Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Ett själslandskap

Paljakmossen, Komossa. Augusti 2011. Foto: Håkan Eklund.

Stora öppna myrar är något av ett själslandskap för mig. När jag började ströva omkring i skog och mark som tonåring, var det just myrarna som ingav en känsla av riktig ödemark, bl.a. denna som ännu är i naturtillstånd.

Detta var den enda naturtyp som (om myren var odikad) kändes äkta, ofördärvad av människohand. Skogarna och odlingslandskapet var ju genommanipulerade och utskärgård och fjällområden låg utanför mitt "revir" som ung kille. Idag hotas samtliga naturtyper av energiindustrin (torvtäkter, vindkraftverk ...). Allt i bioenergins namn ...

Och jag delar denna känsla och kärlek för myrar med många stora finska naturfotografer, bl.a. Jorma Luhta. Hans två första böcker (från 1987 och 1980) handlar just om myrar. Boken "Kurkimaa" (ung. tranland el. tranmarker) från 1980 finns i min samling och är en härlig bok, både bild- och textmässigt. Allt i svartvitt.

Myrarna har ju en helt egen (och säregen) flora och fauna. På myren på bilden ovan har jag upplevt många fina stunder, bl.a. har jag i mitt fotogömsle (våren 2010) vaknat mitt i natten till en spelande dvärgbeckasin!

Ursprungligen täckte myrar nästan en tredjedel av Finlands yta (ca 10 miljoner hektar). Idag finns mindre än hälften av myrarna kvar. Resten har dränerats i ekonomiskogsbrukets namn. I slutet av 1960-talet dikades årligen en procent av Finlands yta. Vissa forskare anser att så mycket som 30 % av alla utdikningar har gjorts i onödan, dvs. man har dikat ut näringsfattiga, öppna myrar som sen aldrig blev till skog. Alltså en storskalig naturförstörelse och slöseri, med allas våra skattebetalares pengar!

Det senare uppmärksammas sällan. Men vågade man kritisera, så blev man straffad. Jag har gått miste om ett jobb bara för att jag vågade ta ut regionens största tidning till en olagligt planerad utdikning i min hemkommun; men det är en anna historia.

I stället sökte och fick jag ett nytt jobb i Söderhavet (Fiji Isl.) ...

Publicerad 2011-08-22 21:40 | Läst 7195 ggr 0 Kommentera

Första utställningen

Hans G Hästbacka med s-v, jag med färg. Klart för upphängning. Åbo 18.8.2011. Foto: Kim Lönnqvist.

I går kväll firades Konstens Natt i Åbo, ett augusti-evenemang som börjar ha många år på nacken. Då är det konstuttryck i alla dess former som exponeras ute på stan, längs ån, och inne i bokhandlar, gallerier, teatrar och i utrymmen av alla dess former.

Tre fotograferande medlemmar från BioFoto Finland ställde ut i samband med det svenska Konstens Natt-programmet: jag hade lekt med makroobjektivet och fångat färger och former av helt vanliga växter utanför hustrappan (4 av bilderna ovan), Hans G Hästbacka är frilanskonstnär som helt jobbar med Camera obscura (egenhändigt byggda nålhålskameror) och ställde ut fina forsbilder, Roger Sjölund hade landskap, flora och insektfauna som motiv. Hans material är ännu ouppackat på bilden ovan.

Det blev två fina väggar. Mellan kl.18 och 24 hade vi ca 150 besökare. Det blev många fina bilddiskussioner med intresserade besökare. Detta var också den första officiella BioFoto Finland utställningen med en grupp fotografer, mera är på kommande i höst.

Publicerad 2011-08-19 11:33 | Läst 6522 ggr 1 Kommentera

Räddade landet 1944

Veteran från Tienhaaraslaget i juni 1944. Bramsbacken, Komossa 13.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Under semestern på "hemsoporna" hälsade jag på hos morbror Harald (med fru Mägne) i hemgården på Bramsbacken i Komossa, Vörå. Detta är den sista svenskspråkiga byn och utposten i området. Följer man landsvägen österut är följande by "bakom skogen" helfinsk (Kuoppala), sen Alamärmä, och därifrån fortsätter det finska Finland tills Ryssland möter långt i öster. Västerut är alla byar svenskspråkiga: Baggas, Kyroboas, Kimo (där jag har mina rötter), Lill-Orvas, Oravais kyrkby + "sjöbyarna" och Bottniska viken. På andra sidan fortsätter Västerbotten i Sverige; därifrån kom en stamfader till min familj på 1730-talet (hette Burman, var son till en båtsman som var krigsinvalid från alla de många krig som Sverige förde).

Harald, som är min mor Margits (1926-2001) bror, är den sista av den generation som mina föräldrar representerade. De övriga är alla döda sen många år tillbaka, trots att de var yngre än Harald, som är född 1923. Och Harald tillhör den krympande skara frontveteraner som med livet som insats stoppade Sovjetarmén när de under andra världskriget försökte ockupera Finland. Harald som var maskingevärsman i IR 61 ( ett finlandssvenskt regemente) har berättat hur de midsommaren 1944 snabbt kastades (efter att ha först transporterats till Näset från Svirfronten i Fjärrkarelen) in vid ett brohuvud mellan Viborgs norra förstad Sorvali och Tienhaara, för att från enkla "alnsdjupa gropar" i strandkanten stoppa ryssarna från att ta sig över en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro över ett sund, som de finska truperna inte hunnit spränga när de retirerat efter att ryssarna intagit staden Viborg (där min svärfar är född ...). Detta var ett strategiskt viktigt ställe, väl över bron låg huvudvägarna in till hjärtat av södra Finland öppen ...

Harald och hans svenskösterbottniska frontkamrater förbannade ödet att hamna ute i strandävjan där de i flera dygn fick skjuta från vattenfyllda gropar och ducka för artillerielden; senare tackade de sin skapare att de var ute i ävjan, som gjorde att alla granater som damp ner i närheten förlorade sin spängverkan ... Ok, detta är en lång historia. Men dessa slag i juni 1944 räddade Finland, sen gav ryssarna upp och skyndade till Berlin ... för att göra en lång historia kort.

På bilden ovan jobbar Harald i sin fars (min morfars) snickarbod, morfar Arvid Bäck (1892-1975) hade i yngre år varit i Amerika två gånger (12.9.1915-23.6.1921 samt 24.6.1923-21.12.1925). En stor del av tiden som husbyggare i "svenskstaden" Rockford i Illinois. Sen kom han hem och byggde upp en fin bondgård här på Bramsbacken och var bl.a. primus motor till att få elektricitet dragen till byn, som han var van med från Amerika. Det var också hos morfar Arvid som min världsbild växte fram under unga år; jag minns ännu hur jag sög i mig hans berättelser från "over there". Morfar hade gift sig 1915, och tillbringade alltså 8 år i USA fram till 1925 - medan hustrun Elisabeth skötte gården. Vilken kvinna skulle göra det idag?

Harald flyttade efter kriget till Sverige (Avesta, Sundsvall, Umeå), där han tillbringade hela sitt yrkesliv. Först nu på äldre dar har han och frun återvänt till fädernebygden. Och hans fru Mägnes pappa var morfars arbetskamrat på byggena i Rockford, Illinois på 1920-talet. Världen var liten för denna generation; nästan från varje hemman i svenska Österbotten for "överloppsfolket" till Amerika - precis som från Småland. På många av morfar Arvids amerikabilder poserar han med arbetskamrater från just Småland i Sverige.

Publicerad 2011-08-16 20:05 | Läst 3880 ggr 2 Kommentera

Magasinet från pärm till pärm

Timotej, Pandrosbacken i juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Fotosidan Magasin har väntat på att bli läst en längre tid, nu skall jag ta senaste nummer med till fritidshuset för några dagar, och lusläsa numret från pärm till pärm. (I Svenskfinland kallar vi fortfaranade pärmsidan, pärmen - för pärm. Med pärmbild och allt ...). Innehållet verkar intressant; mångsidigt och lärorikt som vanligt. Magasinet har blivit något av en lärade tidskrift som är nyttigt för alla oss som ännu inte är fullärda ...

En liten "stildetalj" önskar jag att redaktörerna kunde åtgärda, nämligen: när ni ber olika experter att ge bildkritik till de bilder som FS-fotografer laddat ner, be dem att skriva "du" istället för "han/hon" ...
Det vill säga, att expertfotografen riktar sina kommentarer direkt till fotografen, och inte som nu i tredje person. Det sistnämnda låter ju så fel, också för oss läsare. Detta skall ju vara en dialog mellan två personer, inte sant?

Ett annat magasin som jag tar med, att läsas vid stearinljus och ett glas rött, är amerikanska "B&W + Color". En tidskrift "For Collectors of Fine Photograpy" som de kallar sig, som genomgående består av högklassigt material, både i svartvitt och färg. Rekommenderas. Hittas på http://www.bandwmag.com/

Publicerad 2011-08-09 13:10 | Läst 2897 ggr 1 Kommentera

Äntligen bröllop

Cecilia och Jens-Patrik, Övermark kyrka, 6.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen bröllop; och vilket mysigt och trevligt sådant! Största delen av mina syskonbarn (11) är i "giftasåldern", som vi brukar säga i Österbotten. Men trots att de flesta har sällskapat i åratal, är det ingen som gift sig - förrän nu! Det blev ett hejdundrande kalas med kyrka (Övermark) och festlokal (Molpe danspaviljong, vid havet) till bredden fylld när systerdotter Cecilia och hennes fina kille J-P i går kväll bjöd på fest. Massor av sång- och musikuppträdande av talanger inom Cecilias syskon-/kusinkrets plus lekfullt program. Och borden formligen dignade av mat och dryck ...

Och jag njöt att få vara på ett bröllop utan att behöva agera fotograf. Just då är det som roligaste att ändå ta bilder ...

Synd bara att vi måste bryta upp redan vid 02-tiden, när dansen var som livligast. Vi hade 4 timmar att köra; kom hem till Åbo 07.30. Vi var tvungna att köra rätt sakta, tät dimma och trötta ögon är ingen bra kombination. Och jag missade världens finaste kulturlandskapsbild vid 06-snåret: ett dramatiskt och vackert dimskikt låg över gulnande vetefält med en fantastiskt rosa molnformation i fonden i väster, färgad av den uppgående solen. Men jag var alltför trött för att orka stanna, plocka fram kamera och ta i tu med bildskapande ... Efteråt "harmar" det, att bilden blev otagen; bildfiler med otagna bilder har jag gott om i mitt långtidsminne! De blir liksom kvar ...

Publicerad 2011-08-07 17:53 | Läst 3366 ggr 2 Kommentera

Föregående 1 ... 819 820 821 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Ett själslandskap

Första utställningen

Räddade landet 1944

Magasinet från pärm till pärm

Äntligen bröllop

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv