Fotoprylar och fuskbilder

Vid åstranden, Aura å, Åbo 24.11.2011 kl. 17. Foto: Håkan Eklund.

FS-magasinet Fotoprylar blev ett stiligt och  intressant nummer. Gillar det temalagda, dvs. att dela upp innehållet i djur, makro, sport och porträtt. Och att man inte fallit för frestelsen att proppa tidskriften full med prylar, utan varit mera selektiva. Full poäng!

Intervjun med Staffan Widstrand är intressant, han är ju "pappa" till fotoprojektet "Wild Wonders of Europe", som var ett mycket modigt projekt när 69 av Europas bästa naturfotografer fotade 48 länders naturarv (och dessutom fick betalt) som resulterat i en kvarts miljon bilder, fem böcker, kalendrar, en webbsida, en app, massor med turnerande utställningar o.s.v. Målet är att nå 70 miljoner människor!

Också intressant att läsa om Staffans åsikter om bilders äkthet. Det som Amy Lagerman inte skriver om i intervjun är att Staffan & co blev lurad av en fotograf när de valde ut bilder till praktboken ...
I många språkupplagor av tegelstensboken (den är fin!) ingår nämligen en fuskbild tagen av en rysk naturfotograf i Ryssland, bilden visar dramatik där en flock vargar dödar ett vildsvin. Vem som helst som sysslat med naturfotografering vet att en sådan bild tar man inte så där bara, ute i den vilda naturen! Tänk att det finns så många naiva fotografer, som tror att sånt funkar (tydligen funkade det ändå, när bilden togs in som äkta ...).
 
I Finlands största fototidning (Kameralehti) tidigare i år berättade Lassi Rautiainen (som var med och avslöjade ryssen) hur det hela hade gått till. Lassi R hade nämligen rest till Ryssland och spårat upp stället där bilden togs (i hägn), som var en intressant historia i sig.

För att göra en lång historia kort: de som höll vargarna i hägn lät vargarna svälta en tid, lät fotografen rigga upp sina kameror, sen släppte de in ett vildsvin, och de utsvultna vargarna anföll ... Och det blev en jättebra bild, men som sagt - för bra för att vara äkta! 

Alltså: tro inte på alla naturbilder, speciellt med vilda djur, det har ju bl.a. Terje samt spanska och ryska vargfotografer bjudit på den senaste två åren .
Hur många fuskare som ännu inte blivit avslöjade skulle vara kul att veta ...

Debattokunnig jägare

Novemberregn vid rött ljus. Utfarten från Åbo 23.11.2011 kl.16.15. Foto: Håkan Eklund.

I morse när jag öppnade Hufvudstadsbladet (23.11) fastnar ögonen på en debattartikel med rubriken "Höstjakt på alfågel är inte möjlig", (detta som motivering varför man vill jaga på våren ...). So what - tänker jag, all fågeljakt är ju i sig onödig nöjesjakt.

Insändarskribenten är Tom Bergman från Utö som har reagerat på en Hbl-artikel om vårjakt på alfågel, som hör och häpna - fortfarande pågår i detta arma land (EU glömde bort att ta bort just den arten när vårjakten förbjöds ... I Sverige är alfågeln rödlistad, det borde den vara i Finland också).

Bergman anser att Hbl-artikeln är en i raden "med ensidig propaganda med vilka olika fågel- och naturskyddsorganisationer bearbetar den allmänna opinionen".

Hmmm, märkligt påstående. Peter Buchert som är journalist på Hbl, och bl.a. bevakar miljöfrågor, har väl all rätt att upplysa allmänheten om tingens ordning. Är det propaganda?

Sen fortsätter insändarskribenten: "Håkan Eklunds artikel om tjuvjakten på Malta som ingick i Hbl för ett par veckor sedan tjänar samma syfte: att svartmåla den finländska jägarkåren och då speciellt de, i praktiken skärgårdsbor, som bedriver vårjakt på alfågel."

Vilken okunnig skribent!! Alltså: vad hade min Maltaartikel att göra med den "finländska jägarkåren" att göra? Vad jag vet jagar inte finländska jägare eller skärgårdsbor alfåglar på Malta ...

Jag klistrar in min Maltaartikel nedan. Det är en substansartikel om Malta och deras (kriminella) jakt(o)kultur. Full stopp.

______________________________________________________________

Öriket Malta – ett hot mot våra flyttfåglar
TEXT: HÅKAN EKLUND

I en liten notis i Hbl (15.10) kan vi läsa att en fiskgjuse (Eikka) född i Paltamo i sommar, hade skjutits i centrala Ukraina i början av oktober och att en äldre gjuse (Jukka) passerade krigshärjade Sirte i Libyen den 11oktober.

Det handlar om satellitsändarförsedda fågelindivider, som öppnar en helt ny värld av kunskap om våra häckfåglars flyttningsrutter och övervintring. Samtidigt påminns vi om den laglöshet och ignorans som möter under flyttningen. Det räcker inte med att skydda häckningsbiotoperna i Finland, vi måste också via internationella avtal och övervakning se till att länderna längs flyttfågelstråken och i övervintringsområdena sköter sin del av förvaltningen av vårt gemensamma naturarv.

DET FINNS tre viktiga flygkorridorer mellan Europa och Afrika, den i väster (Gibraltar), den över centrala Medelhavet (Italien-Malta-Tunisien/Libyen) och den i öster (Bosporen). Att fiskgjusen Jukka helskinnad nådde Libyens kust, berodde bl.a. på att den passerade Malta under natten på trygga 1028 m höjd! För jägarkåren på Malta är nämligen fiskgjusen ett eftertraktat storvilt, liksom de flesta andra fridlysta rovfåglar och stora fåglar (storkar, hägrar).  

DE ROVFÅGLAR som toppar skottstatistiken på Malta är bivråk, brun kärrhök och tornfalk, eftersom de ofta övernattar på ön efter att kommit över havet; på våren från Afrika, på hösten från Italien.
De är lätta att skjuta när de från hög höjd kommer ner i skymningen för att vila i de få skogsdungar som finns på ön, eller när de på morgonen lämnar sin nattkvist.
En del hittas i frysboxarna på Maltas Naturhistoriska Museet i Mdina där intendenten John Borg väntar på att någon dag få besök av EU-parlamentariker, att han kan glänta på locken till sex fullproppade frysboxar fyllda med olagligt skjutna fåglar. I boxarna hittas främst rovfåglar, många är ringmärkta i Finland och i Sverige.
Bevismaterialet representerar mindre än 1 procent av det som skjutits under de senaste fyra åren; tidigare såg myndigheterna till att bevisen brändes ...

ÄNNU I SEPTEMBER 2011 hade inte intendent Borg träffat en enda modig EU-politiker som skulle våga titta in i frysboxrummet. Att inte så sker (officiellt) ser Maltas regering nogsamt till. De gör allt för att tysta ned fågeldödandet i öriket, som lever på turism och positiv image.
Att de själva är helt i händerna på jägarkåren, som har 20 000 registrerade medlemmar, gör jakt(o)kulturen till ett politiskt problem. I tvåpartistaten Malta vinner det parti som gynnar (och blundar för) jägarna. Med familjemedlemmarna inkluderade har de hand om minst 50 000 röster, som alltid är tungan på vågen i ett val.
I stället för att ta avstånd från sina medlemmars olagligheter försöker istället jaktorganisationerna få intendent Borg avsatt från sin tjänst, eftersom han visat journalister och dokumentärfilmare vad jägarna åstadkommit, som ger negativ PR för landets turistimage! Att inte europeiska politiker vågar ta itu med detta är ynkligt!
Vad hjälper det att skydda arter i övriga medlemsländer om de sen skjutas ner över Malta, också under självutnämnd vårjakt.

ETT PROBLEM är att det finns alldeles för många jägare på Malta och att vem som helst som betalt medlemsavgift i en jaktförening och statens jaktlicens kan bli jägare. Helt utan skolning.
Men sen då; det finns ju inget att jaga i öriket som till ytan är 60 % av Kimitoön! Dessutom är en tredjedel av ytan bebyggd; verklig natur finns det inte mycket av.
Malta har endast 18 regelbundet häckande arter, mest ”småfåglar”. Men med en jägarkår på 15 – 20 000 outbildade, ekologiskt ignoranta och laglösa jägare på en liten ö (som skulle tåla högst 100 jägare), måste det ju finnas något att skjuta på: våra flyttfåglar, vår och höst!

Illustration:
Bild 1:
En jägare vandrar i gryningen fram och tillbaka på sina fågeltomma och steniga åkrar i väntan på att någon lågtflygande flyttfågel skall lämna sin nattkvist. På bilden håller han telefonkontakt med andra jägare i närheten. 26.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Bild 2:
Beth från England visar upp en sällsynt eleonorafalk som sköts i parken nedanför presidentens sommarpalats den 26.9.2011. En engelsk tevefotograf dokumenterar. Foto: Håkan Eklund.

Bild 3:
Intendenten John Borg öppnar en av de sex överfulla frysboxar fyllda med illegalt skjutna flyttfåglar, många är rovfåglar från Norden. 27.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Faktaruta:

I Andy Browns och Michael Warrens antologi ”There and Back? A Celebration of Bird Migration” (352 s. Langford Press, 2011) handlar 15 av bokens 47 kapitel om den skamliga jakt(o)kulturen på Malta. Langford Press donerar vinsten från konstpraktverket till BirdLife Malta och dess kamp mot jaktbrotten i öriket.
Förlagets satsning på Wildlife Art, som är mycket populärt i Storbritannien, har hittills varit mycket lyckosam. Under åtta år har förlaget producerat 27 konstböcker med naturmotiv i stort format (http://www.langford-press.co.uk/).

Den pinfärska boken ”The Breeding Birds of Malta” av John Borg et al (380 s. BirdLife Malta, 2011) är ett informativt paket om Maltas avifauna och om jaktens inverkan på olika arter; många arter har utrotats som häckande arter p.g.a. okontrollerad jakt.

En klassiker som i detalj dokumenterar fågeljakten och –fångsten på Malta genom tiderna är Natalino Fenechs bok ”Fatal Flight. The Maltese Obsession with Killing Birds” (173 s. London, 1992).

På webbplatsen http://www.birdlifemalta.org/ hittas uppdaterad information samt äldre rapporter om fågeljakten på Malta.

På webbplatsen http://www.luomus.fi/elaintiede/satelliittisaakset/eikka/index.htm finns mera att läsa om den olycksdrabbade fiskgjusen Eikkas höstflyttning från Paltamo via St Petersburg, Vitryssland och Ukraina – där den sköts i slutet av september och lämnades i terrängen.

Här hittas detaljinformation om fiskgjusen Jukkas höstflyttning http://www.luomus.fi/elaintiede/satelliittisaakset/jukka/syksy2011.htm

Rapporten visar att fiskgjusen Jukka flög över Medelhavet i ett svep; den flög 1554 km på 27 timmar och nådde Libyens kust 11.10 kl.16. Jukka fick sin sändare 2009, som vuxen.

Tänker inte gnälla

Novemberkväll i Åbotrafiken. 22.11.2011. Kl.16.40. Foto: Håkan Eklund.

Har gått ett steg längre, har kameran i framsätet och fotograferar med ratten i ena handen och kameran i den andra - vad gör man inte för fotokonsten ...

Ok, det bara blev så. Såg ljusen på den regnvåta framrutan, och tog några bilder. Det är ju så här det ser ut största delen av dygnet just nu, känns det liksom.

Men jag har slutat gnälla över vädret. Inser att det är lätt att jobba, det finns ju inga andra frestelser. Det är i och för sig ingen ny insikt, men ändå trösterik. Jag har mentalt ställt in mig på att banne mig inte säga ett fult ord om senhösten. Den blir ju inte bättre av det. Istället har jag fokuserat på allt det ogjorda, som man inte får gjort när det är ljust, varmt, soligt och lockande utomhus. Och det finns mycket som väntar på att bli gjort, på datorn t.ex.

Alltså: hurra för mörker, slask och senhöst! :-)

Kunde inte låta bli

Tegelslagaregatan i Åbo 21.11.2011. Kl. 18.15. Foto: Håkan Eklund.

Det är bra att ha kamera och stativ i bilen; när man ser bilden skall man ta den.
Som i kväll. Hade jobbat sent. Skulle köra några kvarter till gymment när jag ser hur den höga luftfuktigheten i luften skapar ett trollskt ljus över gatan. Det hade regnat, och temperaturen höll på att sjunka, som skapade den intensiva stämningen.

Måste bara stanna och rigga upp stativet. Det var just ingen trafik, endast en paketbil passerade, som lämnade sitt ljusavtryck.

När jag halvannan timme senare passerade samma ställe på nytt var luften klar igen. Och den fina stämningen var borta. Så brukar det vara. Carpe diem.

Lila timmen

Vid åkanten i Åbo, 20.11.2011. Kl. 17.  Foto: Håkan Eklund.

Igen lärde jag mig något. Något som jag trodde att jag kunde. Det vill säga att inte lita på den bild man ser i kamerans display. Som här, när bilden ovan togs för nån timme sen. Jag hade återvänt till min parkerade bil efter att ha vandrat omkring i Åbo med kamera och stativ; fotade den nyöppnade julgatan, ljusgator i ån - dvs. typiska "after dark" bilder.

Sen började jag titta på de upplysta ekarna i branten ovanför parkeringen, hur trevligt det såg ut med skiftande färger. Ställde upp  stativet på nytt, tog en provbild, men tyckte inte att den såg speciellt intressant ut. Tyckte att björkarna störde, nu tycker jag att de blir en bra referensram.

Men nu när jag har laddat ner bilderna gillar jag den, har nog inga sådana här bilder i arkivet från tidigare, och undrar i mitt stilla sinne varför jag bara nöjde mig med en bild? Men motivet hålls väl kvar, det är väl bara att gå tillbaka nån annan kväll ...

Annars: första riktiga köldknäppen här i SW Finland, minus tio i morse. Bytte till vinterringar, de har lovat (kanske) snö tills i morgon.