Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Sångsvan som grävmaskin

Bygger bo. Åbo 22 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Kollade in ett sångsvanrevir ett stenkast från livliga trafikleder in till Åbo. Boygget var i full gång trots att våtmarksområdet ännu till största delen låg under is. Det gäller att börja tidigt. Äggen skall ruvas en dryg månad och sen tar det minst tre månader innan ungarna kan flyga.

Isen runt bobalen hade smält och medan en av svanarna i paret låg och kollade läget, jobbade den andra som en grävmaskin. Sträckte sig framåt och ner i vattnet och fiskade upp ordentliga lass med växtmaterial som den sen byggde upp bobalen med.

Sångsvanen var helt omedveten om mig, jag fotograferade genom en liten öppning från en tät skogsdunge mittemot boplatsen.

Under min livstid har sångsvanen återtagit landet; när jag föddes fanns det bara en handfull häckande sångsvanar i avlägsna trakter i Lappland. Idag finns de precis över hela landet.

Den som räddade sångsvanen från utrotning i Finland var veterinären och författaren Yrjö Kokko som hemkommen från kriget beslöt att försöka fotografera de sista häckande sångsvanarna. I Fattigfinland jagades sångsvanen hårt, den hade ju mycket kött att erbjuda. Likadant var det nog också i norra delen av Sverige.

Det tog Yrjö Kokko 6-7 vårar av strapatser i Lappland innan han hittade rätt, och kunde börja fotografera ett häckande sångsvanpar - som han skrivit en hel bok om (Sångsvanens land, 255 s) som utkom på svenska 1951. I slutet av 1940-talet var svanarna mycket skygga och häckade endast i otillgängliga områden där ingen rörde sig.

Boken är en verklig läsupplevelse som saknar motstycke i Norden! Bilderna är inget att hurra för (ljussvagt teleobjektiv/svåråtkomlig lyx i Finland efter kriget), men texten är fantastisk. När Kokko började få bra bilder från sitt gömsle (som såg ut som en ren, med bjällror och allt ...), när vädret blev bättre, tyckte han att svanarna började bli vana med honom (genomskådade hans koncept) och då tyckte han att spänningen i berättelsen skulle bli lidande, och packade ihop och for därifrån (för att börja skriva på boken). Alltså blev de fina och skarpa bilderna otagna.

På bokens bakre pärm skriver förlaget bl.a. följande om boken: "Det är historien om två mäns vildmarksströvtåg, om nervkittlande kamerajakt och tröttsamma strapatser, om en allt besegrande entusiasm och energi som slutligen ledde till ett resultat större än någon vågat drömma om. De bilder som illustrerar Yrjö Kokkos berättele är nämligen till stor del unika kameraskott, prestationer som fyller varje fågel- och naturvän med glad beundran."

Detta är den första höglitterära "fågelfotograferingsdokumentationen" i Finland som jag känner till, som ledde till att allmänheten fattade tycke för fågeln, som skyddades och upphöjdes till landets nationalfågel. Kokko "skrev som Strindberg", inte som biologer och fotografer skriver ...

Hittade inte så mycket om Yrjö Kokko på nätet, här en länk till Wikipedia info på finska:
http://fi.wikipedia.org/wiki/Yrj%C3%B6_Kokko

Nr 112/365.

Postat 2013-04-22 18:42 | Läst 1960 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Huvud bland isflaken ...

Issimmare, Långvattnet, Åbo 21.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Fotograferade igår de sista isresterna (i sundet som skiljer Hirvensalo ö från fastlandet) från ett berg när jag upptäckte ett huvud bland isflaken. Måste kolla med kikaren, och ser en man simma ut längs en ränna (som vitvalarna i Arktis ...) ut till öppet vatten.
En vinterbadare! Det kan man kalla stamina ...

Han simmade tillbaka också, och försvann in i en ångande bastu. En vardagsbild från Finland.

Postat 2013-04-22 13:55 | Läst 1573 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tussilago med tele

Tussilago via 500 mm. Runsala, Åbo 21.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

En härlig dag i naturen. Sol från blå himmel, fågelsång, gula och blå blommor (tussilago och blåsippa), tupplur i solen på en sydsluttning, tog de sista isbilderna i sundet - och så vidare. Bara så skönt att i lugn och ro njuta av vårnatur med kamera och kikare till hands.

På hemvägen från ön Runsala såg jag i ögonvrån buketter med tussilago på en gräsmatta vid en "truckstation" nära hamnen. Eftersom blommorna växte uppe på en liten kulle med en landsvägsbro i skugga i bakgrunden tänkte jag att här kunde testas med telefotografering längs marknivån. (Är det alltför "platt" stör vegetationen i förgrunden dylik fotografering; nu blev störande vegetation i en lägre svacka).

Ut med liggunderlaget, sen liggande på gräsmattan med 500 mm i skjutläge, till förbipasserande bilisters glädje, och tog några bilder. Körde med största bländare (4), men inser att jag inte borde ha varit så njugg ... skärpedjupet är så frukanssvärt begränsat på närmaste avstånd (4,5 m). Men kul ändå. Sensmoral; det behövs inte alltid makro för att fotografera växter.

Postat 2013-04-21 19:20 | Läst 1071 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Morgonstund

Gratis koncert by Alauda arvensis. Friskala ängar 21.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Satt en timme i en solig glänta intill ett åkerområde och bara njöt av en värmande morgonsol (efter en kall natt, - 5 C kl.07). Lyssnade på sjungande sånglärkor, överflygande ängspiplärkor och i fonden satt en enkelbeckasin och klämtade på sin klocka.

Erik Rosenberg skriver bl.a. så här om enkelbeckasinen i sin eminenta handbok "Fåglar i Sverige" :

"--- anländer mycket tidigt om våren, ungefär vid tjällossningen. I synnerhet om kvällarna är han i farten med sitt spel. Båda makarna utstöta ett mycket markant läte, ett raskt och taktfast tick - tack tick-tack tick- tack ..... som pågår långa stunder och ibland slår över till ett slags enstavit tack tack tack tack .... Detta läte utförs av fågeln både i luften och på marken och mycket ofta när han står på en sten, en stolpe, eller i en trädtopp."

Dylika (fältbaserade) iakttagelser hittas inte i de kortfattade texter som moderna fågelhandböcker tillhandahåller.

Försökte fånga in någon av de sjungande sånglärkorna när de var tillräckligt lågt, på vägen tillbaka till bilen.

Nr 111/365.

Postat 2013-04-21 11:09 | Läst 1136 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Med baken i vädret

Första mötet, våren 2013. Runsala, Åbo 20.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Skönt med objekt- och objektivbyte. For idag specifikt ut för att söka blåsippor (och tussilago), hittade en hel del. Det är på tiden.

Och så skönt det är att breda ut liggunderlaget och lägga sig på magen med rumpan i vädret och i lugn och ro söka lämpliga bildvinklar, samtidigt som en massa vårfåglar underhåller med sin sång.

Detta är världens underbaraste naturterapi. Vilken kontrast till att som värsta action- /sportfotograf försöka fånga fåglar och vilda djur med teleobjektiv med snabba tider, snabba rörelser, häftigt tempo där det gäller att reagera på en bråkdels sekund.

Nere bland växterna kan man ta det lungt. Här är brådska det minsta som behövs, tvärtom. Ju längre tid man tar på sig, desto bättre.

Men ibland väcker ju denna ställning en viss munterhet bland förbipasserande. Jag minns så bra för ett antal år sen när jag i samma skogsbacke som nu hörde en grupp ungdomar närma sig längs en naturstig, som jag inte brydde mig om. Hörde hur de stannade, tisslade och tasslade, tills jag hör en bekant pojkröst som plötsligt säger "Men det är ju pappa!"

Det visade sig vara sonens skolklass på utflykt. Men han behövde inte skämmas för sin far - jag pratade en stund med dem och berättade vad jag gjorde, och efteråt var det en och annan som sade att "--- en sån pappa skulle jag också vilja ha ---".

Postat 2013-04-20 14:23 | Läst 1188 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Föregående 1 ... 730 731 732 ... 959 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Sångsvan som grävmaskin

Huvud bland isflaken ...

Tussilago med tele

Morgonstund

Med baken i vädret

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv