Med leriga skor
Jim Brandenburg - nästa

Fotoklubben Pictura, ÅA, Arken 16.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Noterar att fotoklubben Pictura har ställt ut bilder i grannbyggnaden här på Arken/Åbo Akademi. Många av bilderna är mycket bra. Kollade på deras hemsida (http://fotoklubben.fi/) och inser att också ÅA:s personal kan vara medlemmar, jag har under en massa år trott att det enbart är en studentförening. Skall kolla in deras nästa månadsmöte.
Alltid lika kul att träffa andra fotointresserade; ikväll blir det en höjdare - Jim Brandenburg håller vernissage i grannstaden Salo (mera känd för sina Nokiafabriker). Här en länk till hans blogg: http://jimbrandenburg.blogspot.com/
Jag vet inte om Jim himself är närvarande på vernissagen? Hoppas det. Hur som helst, skall bli kul att se hans utställning.
Stort tack till Gun och Tuija på naturhistoriska föreningen Ostrobothnia Australis i Vasa som fixade "biljetten".
Bilder på näthinnan

Åfärjan "Föri" har inlett trafiken. Åbo 15.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Ibland är situationen den att bilder endast blir lagrade på den egna näthinnan, och sen vidare in i långtidsminnet på en (obeständig) fil. En del minns man länge, men det finns knappast någon garanti att de har alla detaljer kvar efter ett antal år.
I morse iddes jag inte ens försöka med kameran, tänkta att nu skall jag bara njuta. Tyckte att något flimrade till i sluttningen utanför arbetsrumsfönstret, tittade en gång till - och får syn på en hermelin som hoppar, springer, klättrar som en oljad blixt. Helvit med svart svansspets.
Den håller till i en fläderbuske som växer i en sluttning med ett litet stenskravel, men är inte en sekund stilla. Det är inte ofta jag sett hermelin, men aldrig så länge och så bra. Och den bara rusar runt, upp och ner i busken, ut på skaren bland tuvorna - och sen tillbaka. I ett otroligt högt tempo. Aldrig någonsin har jag sett ett djäggdjur med en sådan snabbhet, inte ens i Afrika. Det ser ut som om den skulle ha en sån enorm livsglädje, att den inte riktigt vet hur den skall vara!
Sen måste jag lämna hermelindansen och sticka till jobbet; hoppas att den kunde bli stationär - att jag kunde lurpassa på den med kamera vid något tillfälle.
Kammade noll

Isen bryts för å-färjan. Aura å, Åbo 14.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Perfekt väder för ugglelyssning. Vindstilla, stjärnklart, lite påfruset, rätt årstid. Körde till ett område känt för kattugglor, stannade på olika ställen och lyssnade. Nix. Absolut inget. Endast ljudförorening från trafik, både från marknivå och från flygkorridoren som passerar över Åbo.
Kändes faktiskt som en urban förorening. Det var vackert att titta på alla eksilhuetter mot en fin stjärnhimmel, men saknade den tystnad som en natt borde ge. Fy för den lede ...
På bilden ovan bryts isen i Aura å för att färjan i bakgrunden igen kan starta sin trafik. Ett vårtecken av rang. Och uppe i vänstra hörnet seglar en gråtrut, ett annat vårtecken. De har intagit höghustak som häckningsskär ..., ett fenomen som pågått ett antal år. Klokt i sig, där får de vara trygga för både människor och rovdjur. Men samtidigt känns det lite skrämmande att också djur och fåglar blir urbaniserade ...
Viktigt med rätt text-bild förhållande

Vinterpromenaden över Aura å, rivs i morgon. 13.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Man får säga vad man vill om snailmail, men visst tusan är det kul att hemkommen från jobbet plocka ut två fina fototidskrifter ur postlådan: Camera Natura nr 1/2012 och Naturfotografen nr 1/2012. Samtidigt kommer jag på att jag säkert glömt att betala FS Magazin ... (som jag såg i tidningskiosken ...).
Camera Natura är ju en flott produkt, allt är perfekt - förutom en sak: den är aningen "snabbkonsumerad" ... Det vill säga, är det bara fina bilder och fin layout i en tidskrift, är det som att kolla skyltfönster i stan, det är snabbt gjort. Samma gäller för en bok. Trots att en fotoprodukt skall fokusera på presentation av bilder, skulle det nog gälla att också ta med tillräckligt med läsbart, för att få en att stanna upp, att bli längre kvar. Att dras med in i fotografernas funderingar.
När det gäller BioFotos medlemstidskrift "Naturfotografen", blir man länge kvar. Det mesta är på norska, och det är inte jag så värst van att läsa - men sammantaget tycker jag att förhållandet text och bild är ganska optimalt. Och layouten i denna BF-publikation har blivit avsevärt mycket bättre under senare år; duktigt jobbat! I detta nummer har Anna Ulmestrand med en artikel om makrofoto, den skall bli intressant att läsa. Och förstås en massa bra norskt material. Utan denna tidskrift skulle jag veta ganska lite om naturfoto i Norge - tack för det BF Norge!
Sen är jag mycket glad över att BioFoto Norge såg till att hålla tidskriften "Naturfotografen"kvar i föreningens ägo (den var ju nära att kapas av en kommersiell tidskrift ...). Jag var också med och kämpade för dess överlevnad ...
Det är viktigt att också icke-professionella fotografer i en förening också har tillgång till spaltutrymme. Idag är det en tydlig trend att de flesta naturfototidskrifter främst tar in material producerat av yrkesfotografer, så är åtminstone fallet med den finska naturfotoföreningens tidskrift "Luontokuva". Trots att föreningen har 3100 medlemmar, är det oftast ett dussin profffsfotografer som år ut och år in fyller sidorna ... Det är klart att resultatet är strålande, men känns ändå i längden tråkigt eftersom samma bilder också hittas i deras böcker ..., och på deras utställningar ...
Därför har vi som är svenskspråkiga i Finland bildat BioFoto Finland och vi ger inom en månad ut vår första årsbok, med medlemmarnas bilder. Det tycker vi är viktigt.
Om illustrationer som blir konst

Våren utanför min trappa. Hirvensalo 12 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.
Läser Christel Kvants bok "Trädets tid" (2011) och gillar både text och illustrationer. Hennes söner Tobias och Viktor har formgivit och illustrerat boken - resultatet är fenomenalt! Kul att se Victors trädbilder som gjorts till riktiga konstverk!
Det är ju så som Terje Hellesö borde ha förstått att jobba, när han hade ett sånt stort behov av att trixa vid datorn. När bilder medvetet och uppenbart formas om till konst, är ju allt möjligt - dock skall det ju inte ske med stulet material . . .
Och bokens innehåll borde läsas och bergrundas av alla som gillar att röra sig i skog; speciellt önskar jag att representanter för skogsindustrin, -myndigheter och fackmän skulle läsa boken noga. Helst två gånger ... I kapitlet "Den nordiska taigan" skriver hon bl.a.: "Men medan svenskarna köper andelar i regnskogen för att rädda den, vet vi väldigt lite om hur det står till i våra egna skogar. I själva verket återstår bara omkring fem procent av den ursprungliga, naturliga taigan i vårt land. Över tvåtusen skogslevande arter är hotade i olika hög grad - flera hundra av dem är rentav utroningshotade."
Situationen i Finland är minst lika bedrövlig. Här liksom i Sverige fokuserar man enbart på skogsekonomi, och struntar fullkomligt blankt i skogsekologin ...
