Lyxigt vid vägkanten

Lyxigt stopp vid vägkanten i Padise, Estland. 2.10.2011. Foto: Håkan Eklund.

Under de senaste fjorton åren har jag varit en flitig naturturist i den rika estniska naturen. Samtidigt har jag och mina medresenärer ("naturkursister") fått uppleva hur den unga nationen Estland utvecklats och förändrats, bokstavligen. Den sovjetiska ockupationen av landet upphörde ju så sent som 1991, när Estland återtog sin självständighet.

Ett obligatoriskt stopp på hemvägen från västra Estland (när vi tagit den norra kustvägen) har varit Padise kloster (endast ruinerna står kvar). Har vi inte tidigare under resan sett eller hört nötväckan, så brukar vi loggga in den här. Liksom härmsångare och annat intressant.

En skylt på klosterruinerna brukar väcka en insikt om historiens vingslag, texten berättar att den svenska kungen Magnus den 15 maj 1351 gav klostret fiskerätt till Vandaforsen, som idag omges av huvudstaden Helsingfors i Finland! Då, 1351, var området vid Vandaforsen kustnära "ödemark", och var Padisemunkarnas fiskevatten! Idag är Padise en liten "vägkantsby" i stillsam glesbygd, Helsingfors en sönderbyggd metropol vid Finska viken; så förändras historien genom seklerna. På gott och ont.

Vi har också sett hur herrgården intill klosterruinerna har renoverats, under en massa år. Nu är den i skick igen, och förvandlat till ett smålyxigt hotell. Också dess historia fascinerar: http://www.padisemois.ee/history/
Härligt att se hur ättlingar till de forna ägarna har kunnat ta över sina gamla egendomar igen!

Och för första gången bänkade vi oss på uteterassen med gott kaffe och god glass, till helt vanliga "finlandspriser". Sen var det bara 50 km kvar till Tallinn, och färjan hem.

Fågelparadiset Estland

Arktiska vitkindade gäss över Matsaluviken, Estland. 1.10.2011. Foto: Håkan Eklund.

Ett veckoslut i Estland känns paradisiskt efter Malta. Skulle maltesiska jägare se dessa fågelmassor, skulle de väl drägla ihjäl sig ...

Under lördag och söndag kom arktiska gäss i medvind ner från de ryska ödermarkerna i norr. Ute vid Spithamnsudden passerade arktiska gäss (vitkindar/prutgäss) i tusental, änder  (bergänder/bläsänder) likaså. En pilgrimsfalk, en lärkfalk några havsörnar och mycket annat smått och gott kollades också in.

På bilden ovan har en havsörn skrämt upp en bråkdel av de ca 10 000 vitkindade gäss som fanns i Matsaluviken, en av Europas viktigaste rastplatser för "arktikan". Vår och höst. Ett härligt ställe med enorma arealer av öppna betade strandängsbiotoper som inte längre hittas i Finland (där de odlats upp ...).

Ännu om Malta

På post innan soluppgången, Malta Raptor Camp 2011. Foto: Håkan Eklund.

Samma morgon (igår) som jag och kompisen Lasse W flög ut från Malta, sköt maltesiska jägare ner den ensamma svarta stork som övernattat på ön. Vilken stolthet för öns jägarkår ...
http://www.birdlifemalta.org/Content/hunting/rc2011dailyupdates/1111/
Eftersom den maltesiska jaktfederationen aldrig fördömer dylika missdåd, får man ju det intrycket att de acceperar sina medlemars låga jaktmoral!

Ok, jag har nu gått igenom de tidigare bloggarna och fixat till alla "å", "ä" och "ö" bokstäver, de tycks ingå i varje mening. Illustrerar också bloggarna med bilder, vartefter jag laddat ner det rikliga materialet.

Hem från Malta

Maltajägare patrullerar-farlig bild att ta ... NW om flygplatsen.  26.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Sådana här bilder fick man vara försiktig med att ta; de hetsade upp sig för mindre. Här är dock jägaren upptagen med att prata i sin "walkie-talkie" där jägarna sinsemellan rapporterar om var vi är positionerade, att de vet att vara försiktiga i just de områden. I kikaren kunde man se att killen har två fulla patronbälten runt midjan, "for what?". Här fanns inget jaktbart. Vi såg bara några tornfalkar och bruna kärrhökar lämna nattkvisten. Lägg märke till stolparna med metallöglor för linorna till slagfällor; dvs han promenerar just nu över en fångsplats där slagnät placeras ut under senhöst och vinter (= olagligt).

På bilden är klockan 06.30 och det håller på att ljusna, i bakgrunden skymtar frihamnen i söder. Vi befinner oss nästa mitt på ön, och har utsikt över halva ... Så liten är ön.

Just innan det ljusnar lämnar de bruna kärrhökarna sina övernattningsställen för att fortsätta färden mot Tunisien/Libyen, och flyger lågt - och är lätta att skjuta. Många skjuts också under natten när jägare med starka strålkastare skrämmer upp dem och skjuter. Just for fun.

Skall man fågelskåda på Malta och delta i BLM:s välkoordinerade observationsläger, gäller det att inte vara feg eller konflikträdd. Det kräver en del mod att i mörkret på morgnarna köra ut till de egna observationsställena, när det kryllar av jägare på de smala vägarna som lätt går att blockera. På de farligaste ställen hade vi vakter med. Men under den vecka som jag och min kompis Lasse W var med, inträffade inga värre incidenter, förutom ständig "verbal abuse" på ställen där flera jägare var samlade: "bom-bom-bom, go home to your countries" ropade de och visade med armarna hur du låtsas skjuta på oss ...

För att förstå den snedvridna jakten på Malta så gäller följande:
- på Malta häckar det endast 18 fågelarter regelbundet (i rätt små populationer; det mesta är bortskjutet ...) 12 tättingar ("småfåglar"),  en måsart (medelhavstrut), en vadarart (mindre strandpipare), en sumphönsart (rörhöna, 60 par) och  tre havsgfågelarter (liror). Detta är allt.
- jägarorganisationerna har 20 000 medlemmar, varav 10 000 är aktiva och de har inget annat att skjuta på än flyttfåglar!

Alltså är hela deras jaktkultur baserad på andra länders häckfåglar som de skjuter ner utan större urskiljning! Vi skyddar och de skjuter! Det är därför som våra EU-parlamentariker, våra politiker, våra organisationer borde ta öppen strid med Malta och Bryssel. Men det finns för många okunniga, ignoranta och konflikträdda fegisar, på alla nivåer.

Den som vill ha bevis skall besöka Naturhistoriska museets frysboxar ... Där finns de fyra senaste årens offer, toppen av ett isberg (under 1 % av det som skjutits olagligt). Detta irriterar jägarorganisationerna, efter som frysboxfåglarna utgör konkreta bevis, därför hotas/mobbas museets kurator - ständigt. Tidigare brändes alla fåglar, och spåren sopades bort. Alla de fåglar som polisen och myndigheterna tar hand om bränns också fortfarande. Då finns ju inte problemet.

Förstås kan man vara naiv och tro att alla jägare på Malta inte är tjuvjägare; hoppeligen är det så?
Men eftersom jägarfederationen på Malta hela tiden försvarar sina jägare genom att sprida ut medvetna lögner, manipulerar politiker och media, skrämmer vanligt folk på "landet" och öppet hotat t.ex. Naturhistoriska museets kurator med sabotage och avsked (de försöker tvinga ministeriet att avskeda honom för att han sprider negativ image om Malta (genom att visa frysboxarna) som stör turismen ...) etc. etc. - så är det ju svårt att tro gott om något som har med jakt att göra. Istället fungerar jägarna och deras organisationer på typiskt maffiamanér: via utstuderad skrämseltaktik.
Och det tycks fungera bra.

Det tycks också fungera långt utanför Malta, när ingen med auktoritet i våra "dockskåpsfolkhem" bryr sig! Trots att det också gäller våra fåglar. Ynkligt!

Och precis som ålänningarna manipulerar politiker och beslutsfattare med att ejder och alfågel inte går att skjuta på hösten på Åland (som inte stämmer!), att de absolut behöver undantag för att få skjuta dem på våren - så kör malteserna med samma taktik gällande vaktel och turturduva, som också passera Malta på hösten. Ändå lyckas de vår efter vår få undantagstillstånd att skjuta dem också då. Som senaste vår. Och i och med att jakt är tillåten på någon art, så är det ju lätt för malteserna att skjuta på allt annat samtidigt. Senaste vår sköt de ner en stor del av en ovanligt stor flock med vita storkar som passerade (en del hittas i frysen i Mdina).

Det senare kan man dock inte beskylla ålänningarna för. Men det de båda örikena har gemensamt, att denna onödiga fågeljakt på våren är jakt "just for fun"! Dessutom häckar ju inte den arktiska alfågeln på Åland, den är ju "samernas fågel". Detta om jakt  i Europas kunskapssamhälle ...

I morse när jag gick ut med hunden kändes det underligt att kunna gå ifred, inte behöva vara rädd för någon, inte behöva lyssna till en massa skott - och jag hörde en rödhake sjunga. Det kändes så vidunderligt fridfullt. Och under veckoslutet bär det av till Estlands gamla svenskbyder där vi (Artkurs)  skall fågelskåda och plocka svamp, i paradisisk natur - bland vänliga och fredliga människor. Underbart.

Maltarapport 7

Frysboxar fyllda med maltesiska jaktbyten = fridlysta fåglar. John Borg förevisar. Mdina 27.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

En vecka på Malta är mer än tillräckligt. Åtminstone när man jobbar med baksidan av det maltesiska samhället, nämligen en massa idioter som kallar sig jägare. Ikväll såg jag jägaren som försökte köra på mig i våras, uppe vid Red Tower norr på ön. Jag fotograferade hans stora hus som såg ut som en borg, med fågelburar (att sätta finkar i för att locka till sig till fällor) i rad på ena garageväggen. Sen kom han förbi med sin pick-up, som jag kände igen, också han som körde ...

Senaste vecka var han och bråkade med ett Raptor Camp team här uppe, ikväll vågade han inte. Vi hade en security kille (maltes) som vaktade bilen hela  tiden, och då fick vi vara ifred. Det har hänt att våra bilar blivit saboterad vid ett antal tilfällen på dylika farliga platser ...

Strax innan solen gick ner räknade in ett 20 -tal rovfåglar som kom in från Sicilen för att övernatta: brun kärrhök 14, bivråk 9, tornfalk 2 och lärkfalk 1. Uppe i backen höll jägare koll på oss med sina kikare, jag i min tur sgg deras burar med turturduvor (lockfåglar) och allehanda jakttorn och attrapper.

Ett ställe som europeiska EU-parlamentariker borde besöka är rummet vi såg idag, i Naturhistoriska museet i Mdina. Ett helt rum fyllt med frysboxar fyllda med illegalt dödade fåglar (fridlysta) som samlats under de senaste 4 åren. En box var fylld med tornfalkar, en annan med vita storkar och så vidare.

Principal Curator John J Borg är en av de modigast män jag träffat på mycket länge; han har råkat ut for en massa sabotage (maffiastil) pga sitt jobb, att han samlar på bevis på den illegala jakten - helt handgripligt. Han har fatt bilen uppbrand, familjen hotad, har utsatts för avancerad mobbning från jägarkåren som via ministerier försökt få honom avstängd från jobbet bl.a. för att han för utländska filmare visat samlingen (öppnat frysboxarna) med döda faglar. De ansåg att han skadar Maltas turistimage genom att sprida negativ information, när det är de själva som skapat problemet genom att skjuta allt som de får på kornet. Typisk maffiastil.

Som sagt: vad hjälper det att andra länder i Europa skapar skyddsområden och försöker skydda fågelfaunan, när de sen hamnar i en frysbox pa Malta!! Mr Borg väntar på att få berätta och visa detta för EU-parlamentariker, men ännu har han inte sett till någon! Och då är det att betänka att det är mindre än 1 procent som hamnar i kurator Borgs frysboxar ...

I morse kom min rumskamrat Joe in och berättade om  att de lyckats videofilma när två killar sköt en stenskvätta, och grävde ner den. De ringde polisen som kom, och som sen lyckades få tag i killarna. Det visade sig att den som sköt inte hade någon jaktlicens; det är sa det går till här. Om 10 000 har jaktlicens (100 gånger för många för området) kan man ju undra hur många som inte har?

Det är alltså en stor risk att bli skjuten, för alla de flyttfåglar som rastar på denna tjuvjägarholme.

Det bästa med dessa kampanjer är att träffa en massa intressanta människor! Ikväll hade jag i mitt team en äldre herreman som var född i Rhodesia (det som sen blev Zimbabwe; flyttade till UK nar han var 26), en engelsk polisman som fått pension vid 48 års ålder och nu (49 år) bara sysslande med ornitologi, en ung tjej från Skottland som jobbat med att rehabilitera skadade rovfåglar.

Ok, nu ska kappsäcken packas och sista vinglaset tömmas. Blir kul att åka hem till fredligare fågelmarker.