Med leriga skor
Ett enkelt koncept

Snart borta, och väl är väl det. Brinkhall, Kakskerta, Åbo 27.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 58/365.
Parkerade bilen. Hade picknic-lunch i solen uppe på ett berg. Våryra korpar i luftrummet ovanför. Sjungande svartmes från skogen. Sen dagens motionsrunda: vi gick 30 minuter åt ett håll, svängde och gick tillbaka. En hel timmes non-stop vandring i rask takt är verkligen skönt.
Vi passerade ett vackert hus byggt av rundvirke. En dam krattade på infartsvägen utanför. Det visade sig vara ägarinnan som var vänlig och pratsam. En två minuters pratstund som gav en massa positiv energi, i all sin enkelhet.
I går upplevde jag och frun motsatsen, på ett helt annat ställe trekvart norr om Åbo. Passerade ett medelålders par som ställt upp stativ och tubkikare på en vägkant. De skulle spana in vårfåglar.
Jag sade några "small talk-ord" om det fina vädret. Mannen som inte ens hälsade tittade på mig som om jag störde honom. Och plötsligt kände jag hur mitt inre system "förgiftades" av hans ignorans. Jag skulle nästan ha haft lust att säga något otrevligt ...
Sånt kan bara hända i Finland, att man får känna olust vid möte med sådana som är asociala, och det är rätt vanligt. Tyvärr.
Här finns massor av "mind your own business-typer", som inte vill bli störda. Inte ens med en kort hälsning, eller med några korta small-talk fraser.
Så länge det varar

Passar på att fotografera sådant som snart är borta; det kan räcka länge tills det blir isvinter igen i Åbo. Foto: Håkan Eklund.
Bildhistoria

Hittade denna i arkivet, jag framför hemgården i Kimo, Oravais, Österbotten. Tagen en bit in på 1980-talet, gissar jag. Foto: Anita Eklund.
Snart en bristvara

Idag första riktiga vårdagen med sjungande sånglärka, jipppiiiii. Runsala, Åbo 26.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 57/365.
En bildskatt

En augustimorgon i ödemark, British Columbia, Canada. Foto: Håkan Eklund. Nr 56/365.
"Redan innan det ljusnar gör Hans i ordning Super Cuben. Det är kallt i luften, alla ytor våta av dagg. Men det är vindstilla och utmärkt flygväder. Efter en kort frukost har han planet i luften, vackert tecknad mot de blånande Klippiga bergen i öster. Framför sig fem timmars flygning över vilda berg och täta orörda skogar. En mellanlandning måste han göra för att fylla på bränsle som han har med i kanistrar.
Tillsammans med Åsa, barnen, hunden och trailern lastad med båt, snösläde, motorsåg, ATV (fyrhjuling) och syltburkar har vi 1400 km landsväg att köra. Det är två långa dagar genom vildmark. Största delen längs Alaska Highway."
Så inledde jag en artikel 1994, jag tror att den aldrig blev färdig. Jag hade kommit med familjen från Botswana, hade lite extra slantar i fickan och flög till Canada i augusti för att träffa min barndomskompis Hans Berg med familj. De hade en 3800 km2 stor trapline vid Stikinefloden, där de tillbringat sommaren. De avslutade vistelsen i augusti, jag hjälpte hans fru att köra hem bil och båt på trailer + deras två små barn. Hans flög hem planet. De bodde då i Hudson´s Hope i B.C.
A long story.
Jag har idag reprofotograferat massor med gamla diabilder, bilden ovan är en av dem.
