Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Bedrövad

Från färjan till Iniö, Åbolands skärgård. 2.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Terje Hellesö - avslöjandet har fyllt mig med sorg och besvikelse. Han var kanske den sista som jag hade väntat mig fusk ifrån! Nu har jag ju inte följt med och sett de däggdjurbilder det handlar om, förutom de som skymtat fram i FS kommentarer, men jag har en tornseglarbild på min näthinna som jag länge beundrat, och undrat över, som nu kanske också är en fuskbild?

Det är en lågtflygande (?) tornseglare som är helt skarp, och som susar över en lika så skarp och fin bild av "rallarros" fotad från låg vinkel. Hur kan man ta en sån bild överhuvudtaget, dvs. att med vidvinkel få med en tornseglare så tydligt ... Minns att Terje på en kurs sade att den var tagen med en kompaktkamera.

Det är väl ok om fotografer trixar med sina bilder och öppet deklarerar att det handlar om "konstnärliga montagen", men det som nu hänt gör nog mycken skada åt seriösa naturfotografer!
- och framförallt åt sig själv. Att glada amatörer "trixar" är ju en sak, men en som skall leva på (natur)fotografering har väl inte råd att luras ...

Och jag som tröstade Terje i ett mejl i förra veckan, att han inte skall vara orolig för "sanningen brukar nog vinna till slut", skrev jag i mejlet, i tron att han stod för sanningen ...

Om det inte längre duger med "traditionella" naturbilder, är det ju för bedrövligt. Det är ju tillräckligt utmanande och svårt att ta sådana; tillsammans med substanstext och bra layout är ju sådana bilder hur värdefulla som helst. Utan en massa trixande.

Publicerad 2011-09-05 15:54 | Läst 3472 ggr 1 Kommentera

Vill mera än natur

Från jazzgatan i Björneborg under Pori Jazz-festivalen, sommaren 2011. Foto: Håkan Eklund.

Trots att de flesta bilder som jag tagit i mitt liv är naturrelaterade, har jag beslutat att ändå inte kalla mig för naturfotograf. Inte för att det skulle vara något fel med det, men jag vill bara fotografera så mycket annat, som till exempel människor ...

Det är ju bara det att det kräver betydligt mera eftersom det oftast kräver en relation till motivet, på sätt eller annat.

Är det något jag innerligt ångrar är att jag aldrig under mina många år inom u-lands jobb inte fotograferade mina kolleger och kursister, som jag jobbade med i åratal/månader - och som då var mina nära vänner. Som jag hade en nära relation till. Tänk att ha porträttfotograferat alla dessa mycket olika människotyper (ca 50 olika nationaliteter från Asien, Afrika, Oceanien och Latin Amerika), i lugn och ro. Jag kunde ju ha jobbat med stativ och allt, med olika typer av bakgrund; under några år bodde jag (under arbetsveckan) i samma kursinternat/på samma skogsstation med ett 20-tal bildglada typer från ovannämnda fyra hörn av världen.

Lika lätt var det ju inte att fotografera färgglada människor ute i fält i många u-länder. Många trodde att man då snodde deras själ ... En gång i Nepal gick jag länge och pratade med en ung pojke med ett enormt vedlass på huvudet, men han ville inte bli fotograferad.

I Söderhavet var det lätt att fotografera människor, men där brydde jag mig inte så mycket om det. Då. Nu skulle det vara annorlunda.

Men nu håller jag på och grunnar på ett fotoprojekt, där människan är i centrum. I skärgård. Få se vad det blir av mina ideér.

Publicerad 2011-09-01 20:56 | Läst 2116 ggr 1 Kommentera

Att sälja sin själ

Från skogsvildrenens marker i Kuhmo. 8 augusti 201o. Foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av de finska naturfotografernas högklassiga medlemstidskrift "Luontokuva" hittas en intressant bokpresentation som ger många lärdomar.

Det handlar om en nyutkommen bok om den sällsynta skogsvildrenen (Rangifer tarandus fennicus) som nästan hann bli utrotad i Finland, innan den efter kriget igen vandrade in från Ryssland till skogsvildmarkerna i Kuhmo (vid östgränsen) i Kajanaland.

Boken ifråga är skriven av Lauri Kontro och illustrerad av den kända finska naturfotografen Antti Leinonen (som bor i Kuhmo). Jag har ännu inte fått mitt recensionsexemplar av boken (som jag skall presentera i olika tidningar), utan skriver nu det som den finska naturfototidskriften tar upp.

Nämligen: hur en naturskyddsfokuserad naturfotograf exploateras av en bokförfattare som inte är seriös! Trots att den fina boken är presenterad som ett fint bildverk, handlar det om en s.k. "manipulerande pamflett" som är fylld av förvrängningar och via felaktig information gör rovdjur till syndabockar!

Författaren till boken "Metsäpeura" (Skogsvildrenen) är ordförande för Suomen Metsästäjänliitto (Finlands Jägarförbund) och chefredaktör för en jordbruksproducenttidning som heter "Maaseudun Tulevaisuus" (ungef. Landsbygdens framtid). I artikeln tar recensenten Pertti Koskimies fram ett stort antal exempel på populistiska överdrifter som inte har något med verklighet och vetenskap att göra ...

Eftersom skogsvildrenspopulationen är på nedåtgående gör författaren vargarna till syndabockar; alltså skall de skjutas för att rädda skogsvildrenarna! Just så jobbar populister ... Inget skrivs om de verkliga orsakerna, nämligen ekonomiskogsbrukets förödande framfart som spolerar de naturliga biotoper som dessa taigadäggdjur behöver för att trivas. Som på bilden ovan. Idag finns det ju bara spillror kvar av det ursprungliga taigaekosystemet där både skogsvildren, varg och björn i tiden kunde leva i balans. Det är alltså inte vargen som stör balansen, utan MÄNNISKAN.

Alla de av oss som varit i Kuhmo för att fotografera björn och varg från Lassi Rautiainens fotogömslen har med egna ögon sett hur det ser ut: kalhyggen, planteringar, skogsdiken, skogsbilvägar etc. Och än idag hugger Forststyrelsen (= den finska varianten av Domänverket) ner primärskog (500 år gamla urskogar) i Kuhmoområdet och förvandlar dem till ekologiskt värdelöst "trash", dvs. ekonomi/-industriplantager. Tragiskt.

I en liten textruta efter artikeln frågar Luontokuvas chefredaktör (t.f) Raisa Nevalainen: "Sålde du din själ, Antti Leinonen?". Han erkänner att detta blev helt fel; när han kontaktades av förlaget hade han ingen information om författaren, och dennes avsikter. Han visste inte heller att boken i själva verket skulle göras till ett bildverk, där hans namn också blev ett bärande element (han är mycket känd i Finland). Man kan ju fråga sig varför en yrkesfotograf inte kollar bättre, men när man känner dessa "skogseremiter" till naturfotografer där uppe i taigan så vet man att de inte blandar sig så mycket i vad som sker nere i huvudstaden. Och detta förlag (Maahenki) har ju haft ett "varumärke" som ett förlag som ger ut massor med naturskyddstillvänd sakprosa/bildverk/"naturlitteratur". De skall leva på sina bilder, och är förstås glada att ha en bra kund. Men ...

"Skulle jag ha vetat på vilket sätt och i vilket sammanhang mina bilder kommer att användas, skulle jag absolut inte ha gått med i bokprojektet", säger en besviken Antti Leinonen (som i tiden blev känd för fina järvbilder i National Geographic).

Så här ser boken ut: http://www.maahenki.fi/kauppa_tuote.php?tuote=714

Publicerad 2011-08-31 20:43 | Läst 6646 ggr 1 Kommentera

Bronsåldersskärgård

Forngravar, Bäckishällorna, Kimo. Augusti 2011. Foto: Håkan Eklund.

Sista semesterveckan tillbringade jag och hunden ensamma på stugan; härliga dygn utan kontakt med yttervärlden. Det vill säga ingen radio, internet, ingen el-ström ... Dessutom inget rinnande vatten eller andra bekvämligheter. Ekologiskt så det förslår.

Men det är så jag/vi vill ha det. Allt det bekväma är ju vardag idag och då blir ju det enkla lyxigt. Åtminstone känner jag och fru A det så. Vatten fanns i överflöd från regnskurar, samlat i såar under stuprännor ... Fungerar helt utomatiskt ...
Och ute på gården har jag byggt en "Kalaharigrill" av stenar, där lagas gourmetmaten på glödbädd. Inne räcker det bra med en Trangia.

Men det var inte det som jag ville plocka fram, utan stenarna på bilden ovan. Vårt fritidshus på farfars gårdstun ligger nämligen i bronsåldersskärgård. 500 m från stugan, uppe på en liten bergsrygg ligger en rad med forngravar. Ordentliga stenhögar som får fantasin i rörelse; hur såg det ut för 2000 - 3000 år sen när detta var utskärgård? Intill gravarna inne i skogen ligger lämningar från ett dåtida säljägarboställe, utgrävt av en massa arkeologist bevandrade, under ledning av forskare från bl.a. Umeå universitet. Och hur orkade dessa säljägare släpa ihop alla dessa stenar, många vägar säkert 100 kg! Och vilket språk pratade dessa människor? Detta ligger ju i den smala svenskspråkiga kustremsa (ca 10-15 km just här i trakten, mellan det finska Finland och havet ..) som kallas för Svenskösterbotten.

Ja, sånt funderade jag och hunden på när vi en och annan kväll traskade upp till berget för att njuta av stillheten. Som sällskap hade vi dubbeltrast och två smalnäbbade (sibiriska) nötkråkor. Och i bärriset fanns det kråkbär, lingon, odon och blåbär i massor.

Idag är det från denna forntida strand ca 5 km (fågelvägen) till dagens havsstrand (Oravaisfjärden).

Publicerad 2011-08-30 22:40 | Läst 6972 ggr 1 Kommentera

I trollskogen

I trollskogen, Bromarv, Västnyland 27.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Det är länge sen jag plockat svamp, men nu kunde jag bara inte låta bli. Dessutom smittades jag av det kunnande och den positiva energi som "mina artkursister" bjöd på. Vi hade tagit oss ut till ett avsidesbeläget skogsområde nära havet för att tillsammans med experten Esko V träna artkännedom (mossor, lavar, svampar och kärlväxter), och plötsligt omgavs vi av kantareller och svarta trumpetsvampar i massor! Det var bara att plocka, kilovis.

Dessutom fanns det gott om blåbär och lingon (de senare är inte mogna ännu). På två ställen hittade vi björnskit, dock inte färsk sådan - detta i sydligaste delen av "Trängselfinland". Härliga skogsmarker med havsvikar, glosjöar, berg och raviner. Ångrade att jag inte hade tagit stativet med, för ordentlig fotografering.

På bilden ovan inspekteras bl.a. svartbräken som växer i skrevor på klippväggen; här kunde vi bra föreställa oss häckande berguv. En nötkråka hördes kraxa från hasselsnår, en högljudd lärkfalk passerade över trädtopparna och några flyttande sparvhökar (och en gök) noterades.

När jag sent omsider kom hem, rensat, stekt och laddat upp med varma svampsmörgåsar och svalt öl blev det en läcker avslutning på dagen! Synd bara att dagsljuset var slut när jag väl var hemma och tömde ut bytet på bordet. Det blev en härlig hög i gult och svart i alla former och krumbukter - som skulle ha gjort sig bra på bild.

Publicerad 2011-08-29 14:51 | Läst 6544 ggr 0 Kommentera

Föregående 1 ... 818 819 820 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Bedrövad

Vill mera än natur

Att sälja sin själ

Bronsåldersskärgård

I trollskogen

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv