Vargmöte igen

Vargen kommer. I gränszonen Finland/Ryssland, Kuhmo. 5 september 2010. Foto: Håkan Eklund.

Var på årets sista utflykt till Lassi Rautiainens björn- och vargmarkerna i Kajanaland. Vi körde i två dagar, och hann med tre nätter i skogen. Jag hade en grupp unga ivriga och kunniga biologi- och miljöstuderande "artkursister" med, och de fick se sina första björnar och vargar. De var överlyckliga att få studera dessa fina djur i spillrorna av ett ursprungligt naturarv. Också här i gränszonen till Ryssland har Forststyrelsen format om det mesta av den unika naturskogen till tråkiga industriplanteringar! Det är mest kulisser kvar, som på bilden ovan.

Trots att det var björnjakt på gång (de får skjuta 17 björnar i just denna kommun = Kuhmo) så hade vi besök av 9-10 olika björnar under tre kojnätter. Det är ju jaktförbud i gränszonen, och det vet björnarna, åtminstone de gamla. Vi hade också turen att få besök av två vargar under vår sista kväll/natt. Här på bilden ovan kommer den ljusa smygande genom myrskogen, för att lura åt sig mat (fiskavfall ...) från björnarna. Det är de skickliga på. Men de är aldrig länga på plats, denna gång kom de redan 18.45 och drog vidare 19.25.  I bra ljus.  Sen sågs de inte mer; vi lämnade kojorna 07.40 följande morgon. De som var i gömslena ännu närmare ryssgränsen såg inga vargar alls, trots att avståndet dit bara är 20 min vandring.

En grupp stöddiga norska naturfotografer häckade hos Rautiainen under vårt besök; mina artkursisttjejer gillade inte riktigt deras metoder när de kladdade honung på trädstammar för att få björnarna att resa på sig ...

På strandpromenaden

På väg till badet, Zadar 27.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

De mest lättklädda får bli kvar i LR-arkivet; denna unga dam får representera dem alla.

Idag när en kall vind sveper över Åbo känns det lagom skönt att "skrolla tillbaka" en vecka i tiden och kolla in dessa bilder som togs från en parkbänk i Zadar. Det var bara så skönt att sitta i skuggan (minst + 30 C) och fotograferade människor som passerade förbi. 

Många klädde helt sonika av sig på kajkanten och hoppade i plurret, i ett salt, rent och varmt hav.

Samtidigt är det bara så svårt att fatta att denna stad var utan både vatten och elektricitet under fem långa år under kriget mot serberna; som ligger mycket nära i tiden (1991-95). Kroaterna kallar kriget för Hemlandskriget. Mera info hittas t.ex. på http://sv.wikipedia.org/wiki/Kroatiska_sj%C3%A4lvst%C3%A4ndighetskriget

Nomaduniversitetet i historisk Zadarmiljö

Nomaduniversitetets föreläsningssession i historiskt tempel. St Donatuskyrkan, Zadar 27.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat en vecka med en härlig blandning av konstnärer, akademiker och tänkare i Zadar, Kroatien. Ett fantastiskt intressant ställe! Var inbjuden att berätta om tidskriften Skärgård (som jag jobbar med) vår kustsvenska kultur och våra skärgårdar för Nomaduniversitetets XI session: "The Other Sea - memories, identities, archipelagos" med University of Zadar som värd.
På bilden ovan håller vi till i en mycket historisk miljö, nere i "kyrkvalvet" i en gammal kyrka som byggts ovanpå resterna av ett gammalt romerskt tempel. Att se hur delar av pelare, statyer, block med latinska skrifter (ibland svängd upp och ner) ingick i stenfot och väggar gav näring åt fantasin. En mera historisk "föreläsningssal" får man verkligen söka efter.

Här ett infoklipp om kyrkan: 

Sankt Donatuskyrkan (kroatiska: Crkva svetog Donata) eller Heliga treenighetens kyrka (kro. Crkva svetog Trojstva) är en av de äldsta kyrkorna i staden Zadar i Kroatien. Kyrkan har fått sitt namn efter sankt Donatus (kro. sveti Donat) som var biskop i Zadar under  100-talet. Kyrkan byggdes på 900-talet e.kr. och byggdes ovanför ett gammalt romerskt tempel tillägnat gudinnan Juno. Den är en av Kroatiens mest kända kyrkor. Den fungerade tidigare som Zadars katedral.

Mera info om Kroatien hittas på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Zadar

I utskären

Söderskärs fyr sedd från Fagerö, Nyland, Finland. 22.8.2010 foto: Håkan Eklund.

Har återvänt från ett mycket inspirerande Artkursveckoslut i Borgåtrakten (en vuxenutbildning som jag håller i trådarna för). Under två intensiva dagar frekventerade vi fina marker i de mest skilda biotoper, allt från våtmarker längs Borgå å till torrängar, gammelskog och vindpiskade utskär under ledning av Finlands Naturs chefredaktör Magnus Ö:s ledning.

Och gamla stan i kulturvaggan Borgå är läcker! Ett mysigare ställe får man söka efter; snigelrestaurangen var superb. 

Bilden ovan är tagen under söndagen när det blåste friska vindar, dock varmt och behagligt. Tillbringade dagen med två duktiga och inspirerande entomologer, Anders A och Magnus Ö, den förra en levande uppslagsbok och känd forskare och Naturväktarexpert (= naturprogram på radion), den senare vår lokala expert och guide som är duktig på bl.a. nattflyn som vi fångade på lördagkväll.

Fyren i bakgrunden är Söderskärs fyr som byggdes 1862. Den är 40 m hög och lär ha ett prisma av ovanligt god kvalitet som syntes på 15 sjömils avstånd. Fyren sköttes av en fyrmästare och tre fyrvaktare med familjer som bodde på ön fram till 1957 då fyren automatiserades. Fyren släcktes 1989; allt har sin tid.

Det har bedrivits ejderforskning på Söderskär (fredat område) sedan 1948 med tidsserier som hör till de längsta i hela världen. Det är möjligt att detta forskningsprogram har upphört när den sista entusiasten och forskaren Martti Hario pensionerat sig sen något år tillbaka.

En konfliktunge uppstod 2005 när privata företagare köpte fyren och började köra turister ut till fyrön med början under häckningstid; och det är sällan bra för häckande skärgårdsfåglar ...

Åbo by night

En av restaurangbåtarna vid Aura å, Åbo. 14.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

Restaurangbåtskrögarna (10-tal) längs ån i centrala Åbo har säkert haft en ekonomiskt bra sommar. Sol, värme och uppehållsväder är ju det som drar folk till å-landskapet.

Kunde inte låta bli att vandra några varma kvällar med kamera och (trä)stativ längs ån. Hade väntat mig att blir "antastad" av överförfriskade människor, men den enda som kom fram för att prata var en yrkesfotograf från Åland, som kände mig. Det var kul.

Trots att Åbo under varma sommarkvällar bjuder på en gnutta mellaneuropeisk stämning med alla uteserveringar, så är jag nog ingen vän av finsk supkultur ... Det är märkligt hur länge det skall räcka innan folk lär sig förtära öl/vin/sprit på ett mera civiliserat sätt? Kanske de flesta nog kan, men det är ju den lilla högljudda klicken som avgör helheten, de som både hörs och syns, ofta på ett obehagligt sätt. Och likadana typer hittas likaså i Stockholm och Oslo, dock inte i centrala Paris, t.ex.