Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

En tragisk utveckling

Glädje och sorg. Helsingfors 28.5.2012. Foto: Håkan Eklund.

Sitter i bilen i regnet i Helsingfors med bilen till bredden fylld med sonens flyttlass och läser en kvällstidning medan han slutstädar första vinterns studielya, innan hemfärd till sommaren. Halva tidningen är fylld med ung sorg förorsakad av en ung kille som plötsligt valde att bli en mördare, halva tidningen är fylld med ung glädje (årets studenter). CD:n trummar ut Metallicas "The Day That Never Comes" som på sätt och vis ger en ram åt de svarta rubrikerna.

Man kan fråga sig, vad håller på att hända med en massa unga, vilsna män? Att en 18-årig kille, som alla betraktat som helt normal, klättrar upp på ett tak och helt sonika i vårnatten börjar skjuta ner ungdomar på gatan med pappas älgstudsare är mer än skrämmande. Som killen i Hyvinge, under natten till söndagen. Två dog genast, en ung poliskvinna är sönderskjuten (lever tillsvidare) och en massa andra ungdomar är allvarligt sårade.

Trots att denna mördare inte hade något egentligt motiv (vad man hittills vet), hade han något gemensamt med den norska terroristen Breivik: han älskade att träna krig, skarpskytte och att döda virtuellt via videospel, och att med kompisar leka krig i skogen med Airsoft-vapen.

Enligt tidningarna hade denna unga kille krigsveteranen Simo Häyhä (http://en.wikipedia.org/wiki/Simo_H%C3%A4yh%C3%A4) som förebild, en finsk soldat som under kriget dödad minst 505 ryska soldater - som krypskytt.

En skrämmande och tragisk utveckling, mitt i den materiella välfärden ... (som bland annat skapats på bekostnad av mental välfärd ...).

Publicerad 2012-05-29 23:05 | Läst 5763 ggr 1 Kommentera

I samspråk med maestro

Heikki Willamo berättar. Hangö 26.5.2012. Foto: Anita Eklund.

Idag avslutade vi kursen 2011-12 som jag och kollegan Paul Söderholm dragit för Fotoskolan vid Hangö sommaruniversitet. Ett härligt kursgäng, ett fantastiskt ställe (Hangö) och denna gång med två intressanta gästfotografer: Heikki Willamo och Janne Gröning.

Heikki Willamo berättade om sina många fotoprojekt som antingen blivit böcker (hittills 19 st) , eller skall bli böcker. Han illustrerade det verbala med bilder i svartvitt som han numera helt förlorat sig i; och bildspråket har blivit allt mera konstnärligt. Att lyssna till Willamo och låta sig förtrollas av hans bildkonst var en lisa för själen. Under fotograferingen följande dag sågs många spår av Willamos föreläsning ...

Skärgårdsfotografen Janne Gröning berättade om sin väg till fotograferingen, som gick via en total utbrändhet - och hur fotograferingen (som han aldrig tidigare sysslat med) blev den terapi som tog honom tillbaka till ett kvalitativt liv. Och som tidigare affärsman, kan Gröning konsten att sälja bilder - som han förädlat på en massa olika inredningsmaterial och via inredningsarkitekter hittat vägen till många publika-/företagsutrymmen. Han har också i samarbete med andra illustrerat några böcker. Under de senaste tio åren har Gröning hållit 68 utställningar.

Idag fick vi alla utställningsbilder färdiga, som skall visas i Hangö stadsbibliotek sista veckan i juli. Det blev en intressant och omväxlande bildskörd tagna under fyra kursveckoslut i utskärsstaden Hangö (Finlands sydligaste) under fyra årstider.

Publicerad 2012-05-27 19:42 | Läst 6351 ggr 1 Kommentera

Ett avslöjande objektiv

Genom lövverket. Åbo 24.5.2012. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag haft 500 mm gluggen "påmonterad" + monopod en längre tid har jag passat på att ta också annat än fågelbilder. Har kommit underfund med att det är rätt kul att vandra i stan med denna kanon till objektiv och spana in fotomotiv. Kollade in restaurangbåtarna och dess klientel från långt avstånd i kväll, men det blir lätt rätt avslöjande. Med detta tele ser man allt och man vet ju aldrig vem som är ute med vem. För mig känns det mera bekvämt att fotografera människor i helt "främmande" städer och samhällen.

Här (ovan) har jag vandrat i en park ovanför ån, och kollat in några kvarter. Mjukade upp bilden i LR, att allt kantigt matchar bättre med löven.

Lyckades också fotografera vårens första härmsångare som sjöng för brinkära livet uppe i en alm. Också vårens första rosenfink hördes. Säkert har de redan funnits här några dagar, men jag har bara inte rört mig i deras biotoper. Och trastarna har redan flygfärdiga ungar; hur kan en vår bara så där rusa förbi.

I morgon har vi fjärde och sista fotoveckoslutet för Fotoskolan vid Hangö sommaruniversitet. Vi har träffats under alla fyra årstiderna, nu var det meningen att vi skulle dokumentera vår - men med denna värme är det ju redan sommar ... Sen skall kursdeltagarna hålla utställning i juli.

Publicerad 2012-05-24 20:58 | Läst 6079 ggr 1 Kommentera

Kvalitetstid med Metallica

Min granne, lyssnar på Metallica. Hirvensalo, Åbo 23.5.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kvalitetstid. Har varit ut på första cykelturen (hörde rördrom) för i år, har klippt gräsmattan (och diskat), har fotograferat min livliga granne (ovan), laddar ner dagens bildskörd (liten) och har korkat en flaska rött. Har Metallicas "Death Magnetic" på steron så att det dånar i lägenheten.

Detta är en stund livskvalitet. Frun är på hemväg från arbetsresa; det gäller att passa på med musikval och volym ...

Behöver också Metallica för att neutralisera Eurovisionstrallarna från igår. Gillar "tuff" musik med bra lyrik och som inte låter sig tvingas in i 2 minuters konceptet, utan dånar på i det oändliga. Helst skulle jag lyssna på gitarr- och trumsolon i tio minuters pass.

En gång i mitt tidigare liv, för ljusår sen, var jag på god väg att spela i ett band (saxofon ...), men sen tog livet andra svängar. Men det vet jag, skulle jag få leva om mitt liv, skulle (utövande av) musik inneha en större del av mitt liv, än vad "det blev".

Att sonen musicerar (till husbehov) gör mig glad; han förverkligar det som blev ogjort för mig.

Publicerad 2012-05-23 20:45 | Läst 1963 ggr 2 Kommentera

Eurovisionsspektaklet

Sommarkväll i Åbo. 22 maj 2012. Foto: Håkan Eklund.

Finns det något mer upphaussat evenemang än Eurovisionsplågan som just nu trallar på i Baku? Ett spektakel som borde stuvas om ordentligt.

Just nu dånar de enformiga trallarna från nedre våningen; jag tittade en stund - och det räckte. När man bara lyssnar slipper man åtminstone se alla lättklädda krimskramsdansare som inte har något med musik att göra. Billigt så det förslår.

Hoppas att de ryska tanterna vinner; de representerar i alla fall sin egen kultur! Och Islands bidrag verkade hyfsat.

Sen borde det vara förbjudet att sjunga på annat språk än modersmålet; att de flesta sjunger på engelska är typiskt inställsamhet. Fy för den lede.

Och sen skulle det vara så spännande om någon artist kunde passa på och skrika ut något om alla oskyldiga som sitter inspärrade i Azerbajdzjans fängelser i detta skurkland ...
Många människor har med våld vräkts undan för allt som byggdes för denna glittriga fest på fågängans marknad.

Publicerad 2012-05-22 22:23 | Läst 1964 ggr 2 Kommentera

Föregående 1 ... 778 779 780 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

En tragisk utveckling

I samspråk med maestro

Ett avslöjande objektiv

Kvalitetstid med Metallica

Eurovisionsspektaklet

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv