Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

En bildskatt

Fotografen Kaj Dahls skärgårdsbilder - en bildskatt. Foto: Håkan Eklund, 3.2.2012.

Just nu jobbar jag med ett synnerligen intressant projekt. Kompisen Anders F har via intressanta vägar och möten, hittat fotografen Kaj Dahls (1945-2003) "kulturskatt" - som var undanplacerad i ett vindsförråd i Helsingfors. Nu skall vi göra ett temanummer om materialet för tidskriften Skärgård som jag basar för.

Jag har nu i veckor suttit och renskrivit hans dagbok när han i egen motorbåt körde omkring i den västnyländska, den åboländska och i den åländska skärgården och samlade in text- och bildmaterial. I "skatten" finns bandinspelningar, dagboksanteckningar, disketter med bokmanus, buntvis med pappersbilder i svartvitt (se ovan) samt en hel pärm med pressklipp från hans utställningar (också från Stadsmuseet i Sthlm) och pressklipp med bokrecensioner.

Han gav ut fyra fotoreportageböcker om skärgård: Nyländsk skärgård (1975), I Ålands övärld (1976), I Skärgårdshavet (1987) och Smugglare i skärgård (2003). Materialet är unikt så till vida att han kom att dokumentera den sista generationen med utskärsbor som ännu i mitten av 1970-talet levde på fiske och (delvis) småbruk. De var de sista genuina skärgårdbor, i en tusenårig kustsvensk skärgårdkultur i Svenskfinland, som ännu levde av havet.

Det är intressant att läsa bokrecensionerna, som ofta är skrivna av recensenter som inte förstod värdet av hans kulturgärning, utan hängde upp sig på ovidkommande detaljer och tillkortakommanden som egentligen var förlagets missar. Men det är en lång historia.

Hans bildmaterial är idag unikt och bildkopiorna håller mycket hög standard, både kompositionsmässigt och rent fototekniskt sett (= gott mörkrumshantverk).

Publicerad 2012-02-03 21:43 | Läst 2231 ggr 0 Kommentera

Om tundrans fria själar

Fabriksgatan, 2.2.2012. - 22 C. Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Bitande köld med snålblåst, kanske motsvarande -25 C. Mötte inte en endaste själ under hundvandringen för en stund sen. Men vad är nu köld om man har förstånd att klä sig rätt, isklimpar som bildas i skägget är enda extra, men det går ju snabbt att smälta.

Detta är vinterns Sibirienhälsning därifrån dessa mäktiga köldhögtryck pressar på. Bra omväxling, det är ju ändå snart vår!

Har fått en recensionsbok som heter "Siperian sylissä" (I Sibiriens famn) av Marianna Flinckenberg-Gluschkoff utgiven på förlaget Maahenki (http://www.maahenki.fi/) som är en präktig bok på 256 sidor som skall blir intressant läsning. Till stor del handlar det om de naturfolk som bebor tundran. Kunde inte låta bli att gå händelserna i förväg och tjuvläsa ett kapitel som handlar om "förföljelsens år", dvs. de år (1939-40, 1945-46 och 1952) när Stalin och hans hejdukar med våld (tortyr, fångenskap, underkastelse, massmord) försökte fålla in/radera ut dessa tundrans sista fria själar. Via sin nomadiska livsstil blev de plötsligt Sovjetväldets fiender ...

Men Stalin var ju inte den enda som sysslat med sådant. I tiden satte ju den vita mannen från Europa skottpeng på aboriginer i Australien, bushmän i södra Afrika och indianer i Nordamerika. Och samerna på Nordkalotten har varken svenskar, finnar, ryssar eller norrmän satt något större värde på heller när nationalstaterna stal deras land och försökte utrota deras språk och kultur.

Publicerad 2012-02-02 18:41 | Läst 2098 ggr 0 Kommentera

ID tips

Klibbal i frost, minus 17 C. Hirvensalo 1 februari 2012. Foto: Håkan Eklund.

Ibland förvånas jag över människors okunnighet om natur. Jag förstår att man inte känner igen en massa "små växter", men stora synliga träd trodde jag att de flesta kände igen, vi har ju inte så många arter här uppe i norr. Men icke så.

Allt oftare har jag kommit underfund med att för många räcker det med att skilja på barrträd och lövträd. Och av barrträden, typ: tall = långa barr, gran = korta ...

För en som gärna fotograferar i natur lönar det sig alltid att försöka lära sig mera om våra arter, många kan kännas igen via små enkla detaljer, som trädet ovan som är en klibbal (Alnus glutinosa). Som du ser så hänger kottarna i ändan på ett "skaft" = där skiljer sig klibbalen från gråalen (Alnus incana) där kottarna sitter fast direkt på grenen. När jag i tiden lärde detta brukade jag tänka på "G", att det var Gråal om kotten växte direkt på Grenen ...

http://www.luontoportti.com/suomi/sv/puut/klibbal
http://www.luontoportti.com/suomi/sv/puut/graal.

Publicerad 2012-02-01 14:39 | Läst 2398 ggr 1 Kommentera

Riktig skog allt sällsyntare

"Alpskogen", Hirvensalo, Åbo. 31.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Under julannandagsstormen blåste en massa träd omkull. I "min skog" gällde det mest gamla rötskadade träd - alltså en helt naturlig utgallring. Jag hoppas att staden (som är skogsägaren) låter träden bli kvar som de är, de hör till skogsnaturen. Både estetiskt sett och biologiskt. Död ved tillhör skogens ekosystem, och massor med arter är beroende av död (eller döende) ved.

Jag passerar dessa träd varje dag när jag är ute med hunden just i denna skogsbacke (oftast är det för mörkt för att fotografera) och jag älskar att se omkullvräkta träd. Det ger liksom en äkta känsla av riktig skogsnatur, som det börjar finnas så lite av i Finland och Sverige. Vi har gott om träd, gott om produktionsskogar för industrin, men ack så lite skogsnatur. Tyvärr är det alltför få som förstår skillnaden, annars skulle det höjas fler röster, skulle man tycka.

Det mest tragiska är att många skogsområden som ägs av staten, kommuner och församlingar också har förvandlats till ekonomiskogar, där det är pengar som gäller - inte skogsnatur för ägarna, som alltså är vi alla som bor i området eller tillhör de nämnda organisationerna.

Publicerad 2012-01-31 19:13 | Läst 6209 ggr 4 Kommentera

Sist igen

Utsikt från min vardag. Arken. 30.1.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ibland blir känns det som om tiden inte räcker till, att det borde finnas 8 dagar i veckan och 30 timmar per dygn. Som idag. Klockan är nitton och jag borde har stängt datorn för länge sen, det har länge varit tyst och stilla i korridoren utanför. Tittade ut för en halvtimme sen, och tog dagens enda bild ...

Har som sagt som ambition att försöka ta minst en bild per dag under året; nu var det nära att jag glömde bort det hela. Få se hur länge det går innan det blir en tom dag?

Sen blev det en timme till på jobbet, och glömde ändå att "posta" bloggen ...
Nu är det redan en ny dag. Historia skapas snabbare än vad man kunde tro; man hinner knappt med nuet innan det är det förgågna. Hmmm, det har har ju sina fördelar. Att inget hinner bli tråkigt.

Publicerad 2012-01-31 09:14 | Läst 6062 ggr 0 Kommentera

Föregående 1 ... 801 802 803 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

En bildskatt

Om tundrans fria själar

ID tips

Riktig skog allt sällsyntare

Sist igen

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv