Spännande.

Bilden ovan är från kvällens sista hundpromenad, strax innan solan gick ner - och ljuset var magiskt för en halvtimme.

Nr 114/365.

Publicerad 2013-04-24 22:57 | Läst 1518 ggr 3 Kommentera

Om långsamheten hos en sippa

Mot ljuset. Uggleskogen, Hirvensalo, Åbo. 24.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Stefan Castas bok "Bommorna är jordens ögon" (213 s, 2000) är en kärleksförklaring till den vilda floran. Det är en personlig och ovanligt potetisk bok som har mycket att lära om naturen och om hur vi förhåller oss till den. Det är en bok om blommor och människor.

I kapitlet "Om långsamheten hos blåsippan" skriver han att det dröjer mellan fyra och tretton år innan en ny blåsippsplanta blommar. Han berättar om två svenska botanister som under 39 års tid följde blåsippornas utveckling och till och med hittade plantor som inte blommat en enda gång under denna tid.

Men de kan leva mycket länge, mellan 120 och 700 år! Alltså betydligt längre än skogen de växer i.

Fröna sprids huvudsakligen av stackmyror som samlar blåsippsfrön för att äta upp de fettrika bihangen.

Kapitlet om blåsipporna avslutas så här: "Värt att notera är kanske även att blåsipporna, den förmenta långsamheten till trots, blommar först av alla sippor".

Publicerad 2013-04-24 19:12 | Läst 1793 ggr 2 Kommentera

Lycka kan vara en trädpiplärka

Trädpiplärkans skog, Friskala, Åbo. 24.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Ja, en stunds lycka kan vara en trädpiplärka. Vårens första. Som idag. Tyckte mig höra kontaktlätet över strandängarna. Sen när jag drog upp i en skogsbacke, en sydsluttning som värmdes av morgonsolen började den sjunga. Härligt. En fågel som är så full av energi när den dra upp sin sångflykt.

Just då förstod jag Dalai Lama som i en föreläsning (som blivit en bok) har berättat om lycka, bland annat om vikten att lära sig identifiera de stunder när man känner lycka, som kan vara när som helst, var som helst. Både korta och långa stunder. Och det kan gälla de mest enkla och banala ting.

De stunderna, ögonblicken, skall man lära sig att ta till vara sade han. Många jagar hela livet igenom efter lycka, utan att hitta den, bara för att de kanske tror att det är något definitivt, något som är stort, statiskt och stabilt när man en gång hittat den. Nej, stunder av lycka kommer och går, det vet vi alla.

Och just i morse, i solen, när trädpiplärkan i sångflykt mellan tallarna annonserade sin ankomst (den anlände senaste natt), kände jag lycka. Samtidigt hördes sjungande bergfink (på flyttning norrut), trummande mindre hackspett, lågmälda stenknäckar och sjungande svartmes. Och från strandängarna hördes vårens första rödbena medan enkelbeckasinerna spelade.

Det är sådana gånger som jag tänker på amerikanaren Leonard Nathan som i sin bok "En vänsterhänt fågelskådares dagbok" (orginalet från 1996, sv. översättn. 2002) filosoferar runt detta med epifani, "höjdpunktsupplevelser", som är vanligt bland ornitologer, när man sett och upplevt något som berör. En synnerligen intressant liten bok.

Här förklaras ordet närmare:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=epifani

Annars: det är bra att äga en hund som måste rastas, utan den skulle jag aldrig komma mig före att innan jobbet dra ut till skogs, varje dag ... Tack vovven!

Publicerad 2013-04-24 10:20 | Läst 1574 ggr 1 Kommentera

Föregående 1 ... 729 730 731 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Reflexer

Besök i anrik förening

Long lost friend

Om långsamheten hos en sippa

Lycka kan vara en trädpiplärka

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv