Den goda julen

Julgranen utanför Åbo domkyrka 23.12.2011 kl.15.20. Foto: Håkan Eklund.

Julregn. Grönt gräs. Stockad trafik. Fullt i alla affärer och varuhus. Julbrevet är ännu oskrivet, några enstaka julklappar inköpta - och jag är fullkomligt oberörd av jäkten runt om. Jag bara njuter. 

När jag nyss återkom från en sen luch gjorde jag en sväng via domkyrkan, tog min julkortsbild genom regnvåt sidoruta. På vårsidan kommer det att kännas otroligt att det kunde vara sååååå mörkt redan kl. 15.20 (14.20 svensk t tid ...). I går var det årets kortaste dag, men den var den ljusaste på länge (påfruset, solsken). Idag är det annat. Men må så vara; jag låter det inte beröra.

Här på jobbet är det tomt, alla andra har åkt hem - det är bara en massa flyttkarlar som sliter med att flytta in arbetsbord och hyllor. Vi flyttar nämligen tillbaka till en renoverad byggnad (i ÅA:s humanistkvarter Arken) längs samma Biskopsgata som domkyrkan, och det känns tryggt i dessa juletider Vår kontorsbyggnad är i och för sig ny, men klåpare till byggare hade lagt golvmattor på våt betong, som sen under årens lopp började skapa en massa allergisymptomer och oreda. Ett halvår har det tagit att fixa till det, nu är vi tillbaka.

Idag fick jag också mitt rum i ordning, nu med fåtölj och allt! Jag gjorde nämligen en runda till ett Ekotorg i närheten, hittade en bekväm fåtölj, litet svart bord och en härlig läderpall för 25 euro. Underbart. Eftersom jag står vid datorn vill jag unna mig lyxen att då och då sitta bekvämt med fötterna på läderpallen; min läshörna.

Eftersom jag gör annat i morgon, och tänker hålla mig borta från datorn, vill jag redan nu önska alla bloggläsare en riktigt fridfull, njutsam och god Jul!

Östermalm i gryningen

Östermalm, Stockholm, en tidig decembermorgon 2011. Foto: Håkan Eklund.

Att i tidig gryning vandra från Värtanterminalen in till centrala Stockholm är en behaglig upplevelse under olika årstider, om man inte har bråttom. Och bråttom är det sällan när jag (med eller utan fru A) gör ett Sthlmsbesök; då är det rekreation som gäller.
Och vad är trevligare än att i lugn och ro se hur en stad vaknar.

Nu i december är det ju beckmörkt när Tallink/Siljabåten lägger till (kl.06.15). Vid förra veckans besöka var jag ensam, och plockade genast fram kameran. Det var fullmåne, några plusgrader och alldeles lungt. Ett riktigt behagligt promenadväder. Det blev ett antal bilder.

Och sen är det bara så mysigt att sticka sig in på något trevligt ställe för att käka morgonfrukost, i lugn och ro (medan alla andra har bråttom ...).

En fotograf som gått ett steg vidare

Nick Brandts utställning på Fotografiska. Stockholm i december 2011. Foto: Håkan Eklund.

Värdefullt när en fotograf har tid, energi och resurser att gå ett steg vidare från att bara fotografera. Det har Nick Brandt visat på. Kolla in webbplatsen http://www.biglifeafrica.org/ där han berättar om de projekt som hans möte med savannens djur sporrade honom till.

Här ett urklipp från hans sida, där projektet presenteras:

"Founded in September 2010 by photographer Nick Brandt in urgent response to the recent dramatic escalation in poaching across much of Africa, Big Life Foundation is a non-profit organization dedicated to the conservation of Africa’s wildlife and ecosystems.

With one of the most spectacular elephant populations in Africa being rapidly diminished by poachers and increasing human/wildlife conflict, the Amboseli ecosystem that straddles Kenya and Tanzania is the Foundation's large-scale pilot project.

With highly-regarded conservationist Richard Bonham at the helm, multiple fully-equipped teams of rangers have been placed in newly-built outposts in the critical areas throughout the 2 million acre region on both sides of the Kenya / Tanzania border. As of August 2011, Big Life has hired 120+ rangers, built or expanded 14 outposts, and purchased 13 vehicles, with latest technology night-vision equipment, tracker dogs, aerial monitoring and a critically important large network of informers.

Within just one year of inception, this new level of co-ordinated protection has already elicited a dramatic reduction in poaching in the ecosystem. Big Life’s teams are now apprehending poachers almost every time they kill, with a number of significant arrests of some of the worst, most prolific long-term poachers in the region have at long last been engineered by Big Life's teams. As a result of these successes, Big Life has been able to quickly send out a strong message that killing wildlife now carries a far greater risk of being arrested."

Och så vidare ...

En utställning att inte missa

Inför Nick Brandts elefant. Fotografiska, Sthlm 14.12.2011. Foto: Håkan Eklund.

Mitt första möte med Nick Brandts produktion inträffade vid ett bokbord i Finlandiahuset i H.fors i oktober 2009. De finska naturfotograferna hade sin årliga fotofestival i samband med att Årets Naturbild korades, och bokflödet var som vanligt överdådligt.

Plötsligt står jag och bläddrar i en bok med sepiatonade safaribilder som får mig att häpna: äntligen en fotograf som lyckats göra konstverk av "helt vanliga vilda djur" som alla möter på en safari i Afrika. Boken i min hand var  Nick Brandts "On this Earth. Photographs from East Africa" (2005), som med ens var min. Då visste jag inget om denna Nick; nu vet jag (och många andra) mera.

I går tillbringade jag timmar på Fotografiska, och njöt mer än jag kanske någonsin gjort på en fotoutställning. Först och främst hade jag gott om tid, hängde på handtaget redan innan de öppnade kl. 10 (hade promenerat hela vägen från färjhamnen i Värtan), och hade halva dagen till förfogande (möte med Nafo-examinatorer på Kamera och Bild sent på e.m. - men det är en annan historia) - och kunde alltså unna mig lyxen bara att njuta. Utan brådska.

Och det vill jag säga: den som bara kan och hinner, skall absolut kolla in denna magnifika utställning! Helt enkelt underbar! De enormt stora bilderna passar som hand i handske på Fotografiska, som är gjort för riktiga fotouställningar, med en perfekt punktbelysning i annars halvmörka utrymmen; det är som att vandra i en helt annan värld, där man lätt dras in i fotografens. Som förstås är meningen.

Först hade jag låst in kameran med kläderna, men sen börjar jag se alla hänförda stadsbarn som guidas runt i små grupper, måste genast hämta kameran ...

Fram till den 8.1.2012 kan utställningen ses (http://fotografiska.eu/). Rekommenderas.

Bokfynd i snöslask

Första snön i Åbo. 9 december 2011 kl. 14.40. Foto: Håkan Eklund.

På vägen tillbaka från en sen lunch beslöt jag att söka reda på ett antikvariat som en kompis tipsade om igår. Körde genom stan i vinterns första snöslask, härligt! Bilden ovan togs när jag parkerade utanför antikvariatet på Trädgårdsgatan.

Och vilket ställe sen! Kaos, men ändå med nånslags systematik. Hittade massor med böcker på svenska, som inte är någon självklarhet i finländska antikvariat. Hittade fotografen Kaj Dahls "I Ålands övärld" (1976), fotografen Tore Johnsons "Färdmän från isarna" (1964), Heikki Willamos "Eläinkuvaus" (1988) (dvs. om djurfotografering),  Sven Sjöbergs "Rysshärjningar i Roslagen" (1981), Paavo Rintalas "Fjärrpatrullen" (1964) och Nils Wikbergs "Jag var krigsfånge" (1942).

Den sistnämnda boken handlar om en finlandssvensk konstnär som blev tillfångatagen av bolsjevikerna i februari 1940 (vinterkriget), en dokumentär berättelse som det inte finns så många av. "Färdmän från isarna" är en klassiker, som handlar om de sista riktiga säljaktfärderna ute på Bottniska vikens isar, dvs. österbottnisk kustbor som varje vårvinter drog ut i "fälan", en jaktkultur som försvann i början av 1970-talet. Författare är journalisten Jan Sundfeldt och fotograf Tore Johanson.
En reportagebok som är av stort dokumentärt intresse.

Samtliga böcker är synnerligen intressanta böcker. En del har jag från tidigare, men det är bra att ha "pärlor" att ge bort vid behov. Heikki Willamos naturfotobok har jag sökt länge, kul att hitta den. När den boken gavs ut var inte Willamo lika känd i naturfotokretsar som han är idag (han är ju också finsk redaktör för Camera Natura, har studerat i Umeå i tiden, och talar rätt bra svenska).