Gillar Skavlan

Den nyinvigda bron över Aura å, Åbo. 2 december 2011. Foto: Håkan Eklund.

Jag är ingen stor teve tittare, lite för passivt för mig. Men Skavlan gillar jag. Alltså norrmannen Fredrik Skavlan och hans show på SVT, som sen någon månad tillbaka också kan ses i Åbo, på FST5 (den finlandssvenska kanalen).

Gillar tempot i programmet, att man kan diskutera substans på ett avslappnat och underhållande sätt. Många motsvarande program (spec. i USA) handlar mest om trams och bullsh-t. Och Skavlan kan konsten att ställa svåra frågor och samtidigt hålla kvar glimten i ögat, att ingen trängs in i någon återvändsgränd av en agressiv programledare. Det är en konst som skickliga "people-persons" har, som kan gå rakt in i ett känsligt ämne med positiv energi- utan att det känns anstötande och offensivt.

Detta är ett härligt och fungerande koncept. Och jag gillar hans språk, en skandinaviska blandning av norska och svenska.

Bilden ovan har jag sett ett antal kvällar, men aldrig kommit mig för att ta, dvs. att stanna och rigga upp stativet. Nu såg jag den spännande himlen i fonden, som snabbt höll på att försvinna, och fick skynda på. Och bron invigdes för en vecka sen, är splitterny.

Om bokpresentationer

Ambulanser på väg till universitetssjukhus. Åbo, november 2011. Foto: Håkan Eklund.

Hade igår en presentation av Göran Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder" i Åbo Underrättelser (Finlands äldsta dagstidning, från 1824). De slog upp det på hela mittuppslaget, mäktigt! Hade med tre egna bilder som representerade innehåll, form och budskap - som Segeholm så briljant skriver om.

Innehållsbilden (en spillkråkshanne som matar sin ungar vid bohålet i en tall) hade de slagit ut på en hel sida (i princip A3 storlek); såg fint ut. En spillkråkhäckning som jag berättade om i en blogg i juli (http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/spillkraka-som-granne.htm)

Trots att jag jobbar som tidskriftsredaktör och skrivit i dagspress i 40 år, är det fortfarande lika barnsligt roligt att se egen text och bild i tryck. Närmast handlar det om glädjen att kunna dela med sig av sina tankar och intryck, och när det gäller bokpresentationer  är det ju det senare som utgör fokuseringen. Kompletterat med egna tolkningar och kommentarer.

Och sen är det också ett sätt att få böcker från olika förlag, gratis! Fast jag utgör väl nog ett undantag när det gäller bokrecensenter: många böcker som jag presenterar i tidningar/tidskrifter har jag faktiskt köpt själv ... (i min iver). Men det är roligt att skriva bokrecensioner om sådana ämnen som man själv gillar, det tröttnar jag aldrig på.

Mysstund med Foto

Julgranen utanför Åbo domkyrka, en regnig söndag. 27.11.2011 kl. 13.23. Foto: Håkan Eklund.

Små (och billiga) nöjen skall inte underskattas. Som att i novembermörkret på vägen hem från jobbet sticka sig in till en tidnings"kiosk" och köpa senaste nummer av Foto. Som jag gjorde ikväll.

På detta (helfinska) ställe , ett stenkast från min hemdörr, är Foto den enda svenska fototidningen som finns att köpa. Nu gäller det nr 12, som innehåller massor med läsvärt.

Att sen med ett eller två glas rött avnjuta några timmar med en fototidning, är ett sant nöje. Och jag börjar oftast från sida ett, och betar av allt. I lugn och ro. Det är den läsritual som jag gillar (när jag har avsatt tid för detta).

Inser också att jag gillar fotoreportagen, som Hannah Modigs bilder från St Charles, en "dead end town" i Appalacherna och Mikael Ringlanders text o bilder från ett ultraortodox kvarter i Jerusalem. Inser dock att Ringlander borde ha inkuderat en faktaruta med förklarande ord, en stor del av det som han skriver om begriper jag inte ett dugg av. Men bilderna och reportageidén är bra. Att visa på något som vanliga människor vet så lite om. Frank af Petersens passion för Afrika delar jag, men gillade inte hans sätt att göra svartvita bilder. Men, smaken är som baken, tudelad ...

Segeholms inspirationshandbok

Regnsöndag i november. Tavastgatan, Åbo. 27.11.2011 kl. 13.20. Foto: Håkan Eklund.

Igår sol och blå himmel, idag regn, hård vind och halvmörkt mitt på dan! Men som jag har skrivit tidigare, jag tänker inte låta sådant påverka mig mentalt. Tvärtom.

Körde runt i stan mitt på dan och tog en del "vindrutebilder" genom regnpiskad ruta, som roar mig storligen; bilden ovan ett snapshot mitt i trafiken med en hand på ratten och den andra med (tung)  kamera (dessutom med inflammerad hand, från "datamusarbete", yrkessjukdom  ...).

Alltså halvmörkt mitt på ljusa dan! Det är sånt man inte begriper vid midsommartid, när man då tänker bakåt.

Men det är sådan här dagar som man har tid att gå in på djupet, med tingens ordning. Som att för tredje gången läsa Göran Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder" En värdefull inspirationshandbok!

Det som jag gillar är hans sätt att bena ut olika begrepp. Han skriver att om man  vill göra bättre bilder och utvecklas som fotograf är det viktigt att känna till hur en bildupplevelse skapas och förstå hur skillnader i bildvärdering kan uppstå. Detta kan låta enkelt och banalt, men är ändå ”fotografiska grundstenar” som är lika viktiga som grundstenarna kring ”exponeringskunnandet”. Mycket kan låta som självklarheter, men jag känner ändå att just detta "självklara"  ger mig en tydligare uppfattning om detta med bildskapande. Boken rekommenderas!

Så här säger Segeholm, i sammandrag:

Vi behöver:
1) en verklighet att avbilda
2) en fotograf som översätter motivet till fotografisk form
3) en betraktare som tolkar bilden och fyller den med mening

När du tittar på bilden tar du automatiskt del av alla tre: du betraktar bildens motiv, tänker på fotografens arbete och reflekterar över den egna upplevelsen.

Sen när det gäller själva bilden handlar det om att ta hänsyn till tre olika slags värden:

1) Innehållsvärdet
2) Formvärdet
3) Budskapsvärdet

Innehållsvärdet
= det värde motivet har för betraktaren i verkligheten/verkligheten är viktigare än bilden

- en bild kan ha ett högt innehållsvärde för dig som fotograf (ex en bild av en släkting) men vara helt ointressant för en annan
- en "rakt på" pressbild kan ha högt innehållsvärde som nyhet, men ha ett lågt formvärde (dvs. det krävdes ingen större fotografisk "skicklighet" att skapa bilden)
- motivet är viktigare än formen, t.ex. en banal "kändisbild"
- bilder med högt innehållsvärde hittar du i familjealbum, i dokumentärartiklar och -böcker

Formvärdet
= det värde som fotografen genom kunskap och känsla tillför vid "översättningen" från verklighet till fotografi/fotografens arbete ger bilden dess värde (”graden av förädling”)

- ett enkelt motiv kan nå oanade höjder om fotografen lyckats tillföra bilden ett högt formvärde genom sin kunskap och skicklighet (komposition, exponering, ljusets kvalitet etc.)
- här ser du kanske fotografens arbete mera än motivet i sig; du kan uppskatta en bild med högt formvärde trots att motivet i sig inte betyder något för dig
- bilder med högt formvärde hittar du ofta på gallerier, i fototävlingar, i fototidningar och –böcker

Budskapsvärdet
= värdet av det budskap som betraktaren läser in i den färdiga bilden/upplevelsen av bilden är viktigare än bilden i sig

- när en bild får dig att uppfyllas av tankar och känslor som är mer än direkta reflektioner över bildens innehåll och form, så är det du som har fyllt bilden med ett budskap
- observera: en bild kan ha ett högt innehålls- och formvärde och ändå falla platt i sitt budskap ...
- självklart spelar både motivet och fotografens arbete stor roll för budskapsvärdet, men det är ändå betraktaren som gör jobbet
- fotokännare som sitter i fototävlingsjury är tränade att se till helheten, där budskapsvärdet väger tungt (medan tävlande inte kan förstå varför till synes tekniskt ”dåliga” bilder med lågt formvärde kan vinna fina placeringar ...)
- reklambilder, bildreportagebilder, kampanjbilder (insamling för svält, katastrofer) etc. har oftast högt budskapsvärde

En bra bild skall innehålla lagom proportioner av alla tre!

En bok som rekommenderas

Datacity, Åbo 26.11.2011 kl.16.30.  Foto: Håkan Eklund.

En fotobok som jag anser att varje aktiv fotograf borde ha i sin bokhylla är Göran Segeholms "Konsten att ta vinnande bilder" (2009). Om jag inte helt minns fel bloggade Göran här på FS om skrivprocessen, när han skrev boken.

Själv köpte jag boken på Fotografiska i Stockholm först  i början av detta år (2011), och det efter att ha bläddrat i boken och sett vad den verkligen handlade om. Eftersom jag är lindrigt intresserad av fototävlingar, trodde jag länge att boken handlade om sånt, dvs. hur man tar bilder som klarar sig bra i fototävlingar. Alltså kände jag att titeln var aningen vilseledande, eftersom boken handlar om viktiga grundelement som alla fotointresserade borde ta till sig. Fast det är klart, vinnande bilder är ju bra bilder. Oavsett användning.

I verkligheten handlar boken om en massa grundläggande element om bildseende, om sätt att fotografera, om olika typer av fotografer. En helt fantastiskt intressant bok som får många pusselbitar att hitta sina platser. Speciellt gillar jag hans indelning av bilder enligt innehållsvärde, formvärde och budskapsvärde.

När det gäller bilders innehållsvärde pratar han om två typer av fotografer, nämligen "jägaren" och "berättaren". I sammandrag handlar det (enligt Göran Segeholm) om detta:

Jägaren bestämmer sig först vad som anses vara värdefullt och söker därefter bilden; de vet att om de bara lyckas ta bilden så finns publiken

- bildvärdet har att göra med hur många liknande bilder som redan existerar
- här finns naturfotografen som försöker få bilder av sällsynta djur, fåglar och växter
- nyhetsfotografen som söker sitt exklusiva scoop
- bilfotografen som försöker få ett snapshot på testbanan av en ännu så länge hemlig modell
- paparazzifotografen som med sitt teleobjektiv smygjagar kända personer ...
- den vanliga familjefotografen är ofta mera jägare än berättare, ju ovanligare omständighet (bröllop, födelsedagar, julfester, semestrar) desto större sannolikhet är att kameran kommer fram

För jägaren är här och nu två ständig återkommande teman.
- här gäller det exklusiva tillträdet
- genom att vara ensam, eller nästan ensam, om att skildra en spännande miljö, får bilderna sitt värde (nyhets-, krigs-, kändisfotograf)
- det andra jägartemat handlar om att fånga ett unikt ögonblick; nu är kärnan i nyhetsfotografering
- lägst i rang är de formaliserade ögonblick (ritualer kring ett skeende, t.ex. bandklippning)
- en annan variant är de arrangerade ögonblicken (t.ex. poserande politiker under EU möte)
- högst i status är det naturliga ögonblicket, när fotografen lyckas fånga ett skeende som inte är tillrättalagt men sammanfattar ett händelseförlopp
- att hitta de naturliga ögonblicken tar tid och kräver mycket mer arbete och skicklighet från fotografens sida
- gränsen mellan arrangerade och oarrangerade bilder är ofta flytande ... (de flesta människor påverkas redan av att en fotograf är närvarande)

Berättaren utgår inte från vad som redan anses var intressant, utan frågar sig snarare vad som kan bli intressant om man får veta mer om det

- berättaren är beredd att lägga ner tid för att studera sitt ämnesområde
- vill synliggöra sådant som finns omkring oss men som vi inte vet så mycket om eller inte ens normalt sett bryr oss om
- till den här gruppen hör den hängivna dokumentärfotografen som följer upp ett visst ämnesområde under flera år
- reportagefotografen som söker dramatiken i vardagen
- nyhetsfotografen som lägger ner energi på att försöka göra något intressant av ett till synes trist ämnesområde
- att få en familjefotograf att tänka mer som en berättare är en stor välgärning, det är ju de vardagliga bilderna som har störst värde 30 år fram i tiden ...
- om trettio år finns det fler berättelser att minnas från det egna köket än från stranden på Teneriffa

Drivkraften för berättaren är inte att hitta det absolut unika, utan snarare att visa och lyfta fram det unika i det som till en början ser ut som något helt vardagligt. Berättaren gräver mer och jagar mindre.