Maltarapport 1

Från ett av våra observationsställen (strax efter soluppgången), nära presidentens sommarpalats.
Malta, september 2011. Foto: Håkan Eklund.

Hälsningar från tjuvjaktsriket Malta. Det skall bli ett antal bloggar från hotellets dator, utan bild och svenska bokstaver (skall senare sätta in bilder).
- som jag gjort idag den 29.9 .

Första dygnet med BirdLife Maltas Raptor Camp är nu till ända och jag känner mig redan hemma med teamet och med uppgifterna. Sammanlagt deltar 66 frivilliga (vilket är nytt rekord) i två-veckors kampanjen från en massa länder, bl.a. 3 från Finland, 3 från Danmark (UK, Irland, Holland, Tyskland, Ryssland, Lettland, Kroatien, Portugal, Bulgarien, Italien etc.), dock inte en enda fran Sverige och Norge!! Lite märligt att ingen från Sverige är med, inte heller på våren fanns någon - finns det inte 10 000 -tal ornitologer i Sverige?

Många som har varit med tidigare har tagit med vänner (som också jag gjort), make/maka - och plötsligt blir det en stor grupp. Vilket är bra. Enbart vår närvaro på en massa lokaler runt om i landet gör många jägare lite osäkra och de vågar inte så där bara skjuta ner rovfaglar eller andra spännande arter om det finns observatörer i närheten. Och har är många med som jag också träffade i april.

Varje dag får något team bevittna olagligheter: igår filmades en jägare som sköt ner ladusvalor (nära vårt hotell) och tränade hunden att hämta, efter en stunds lek med hunden kastade han sen svalan i buskarna ... Just for fun. Pa BLM:s webbplats kan detta beskådas: http://www.birdlifemalta.org/view.aspx?id=334

Ett annat team filmade en jägare som sköt ner en brun karrhök och en annan organisation plockade häromdagen upp ett stort antal dödade biätare ur ett dike ... Skjutna just for fun.

I morse var jag och mitt team ute vid Dingli Cliffs, och var omringade av ca 15 jägare beväpnade till tänderna och med hundar. De sköt ett 10-tal skott, på vad vet vi inte - vi såg just inga fåglar, kanske det var vaktlar som de skrämde upp ur det döda gräset, eller småfåglar? Enda flyttfågel var en grå häger över havet.

Under eftermiddagen och kvällen var vi högt uppe vid ett vakttorn (från korsriddartiden), där vi nästan kunde se hela ön. Räknade in 13 flyttande bivråkar, 8 tornfalkar, 3 lärkfalkar och 2 bruna kärrhökar. Problemet är att de kommer att övernatta någonstans på ön, och då lever de farligt. Det finns inte sa många skogsdungar på ön, och där det finns sådana - där finns jägarna ... Många rovfåglar skjuts också under natten,  i strålkastarljus.

Har redan hunnit intervjua BLM:s Executiv Director Paul Debono och  informationsansvarige Geoffrey Saliba, och de har berättat mycket intressant som jag inte har utrymme att gå in på här. En intressant utveckling är att de för forsta gången fått Maltas regering att INTE öppna fågelfångstsäsongen, dvs. då de fångar våra flyttfåglar med slagnät (stora som tennisplan). Det kommer dock inte att stoppa malteserna från att försöka, men det blir svårare att göra det, områden med aktiverade fällor är relativt lätta att upptäcka.

Detta med olagligheter är en sak, en annan sak är sen det moraliska i att malteserna har laglig jakt på sånglärkor, taltrastar (alla trastarter) som de egentligen bara skjuter pa for att ova skjutskickligheten!! , en massa vadare (bl.a. ljungpipare) och så vidare. Sjukt sa det förslår!  Men de stackarna har ju inga egna fåglar att skjuta på ...

Och detta bryr sig vara EU-politiker sig strunt i. liksom när ålänningarna skjuter samernas alfåglar, där man förvandlat en gammal hedervärdig husbehovsjakt (från gamla tider) till en modern nöjesjakt. På våren. Just for fun, och påhejade av vara egna EU-parlamentariker!!!!

Tillbaka till Malta

Mörka moln över tjuvjaktsriket Malta.  15.4. 2011. Foto: Håkan Eklund.

Ikväll bär det av mot Malta igen. Jag och en kompis skall delta i BirdLife Maltas Raptor Camp för att dokumentera jägarnas förehavanden; de skjuter ju ner våra fridlysta flyttfåglar "just for fun" - och just ingen bryr sig. Varken där (politiker/myndigheter) eller här (våra EU-politiker). Detta i det överreklamerade europeiska kunskapssamhälle som vi tror att vi skapat/lever i.

Vi i Norden skyddar, de skjuter. Eftersom malteserna skjutit bort den egna fågelfaunan har de ju bara flyttfågelströmmarna över öriket att skjuta på, vår och höst.

På den här länken hittas daglig rapportering från höstens Maltakampanj:
http://www.birdlifemalta.org/view.aspx?id=333

Sunday 18th September – PM

"There was an excellent passage of raptors this afternoon. Rare raptors featured well with multiple Black Kites, Ospreys, Pallid Harriers and Eleonora's Falcons.
One of the Eleonora's Falcons was shot from a tree as it was watched resting at Buskett Bird Sanctuary, and a vehicle was seen speeding from the scene without collecting the bird. Several Honey Buzzards were also shot down elsewhere.
Another serious night-time incident occurred, as roosting Marsh Harriers were targeted again, this time at Fiddien. Birdlife teams recorded 88 birds roosting in fields, but shortly after dark an off-road vehicle arrived and began sweeping the area with torchlight, with shots heard shortly afterwards. The police were called but the vehicle had departed by the time that they arrived."

______________________________________________________

På BirdLife Maltas webbplats finns en samling rapporter och mediabriefings med intressant material: http://www.birdlifemalta.org/Content/media/reports/98/

Här ett utdrag som visar på kopplingen till Sverige och Finland! När vi i EU-länderna Sverige/Finland försöker skydda våra fåglar så skjuts de ner i EU-landet Malta, utan att våra politiker bryr sig!! Är det ett sånt EU som vi skall vara stolta över?

"From the analysis of ring recoveries it can be seen that birds from a minimum of 35 countries have been subsequently killed in Malta by Maltese hunters.  Only a small proportion of these ring recoveries came from legally huntable species, with the vast majority being protected species.  The five most commonly recorded countries for birds killed in Malta are Finland, Sweden, Tunisia, Italy and Germany. Together, these five countries make up 54.5% of all recoveries.  For Finland and Sweden in particular, a significant proportion of these recoveries come from birds of prey, comprising 55.5% and 33.3% of the total recoveries for these countries respectively."

BFF och Naturfotografen

Heidi Holmlund/BFF fotograferar majvivor, Matsaluviken, Estland 29.5.2011. Foto: Håkan Eklund.

Så har då nyaste numret av "Naturfotografen" (nr 3/2011) utkommit. Det handlar alltså om BioFotos medlemstidskrift, som ges ut i Norge, och till största delen är på norska. Alltså den medlemstidskrift som höll på att "ätas upp" av kommersiella aktörer ... (inkl. förra ordf. och redaktör ...) - men som överlevde "palatskuppen" och lever vidare - som är bra! En stor naturfotoförening som BioFoto bör absolut hålla sig med en egen publikation, allt annat är otänkbart.

Och nu börjar tidskriften se allt proffsigare ut! Limbunden, 68 sidor, och med en bildlayout som börjar bli riktigt tilltalande. Textlayouten känns ännu lite orolig, men kanske också den hittar sitt format.

I egenskap av ordförande för BioFoto Finland (BFF) är jag dock lite förvånad över att hitta två sidor med "Nytt fra BioFoto" och "Nytt fra BioFoto Sverige", men inget "Nytt fra BioFoto Finland" ... Ingen har frågat oss om vi har något nytt att komma med ... Trots att vi har; och snart ger vi ut vår första Årsbok.

BFF (= BioFoto Finland) är sen den 10.6.2010 en juridiskt självständig förening enligt finsk lag (registrerad och godkänd hos Patent- och registerstyrelsen), samtidigt som vi förstås är en medlemsförening i den nordiska BioFoto-familjen.

Trots att det fysiska avståndet till Norge är vad det är, handlar det ju bara om sekunder att via internet ta kontakt till oss, men jag kan inte erinra mig att BF:s ordf. någonsin skulle ha mejlat mig för att fråga något. Däremot skickar BF:s sekreterare nog ut info till alla avdelningar då och då. Eftersom BioFoto Sverige nu också tagit steget ut som självständig förening, tycker jag att varje land skall vara tydliga med namnet, dvs. att vi har BioFoto Norge, BioFoto Sverige och BioFoto Finland, plus en massa lokala avdelningar i Norge och Sverige. Svenskfinland är för litet för att splittras upp i lokala avdelningar, trots att vi finns utspridda längs en lång och krokig kust/skärgård.

Långsamhetens förbannelse

Grönsiska (död), från min "Terjefil". Foto: Håkan Eklund.

Idag låg nyaste numret av Camera Natura i postlådan; igen ett superläckert nummer! Men sen håller jag på att få kaffet i vrångstrupen, när Terje H:s lobild möter, som om allt skulle vara ok ...
Som tidskriftsredaktör fattar jag snabbt galoppen: tidskriften hade säkert gått i tryck innan skandalen avslöjades; långsamhetens förbannelse ...

På Camera Naturas webbplats http://www.cameranatura.se/ hittas förstås chefredaktörens förklarande brev: "Lodjuret - så blev bilden publicerad". Det är bara att läsa.

Annars: efter att jag gått på kurs med Terje och sett hans konstnärliga bilder, började jag kalla en viss typ av bilder för "Terje" när jag skriver in nyckelord i Lightroom. Nu när jag klickar på det nyckelordet så kommer bl.a. denna bild fram; minns att Terje ibland hade bara vingspetsar eller fågelstjärtar på väg ur bilden i både böcker och bildvisningar. Och de var nog inga fuskbilder  (hoppas jag ...).

I gott studiosällskap

I sändningskö, efter Maria Wetterstrand. Helsingfors 13.9.2011 (kl.07.25). Foto: Håkan Eklund.

Hemifrån 04.15, sen blir det en och en halv timme längs en (nästan) tom och regnig motorväg från Åbo till Helsingfors. Klockan 06.30 sitter jag och pratar med en dam som ser bekant ut; vi väntar på att sminkas för direktsändning i morgonTV. Sen går det upp en talgdank: detta är ju Maria Wetterstrand, Svenska Miljöpartiets före detta språkrör som är gift med Finlands miljöminister Ville Niinistö (Gröna).  Och hon är trevlig att prata med.

Plötsligt känns det lite pirrigt att stå i tur efter ett proffs som henne; för mig är det ju debut att vara i direktsändning i teve ... På bilden ovan skall vi just byta plats hos redaktörerna Bettina Sågbom och Henric Öhman (till höger i bild). Killen till vänster väntar att fixa till tekniken.

Sen gick allt bara i ett huj. Det blev mycket prat och stor spontanitet, det är ju inte så mycket som hinner avhandlas under 10 min. Inslaget med mig handlade om stundande Raptor Camp på Malta, dit jag och en kompis är på väg. Alltså pratade vi om maltesernas dåliga jaktkultur, som går ut på att skjuta ner många av "våra" flyttfåglar (brun kärrhök, tornfalk, bivårk = top 3 ...)  som gör det stora misstaget att flytta över tjuvskytteriket ... Detta blir min tredje Maltaresa.

Kände vilken skillnad detta medieliv är till tidskriftsredaktörsstuket, där långsamhet, ensamhet och djup är några nyckelingredienser. Här i tevestudion var det högt tempo, sekundspel, korta improviserade repliker, lösryckta fraser från den egna tankesmedjan, ibland blev meningarna på hälft när en ny formulering tog över ...

Nu när jag tittat på programmet i efterskott, är det inte lika kul längre ... när man ser en massa löjliga manér och (nervösa) rörelser. Usch! Men vad skall man väl vänta sig av en gröngöling ...

Men kul som tusan var det ändå, med två härliga redaktörer som höll i trådarna. Här är länken till programkonceptet Min Morgon, på vår finlandssvenska kanal FST5:   http://svenska.yle.fi/minmorgon/index.php