Tidsresa via städning

Brinkhall, Åbo. Sommaren 2011. Foto: Håkan Eklund.

Aldrig trodde jag att två semesterdagar kunde spenderas så lokalt. Så trivialt. Men nog så intressanta blev de ändå.

Igår blev det en halvdags cykeltur uppströms Aura ådal med fru A. Och det doftade nostalgi i solvärmen, dvs. från mognande sädesfält - ett doftminne som sitter kvar från min agrara uppväxtmiljö i det österbottniska kustlandet. Slättlandet.
Och så hamnade vi på ett lokalt litet museum vid en fors som innehåller de samlingar som en bygdens son hade ägnat ett livsverk åt: bl.a. hade han samlat finländska/svenska mynt sen hedenhös, sen hade han en enormt fin samlig med fornfynd (stenyxor, pilspetsar, smycken ...), frontbrev och fotografier från krigen mot Ryssland - och mycket annat. Sen blev vi guidade i en gammal bondgård intill, och i en gammal kvarn vid forsen hängde ett antal fladdermöss i taket ...

Idag har jag, hör och häpna,  tillbringat 9 timmar med att städa ett förrådsrum. Fru A har svårt att få mig tänd på sådant, men nu lyckades det, och kommer jag bara igång finns det ingen hejd på jobbenergin. Och det blev en mycket nostalgisk tidsresa! Gick igenom ett 20 tal stora tjocka pärmar som bl.a. innehöll mitt liv som biståndsarbetare och expert: föreläsningar, undervisningsmaterial, studieplaner, brev, fax (från hotell i Afrika), kvitton, bilder. Och jag lyckades städa med hård hand, plockade bara ut representativa exempel på sånt som jag bara inte kunde slänga. Körde resten med skottkärra till soptunnorna; det blev många resor ...

Hittade jobbansökningar när jag desperat ville ut i stora världen, med de negativa svaren bifogade. Hittade också en massa dokument när det äntligen lyckades (= FN jobb på Fijiöarna 1984 ...). Hittade faxade brev (från hotell) hem till familjen när jag senare var ensam på uppdrag i Uganda, Malawi, Tanzania. Hittade kvittot på inköpet av min första laptop (1989) i Singapore, på vägen hem från fem år i Söderhavet.  Minns att det tog mig ett halvår innan jag hittade någon som kunde lära mig att använda den ... Hittade bilder som bästa kompisen Johan skickade från USA 1978, där han står bredvid sin blänkande stora "amerikanare" och nya flickvännen (sedermera fru) Karen. Minns ännu hur just den bilden gav mig blodad tand att komma ut i världen! En annan bild visar hur han öppnar den nybyggda baren (18 Nov. 1979) i ett hörn av vardagsrummet i hyreslägenheten i Clifton, N.J. Den blev bekant under några månaders "kinesande" hösten/vintern 1980-81 (tack för det Johan o Karen!).

Och så vidare. Ett livsskede i ett nötskal.
Kan bara notera att det mesta av det jag i tiden brann för, det jag ville förverkliga, har  förverkligats! Och på den vägen är jag fortfarande. Jag har hela tiden nya mål, nya projekt - som sakta men säkert kommer att förverkligas. Den största skillnaden är kanske den att när världen har beskådats och "bebotts", duger "hemsoporna" riktigt bra igen. Känner bara ett så stort inre lugn; det är inte längre något självändamål att emigrera eller leva som expat i något exotiskt land. Man kan ju resa ändå, på egna villkor.

Hittade också en halvdrucken Skåne Akvavit och en Stolichnaya vodka; som visade sig vara prima vara - som just nu avnjuts från morfars gamla snapsglas. Han var kanske min första inspiratör till att ta mig ut för att se "stora världen", han tillbringade sju år som emigrant i USA, med start 1915.

Inser vikten av alla dessa små pusselbitar, som gjort mig till den jag är. Vikten av alla intryck och inspirationskällor utifrån, helst positiva, skall man inte undervärdera.

Fotoskolan vid sommaruniversitetet

Restaurang Casino i Hangö, innan midnatt. 30.7.2011. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat fyra intensiva fotodygn i Finlands sydligaste stad Hangö. En stad som jag länge gillat, men som jag (och fru A) känner att vi faktiskt gillar mer för varje besök. Och staden är perfekt för fotokurser; här finns alla miljöer man kan tänka sig för att hitta spännande motiv. Här finns allt från spetsvillor, sandstränder (30 km!!), urbergsklippor slipade av istiden, industriområden, härliga trädgårdar och ett livligt nattliv (under sommaren). Intill det öppna havet.

Jag och min kollega Paul S drog en fyra dagars fotkurs för Fotoskolan vid Hangö sommaruniversitet (som vi startat). Jag sköter fotodelen, Paul tar hand om bildbehandling (http://www.hangosommaruni.fi/content/view/206/1/).

Nu drog vi den första fjärdedelen av kursen som skall pågå under alla fyra årstider. Vi har 14 duktiga och inspirerade kursister från sydkusten som visade på fina talanger vid den avslutande bildvisningen. Målet är att hålla en fotouställning med Hangöbilder nästa sommar; det kommer att bli en bra utställning.

Detta var en del av sommaruniversitetets Konstnärskoloni; i utrymmet intill målade ett gäng ivriga kursister i olja med två nakenmodeller. Och ledande konstnär (kursledaren) Riggert M var en kille som jag inte träffat sen medlet av 1970-talet; ändå hittade vi genast den gemensamma frekvensen på nolltid. Kul när själarnas sympati fungerar, per automatik.

För mig personligen hittades den största överraskningen på nära håll; fru A som aldrig tidigare tagit sig tid att intressera sig för fotografering (och vetat skillnaden mellan bländare och slutare ...) var med på kursen, och visade prov på ett gott bildseende. Dessutom tyckte hon att det var kul och intressant; det bådar gott för framtiden! Och fjorton ivriga fotokurister med varierande erfarenhet lyckades frammana en massa positiv och kreativ energi. Härligt!

Eftersom Hangö ligger långt ute på en udde, i utskärgård (drygt 100 km från Helsingfors), är stadens hamnar och sommarrestauranger fyllda med seglare. Och det är kul att bara cykla omkring i natten, från krog till krog ...  ett frestelsens ställe.

Detta hittas på stadens infosida:

Hangö stad är grundad: 1874

Invånarantal: 9 602
- finskspråkiga 53,6 %
- svenskspråkiga 43,8 %
- andra 2,6 %

Areal totalt 800,22 km2:
- landareal 117,46 km2
- sötvatten 1,18 km2
- havsvatten 681,58 km2
- strandlinje 130 km, varav 30 km är sandstränder
- holmar och skär ca 90 st.

Pori Jazz - något för själen

Sing the Truth - feat, Pori Jazz 16 juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det blev en semesterrivstart. Men lika bra så, då känner man att det är rotation och förändring på gång. Jobbade hela fredagen, fick de sista "trådarna ihopknutna", sånt som väntat på att fixas.

Sen snabbt packa för två nätter med goda vänner i hyrstuga två timmar norr om Åbo, körde upp i regn - sen när vi kom fram till sandstränderna på Ytterö (Yyteri), Björneborg sprack himlen upp - och se, solen kom fram! De andra hade redan installerat sig i stugan, satt och smuttade på terassen.

Världen förbättrades fram till 02-snåret, sen igen en ny dag - och nya upplevelser. Regn på förmiddagen, ordentligt regn när vi åkte in till Björneborg, tog skydd på en uteterass med en stoprunda, sen blev det sol för resten av dan. Och då vandrade vi ut ön i älvdeltat där Pori Jazz håller till, ett megaevenemang av guds nåde (http://www.porijazz.fi/en/frontpage). Enligt uppgift var vi bland 25 000 andra, men ändå hittade vi en lite gräsplätt att ockupera för en 7 timmars koncertpicknick! Bland unga och mindre unga. Härligt.

Elton John får usäkta (de flesta hade väl kommit för hans skull ...), men min (och fru A:s) favorit var nog en finsk kvinnlig vokalist med artistnamnet Jo Stance  alias Johanna Försti!!
(http://www.porijazz.fi/en/performers?classname=published&lang=&methodname=performer&lang=en&artist_no=668&year=2011). Vilken röst, vilken energi, vilken musik! Just sånt som hör hemma på en jazzkoncert; toppartister som hör hemma nånannanstans (typ Elton) tas bara in för att få folk ...
Och lika intressanta och intensiva var afroamerikanska tjejgruppen Sing the Truth feat, med Angelique Kidjo, Dianne Reeves och Lizz Wright. Dem kunde man ha lyssnat på i timmar! (http://www.porijazz.fi/en/program?classname=published&lang=en&methodname=performer&lang=en&artist_no=531&cd=2011-07-16&year=2011).

Men fina musikaliska kulturupplevelser kan också handla om små sammanhang. Som delar av ett lämmeltåg bland 25 000 andra blev vår grupp splittrad när vi vandrade tillbaka in till stan. Fru A och jag tog oss snabbt bort från Jazzgatan där man kvävdes av människomassorna, vi behövde andas, behövde lite mera fysiskt och mentalt utrymme. Och vi hamnade på en sidogata och in i en liten studentklubblokal där en ung rödhörig tjej (Noora Tommila) uppträdde inför 50 personer - och vilken stämning! Alla satt tysta och koncentrerade, hon framförde egna låtar till gitarr och piano (spelade själv), och varje liten nyansskiftning i hennes röst kom till rätta. Vilken talang! Vi bara njöt, smuttande några stop gott öl.

Sen tillbaka till myllret och hittade resten av gänget på en överfull pub, också den med levande musik, som tyvärr drunkade i sorlet från 100-tals högljudda gäster. Förtrollningen var bruten.

Idag kollade vi in Ytterös kilometerlånga sandstränder/-dyner, och det kändes som att vandra på en sandstrand i Söderhavet. Kändes definitivt inte som arktiska breddgrader ...

Så mycket, så nära - tänkte vi när vi körde hemåt.

Spöksländor

Kvarlämnad kostym. Hapsal, Estland, juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av Camera Natura (nr 2/2011) ingår en fin bildserie under rubriken "Ut i livet! - trollsländans metamorfos" med text och bild av Magnus Johansson. Bilderna i artikeln visar hur en fullt utvecklad mosaikslända kryper ut ur sitt "larvskal", eller kanske det heter "nymfskal"?

Under senaste Estlandsbesök, när vi satt och smuttade vin en varm kväll på Hotel Promenaadis terass, upptäckte dottern de avbildade nymfskalen (på bilden ovan) som tryggt och stilla (!!) satt på väggen. Det är som om sländorna har krupit ut ur sina kläder och stuckit ... (de vita banden är delar av andningsorgan).

Med ens kom jag att tänka på Camera Natura artikeln, och blev påmind om hur lite jag egentligen vet om insekternas biologi. Och trots att jag har ett omfattande privat bibliotek märkte jag att jag har just inget om insekter, dvs. av mera grundläggande slag. Jag har bl.a. Göte Göranssons fina "Mina insektvandringar" (2001), men där hittar jag inget om sländornas livscykel.

Efter lite googlande hittar jag bl.a. följande noteringar om sländor; faktvärdet kan jag tyvärr inte avgöra ...

"Vid den ofullständiga förvandlingen genomgår sländorna utveckling från ägg till nymf. Hos många insekter kan nymfstadiet vara flera år. Den färdiga insekten har ofta ett kort liv - från några timmar till några veckor sen de krupit ut r sitt nymfskal.
Trollsländornas nymfer är glupska rovdjur som lever sitt liv i vatten. Som färdiga insekter är de mycket skickliga flygare och lever på rov.
Dagsländorna lever som fullbildade insekter bara några timmar eller dagar. Under den tiden äter de ingenting. Som färdiga insekter har de bara till uppgift att para sig och lägga ägg, så att arten kan leva vidare.
Jungfrusländor och Flicksländor hör också till denna insektsgrupp."

 "Liksom myggor lever sländorna första delen av sitt liv under vattenytan och denna del är dessutom den största. Många av de större trollsländearterna tillbringar ett par år som larver, men det är inte larver av normal betydelse. Trollsländor genomgår ingen metamorfos som fjärilar utan larven är redan från starten ganska lik den vuxna sländan. Under tiden som sländan sedan växer ömsar den skinn och varje larvstadium blir mer och mer likt en färdig slända. Under de sista larvstadierna kan man till och med tydligt se anlag till vingar."

Hapsalviken klockan nollfyra

Haapsaluviken en måndagmorgon i juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det nordiska ljuset är bara så underbart. Just nu är klockan 23 och från mitt skrivbordsfönster ser jag en härlig grönska, blommande buskar, en ljus västerhimmel och det är alldeles lungt och varmt. Kom nyss hem efter en cykeltur runt delar av vår ö (Hirvensalo, utanför Åbo centrum).

Minns ännu hur exotiskt det kändes när vi kom hem till Åbo från de första fem åren i biståndsarbete nere i Söderhavet; jag kunde bara inte gå till sängs före midnatt, var ute och cyklade eller promenerade - och förundrade mig över ljuset och hur tyst det var i folks fina trädgårdar! Om det fanns folk hemma satt de inne och tittade på teve, men en stor del var ju ute på sina sommarstugor i skärgården ... I u-länderna är det ett annat ljudslandskap, där det finns människor, något som jag egentligen saknar.

Senaste måndag vaknade jag klockan nollfyra på Hotel Promenaadi i Haapsalu (Hapsal på svenska; här i området fanns ju som mest 10 000 estlandssvenskar innan Röda armén ockuperade landet) drog gardinen till sidan, öppnade dörren till terassen och njöt av färgerna innan solen gick upp. Hotellet ligger alldeles intill vattnet ute på en udde i staden (nästan granne med Aibolands museum som berättar om estlandssvenskarnas historia).

Satt en stund på terassen och bara njöt av stillheten och morgonljuset. Insåg att jag tyvärr sover bort det bästa ljuset varje morgon. Men vad göra när man inte kommer i säng förrän efter midnatt ...
Det är väl på dagarna man borde sova för att orka vara uppe under de ljusa och fina nordiska sommarnätterna.